Blogg

…har du mandat att göra det egentligen? Varför gör du det? Vad får du ut av att vara på det sättet, att leta fel och brister hos andra?

Jo, erkänn nu, visst är vi sådana ibland lite till mans å kvinns? Vi dömer andra runt oss och ofta på grunder som kan bli rätt lösa om vi börjar analysera på djupet.

Ja, jag menar, om någon klär sig illa enligt vår smak så döms de ut. Men varför det? Hur kan vi veta att detta är personer som inte är något att ha bara för att vi inte gillar hur de klär sig?

Ofta drar vi även slutsatser om personer, hur de är, efter några få fakta. Men hur kan man få en hel bild bara genom några få detaljer?

Jag tror att det ofta är vi själva, vi är avundsjuka och i stället för att erkänna det rynkar vi på näsan åt andra. Usch så de beter sig, säger vi när vi inte önskar annat än att vi också skulle våga utmärka oss.

Ibland blir jag så grinig när jag själv blir utsatt för detta. Jo, när jag var liten sa alltid mormor och mamma att jag inte skulle bry mig om de som var dumma mot mig. De var ändå bara avundsjuka.

När jag blev lite äldre blev det många ganska djupa samtal med mamma om varför människor gör si eller så. Det kan bli så när man är dotter till en psykolog som jag är.

Jag har lärt mig att alla, du, jag och alla andra, gör saker av olika orsaker. Vi klär oss, beter oss, önskar oss saker, tar saker för givna och så vidare och allt detta gör vi för att det finns en bakomliggande orsak till det.

Jag har också lärt mig att jag är som jag är och det har jag rätt att vara. Ingen har rätt att se ner på mig för något. Inte heller har de rätt att behandla mig respektlöst.

Att dra slutsatser om mig, vem jag är och hur jag är och sedan utgå från dem och behandla mig därefter är respektlöst tycker jag. Det gör mig frustrerad när jag ska passas in i en mall där jag inte alls känner mig hemma. Men vi är omgivna av osäkra och rädda människor som mår bättre av att malla sin omgivning.

Men det är bara det att den trygghet de känner när de lyckas malla andra ofta raseras om mallen inte är tillräckligt väl underbygd och det är den ju inte om jag blir frustrerad och inte till freds med den mall jag får.
– Det skapar dålig stämning då, hörde jag en gång.

Jo, det är klart att det gör. Ska jag finna mig i att bli dömd och bedömd och sedan läggas in i en mall där jag inte vill vara så blir jag frustrerad. Frustrationen går att svälja eller ignorera till en viss gräns. Men när den blir alltför påtaglig då brinner det. Då blir jag grinig. Det går helt enkelt inte att tvinga mig in i en mall hur gärna folk än försöker.

Jag är fet men jag är inte dum. Jag är inte alltid snabbtänkt men låt mig tänka en stund så förstår jag ofta mer än andra.

Jag har inga märkeskläder, jag är inte rik på pengar, men jag är rik på så mycket annat. Ont om pengar betyder inte heller dum eller mindre begåvad faktiskt.

Jag är inte karriärist, och jag är inte beredd att positionera mig gentemot andra. Jag vill arbeta med det jag tycker är roligt eftersom det ger så mycket mer och då blir jobbet roligare.

Jag är heller inte rädd för nya saker och jag är inte rädd för att ha det obekvämt och jag är anpassningsbar. Det betyder att jag inte är lika beroende av alla bekvämligheter och jag är inte misstänksam utan nyfiken i stället.

Är du avundsjuk på det så är du. Det är inget jag kan göra något åt. Felet ligger i så fall hos dig för jag har rätt att vara den jag är utan att bli bedömd och dömd! Så är det!

Jag dömer ingen person men jag kan döma handlingar och jag tycker INTE om skitsnack. Den som snackar skit om andra när jag är med snackar skit om mig när jag inte är med. Så är det och därför har jag svårt att tåla skitsnack helt enkelt och jag försöker alltid att INTE prata skit själv även om jag också trillar dit ibland.

Men när jag gjort något jag inte är så stolt över så mår jag inte bra. Därför har jag mycket svårt att förstå att någon som ofta snackar skit, dömer andra och är tvärsäker på vilka som är bra respektive dåliga människor kan må bra själv. En människa som ägnar stor tid åt sådant måste ju må skit hela tiden.

Då kanske det är bra att malla in andra om man mår skit? Å så blir det ju en ond cirkel.

Sluta malla andra, sluta snacka skit och sluta döm andra! Börja fundera över dig själv i stället! Det är min medicin till dig som inte kan förstå varför folk omkring dig blir arga och irriterade när du behandlar dem efter dina egna slutsatser om dem!

Tänk efter före!

Ska vi förändra världen så får vi börja med oss själva! Det hjälper liksom inte att berätta för allt och alla hur illa alla andra är!

 

Hur då så här? Ja, så här egocentrerade. Så här misstänksamma? Hur gick det till när vi slutade bry oss om varandra, andra och när försvann empatin och omsorgen om andra människor? När slutade vi tro på gemenskap och när slutade vi ge till behövande i stället för att bara roffa åt oss?

– Vad menar hon nu, tänker du?

Jo, hur kommer det sig att så många kan ge sitt stöd åt ”det där partiet”? Vad grundar de sitt stöd på och varför kan de säga sig stödja ett sånt parti…?

Hur kommer det sig att jag nyligen hört människor säga:

– Jag gillar inte bidrag. De som får sånt blir bara lata och orkar inte göra något åt sig själva.

– Hur kan vi betala så mycket skatt i det här landet? Vem får de pengarna?

Hur kan vi ha en skolminister som inte förstår att det inte går att effektivisera och rationalisera bort stödpersonal och extra personal i skolan?

Varför har vi plötsligt fått en socialförsäkring i det här landet som misstänkliggör alla och envar.

– Är du sjuk, säger de, bevisa det då? Va, menar du att du har läkarintyg, nä DET kan vi inte godta. Du ska jobba och skaffa dig lön och inte vara sjuk.

– Arbetslös? Varför det, är du lat eller…?

– Men vad säger du, har du råkat i ekonomisk knipa? Jo, men det var väl synd da men HÄR finns inga möjligheter för dig att få något bidrag i alla fall. Ska du ha det skulle du redan varit inne i systemet, vi tar inte in nya här.

…hur blev vi sådana i det här landet?

Jag har fått en uppfostran som gått ut på att hjälpa när jag kan. Jag har fått lära mig att vi är lika vi människor, oavsett ursprung, ras, pengar på banken eller utbildningsnivå. Människor är vi allihop och vi är individer med varsitt levnadsöde vare sig vi är utfattiga, rika, araber, kineser, svenskar, samer eller romer. Människor är vi.

Jag blir förtvivlat ledsen när jag hör hur folk pratar. När det är mångkulturen som är roten till allt ont. När det ”daltas” med socialt missanpassade individer som i stället borde ha livstids fängelse. Jag blir förtvivlad när någon pratar nedlåtande om någon annan, oavsett vem det vara månde.

Hur det nu än är så är inte alla människor kloka, starka, lyckliga och klarar av alla kriser i livet. Jo, det är så jag ser det. Vi hamnar allihop i kriser på livets stig men alla har inte samma styrka. De som faller på vägen och gör dumma saker, begår brott, super bort sitt jobb, sin familj och sina vänner har inte gjort det för att reta alla oss andra. De har inte gjort det för att de borde utrotas själva så att alla vi starka, lyckliga och lyckade individer kan ta över på jorden.

Nej, jag vet att många av dem som lider i den här världen kanske har dragit sin egen olycka över sig av olika anledningar. Men icke desto mindre är de människor av kött och blod. Människor som behöver få älska och bli älskade trots att det gått som det gått med dem.

Du kan inte sitta där på din höga häst och se ner på dem och tycka att de får skylla sig själva när de ligger ute mitt i vintern och fryser ihjäl för att de inte får hjälp av oss lyckliga och starka och lyckade individer. Det kan du bara inte göra utan att du borde ha dåligt samvete.

Samvete ja, det är en öm punkt har jag märkt.

Har du samvete?

Jag tycker mig märka att det är en bristvara ibland. I stället handlar det om att köra över, inte bry sig, ta sig fram över andras döda kroppar och sko sig så mycket det bara går och sedan misstänksamt vakta det man lyckats roffa åt sig.

Jag frågar igen, hur blev vi så här…?

Så går mina funderingar när jag ser vad människor gör mot varandra. När jag hör om vilket stöd ”det där partiet” får i det här landet. Då tänker jag att min mormor, morfar och min mormors pappa är lyckliga som slipper se och höra det här nu. Men JAG är ledsen och det gör ont i själen!

Empati

Omtänksamhet

Respekt

…klicka på orden om du inte vet vad de betyder. Själv försöker jag vara sådan jag vill att andra ska vara mot mig. Jag försöker vara så osjälvisk jag bara kan och klarar att vara utan att förlora mig själv. För den jag är behöver jag ha för att vara så som jag vill vara. Det är när jag förlorar min inre sanning, min inre ambition, det är då jag blir sådan jag inte vill vara.

Därför är det viktigt att först göra en djupdykning i sig själv tror jag. Där inne någonstans finns det nog ett samvete hos de flesta och det är samvetet som säger vad som är rätt och fel. Det är så jag ser det…

Men hur blev vi så här samvetslösa i det här samhället? Hur gick det till när ”sköt dig själv och skit i andra” blev vårt motto i det här landet?

Varför och vad kommer framtiden att ha med sig i ett land, i en värld, där starkast vinner och den som inte orkar får skylla sig själv…?

 

 

…den som har mycket pengar och tillgångar som letar bästa sättet att slippa betala skatt eller den som inte har något och bluffar för att få rätt till bidrag för att klara dagen?

Just nu hinner jag inte blogga om detta för jag ska till jobbet. Men jag lägger frågan här så får vi se vad det blir när tid finns….
28/11 kl 7.50

Jo faktiskt! Jag vet inte hur jag ska kunna existera i det här landet när det är så många som ger sin röst åt SD. Jag blir ledsen, jag blir arg, jag blir besviken men framför allt rädd! Jag får ångest!

Jag är rädd för vart det här landet är på väg och jag är rädd för att människor är så totalt ointresserade av att se djupet och komplexiteten i hur samhälle och människor fungerar. Lokalt, regionalt, nationellt, globalt. Det stora finns i det lilla och det lilla finns i det stora. Ska det vara så svårt att se längre än Jimmie pratar???

SD sprider hel hög med myter och fördomar om ”hur det är” och det får avgöra när folk lägger sina sympatier på det partiet. Men ingen frågar om det är rätt eller fel, ingen frågar om det självklara i människors lika värde. Nej, det generaliseras och pratas om statistik som drar hela folkgrupper över en och samma kam.
LÄNK TILL HUR DET ÄR PÅ RIKTIGT >>

[youtuber youtube=’http://www.youtube.com/watch?v=2CpIy26x-MI’]

Flyktingar, invandrare, allihop är bara en samling homogena individer. Likadana allihop. Som alla tuggar i sig svenska skattepengar när de kommer hit. Pengar som skulle gått till skola vård och omsorg. Jo, det är sant säger de! Folket som ger dem sina sympatier. Det är DET som är anledningen till att rösta på det där partiet. Folk tror att vi kan stänga gränserna så att skattepengarna ska räcka till svenskarna om SD får makten. Sanslöst! Hur kan man tro på sånt???

För det första. Vi lever visserligen i Sverige och vi pratar visserligen svenska här men vi är bara ett litet hörn i en stor global värld som styrs av en mycket farligare religiös tro, den på Mammon. Den styrande världsreligionen i modern tid handlar om pengar, och pengars rätt till frihet över gränserna globalt. DÄRFÖR räcker inte skatten till att hålla vår invanda välfärd kvar. Därför drabbas gamla, sjuka, arbetslösa och barn och många andra. Därför blir det krig i världen och därför flyr folk, bland annat till Sverige.

Sverige är en liten del av en global värld som inte längre kan stänga gränser eftersom det skulle vara dåligt för de vandrande pengarna. Pengar som inte går till folket utan som i stället vandrar dit där de kan generera mer pengar oavsett vad. Det lilla landet Sverige inte längre kan hindra människor att fly från krig, inte hindra vart de flyr heller. Snart börjar folk i andra delar av världen fly från klimatförändringarna också. Det spås att dricksvatten kommer att bli en bristvara och då får människor ytterligare en anledning att fly. Klimatförändringar som ingen vill stoppa heller. Skulle vi stoppa det som påverkar klimatet så blir det tvärnit i Mammons tempel, börshusen. Så det är ju inte så konstigt…

Men jag vill inte bo i ett land som tror sig kunna stänga gränser. Jag vill inte ha Jimmie och hans polare i mitt lands regering och riksdag. En samling välpolerade och välstädade snubbar med len trut som har lyckats låsa in liken i garderoberna och som tror sig kunna bevara Sverige svenskt bara vi bekämpar andra kulturers inflytande.

Allvarligt, vi äter pizza, vi äter kebab, vi har amerikansk invasion överallt i det här landet. Cocacola, McD och nästan allt på TV. Ja listan kan göras lång. Inte sjutton sitter svenskarna i protest i sina kammare och lyssnar på Gärdebylåten och bojkottar allt detta?

Invandrare som kommer hit til vårt land är människor av kött och blod faktiskt! De har livshistoria sina ryggsäckar, många kan berätta sådant som vi bara får se på film och läsa i böcker och många av de som fått ett liv här är väldigt tacksamma över att de fick chansen till det. De arbetar många gånger mycket hårdare än många, många som vill kalla sig ursvenskar. Men trots detta så lyfts de aldrig fram. Vi får aldrig, eller nästan aldrig, höra om de goda exemplen. Men de finns där. Hur många som helst!! Så det så!
BORZOO TAVAKOLI SKRIVER TILL KENT EKEROTH, SD >>

Att vi har misslyckats med integrationen, som det är så inne att påpeka i dessa SD-dagar, är INTE de gamla etablerade partiernas fel. Det är vårt fel att inte alla har lyckats så bra som Borzoo Tavakoli. Vårt ditt och mitt fel, och alla vi andra som bara tyst har tittat på dem utan att närma oss dem när de kommit hit. Vi har helt enkelt inte släppt in de nya svenskarna, de har fått ta sig plats i våra fikarum och i idrottsklubbar med mera. Hur många med efternamn som Tavakoli bjuder du hem på middag?

Får de inte komma in bland oss, hur ska de kunna bli svenskar då? Det är väl inte så konstigt om ungdomar som växer upp i utanförskap blir besvärliga? Så har det alltid varit. Det man inte förstår det blir man rädd för och det man blir rädd för tar man avstånd från. Svårare än så är det inte.

När jag var tonåring så fanns det inte så många invandrargäng kanske, men nog fanns det besvärliga ungdomar i utanförskap. De där som rökte hasch, sniffade och ägnade sig åt kriminell verksamhet. Det har nog alltid funnits utanförskapsmänniskor som inte har fått vara med. Som har frusits ut. Får du ingen given plats får du göra dig en plats och alla är inte som du och jag och Borzoo Tavakoli. En del blir som Clark Olofsson och de med utländsk härkomst som lyfts fram i medierna.

I min värld är alla människor på det här klotet människor. En del blir tyvärr kriminella men jag skulle tro att den stora majoriteten av oss alla på jorden är vanliga hederliga människor och inget annat. Ingen är mer värd än någon annan på grund av sin bakgrund eller sitt ursprung. Så har det aldrig varit i vårt land och jag vill INTE att det ska bli så!! Sverige är ett bra land på många sätt, ännu så länge men kanske inte så länge till om SD ska ta så stor plats i vårt lands styre.

Vi bor glest i det här landet om man jämför. I Tyskland har var och en mycket mindre landsyta än vi svenskar har här. Ska alla bo i Stockholm blir det trångt just där förståss men nog har vi plats för fler. I synnerhet på landsbygden nu när alla svenskar flyttat till städerna.

Men allvarligt talat, jag är mest arg på att Mammons gelikar kan se till att mina skattepengar flyr från vårt land med riskkapitalbolagen. Kan vi sätta punkt för Mammon på något vis kan vi rädda oss från både krig och klimatförstörelse. Ja, jag vet, det är en utopi! Det också! Men ska vi stoppa något så är det inte flyktingströmmar till vårt land, det är penningflykten ut ur landet vi ska stoppa och pengarna flyr landet på många fler sätt än via riskkapitalbolag…

Jag hör inte hemma bland SDs sympatisörer, nej, hemska tanke!! Det kommer jag ALDRIG att göra så länge jag lever!! Jag vill inte bo i ett land där lagstiftarna ska komma från det partiet. Jag mår illa och känner mig verkligen mycket illa till mods.

Jag FATTAR inte varför inte de andra partierna kan börja ge samma medicin till folket och måla upp sina idealbilder av hur de tycker att vi ska leva i det här landet. Det är ju det det där partiet vinner så stor sympati för att de gör. Men jag har MYCKET svårt att tänka mig att alla skulle fortsätta hålla med SD om de fick fler idealbilder att välja mellan! Fler och mer nyanserade med fler dimensioner på ett lättfattligt språk och där människor fortfarande har ett lika värde och inte delas in i bra och dåliga kulturer.

Men jag tycker i stället att de, M, S, Kd, MP och V, envisas med att fortsätta prata på ett sätt som folk i allmänhet inte kan ta till sig om sådant som inte är så lätt att förstå. Det finns ingen räddning för mig om de inte kan börja PRATA så folk i allmänhet förstår och kan inse skillnaden mellan SD-Sverige och till exempel S-Sverige eller M-Sverige.

För så länge SD lovar folket ett nytt svenskt folkhem där alla svenskar lever i fred med varandra i godan ro medan muslimer och andra sämre kulturer får hålla sig på utsidan vårt land, så länge kommer SD att ha sympatisörer. För sorry, S, M och ni andra men så lättlurade är folk. Fortsätter SD att säga att vi ska sluta betala skattepengar för att hjälpa människor i nöd och att äldreomsorgen och skolan då kommer att bli så mycket bättre i Sverige, ja då fortsätter folk att tro på dem. Fortsätter det där partiet att via sina propagandatidningar (till exempel Fria Tider) måla upp invandrare som värsta buset som bara tar och kräver mer av våra skattepengar. Ja då kommer folk att låta sig luras.

Ja, just det luras! För jag tror inte ett ögonblick på deras konstiga framtidsbild av vårt land. Som om Sverige vore en egen planet isolerad från övriga världen och med superkrafter mot andra kulturer än den svenska.

Någon sa idag på jobbet att det kommer att bli krig i Sverige och jag börjar bli rädd för att det kan bli så faktiskt… vi kan inte isolera oss utan att vakta vårt land mot hoten utifrån och hot utifrån betyder misstänksamhet. Misstänksamhet föder våld…

Det spelar ingen roll hur vackra ord de tar i sina munnar de där välpolerade och välstädade nationalisterna. MIG lurar de ALDRIG! Min framtid verkar i stället bli som politiskt flykting om de lyckas lura så många som det verkar. Det värsta är väl att det inte finns så många länder i Europa som jag kan fly till utan att hamna i samma helvete. Ja Gud hjälpe mig om SD ska få så många röster!!

Det är faktiskt så här det känns, det kom från hjärtat… Huga!!

 

…, i alla fall för det mesta och med de flesta. Men nu händer det ibland att det tar slut.

Innan jag vet ordet av har jag blivit arg och frustrerad. Efteråt blir jag både förvånad och förvirrad över mitt sätt att reagera. Men om jag intervjuar mig själv om varför det blir så här, vad som var den tändande gnistan, så blir svaret nästan det samma varje gång oavsett situation.

Det är brister i kommunikationen som ligger till grund. Det har i sin tur lett till att jag inte har gjort mig förstådd, eller blivit missförstådd. Ja, jag vet, ibland är jag långsökt och det är inte alltid så lätt att förstå hur jag tänker och vad jag menar. Men det ligger inte alltid enbart hos mig. Ibland är det helt enkelt så att det är den andra personen i situationen som inte lyssnat och som kanske blockerat sig och inte förstått vad jag ville ha sagt. Det är när budskapet, eller intentionerna från min sida har tolkats tokigt, när den jag har med att göra tror sig ha fattat och säger något som visar att det som förståtts inte alls var det jag menade. Det är då det brinner innan jag hinner dra i bromsen.

Jag känner mig kränkt när någon tror mig om saker som jag aldrig i min vildaste fantasi skulle göra. Eller när det tas för givet att jag är dummare än jag är, att jag inte tänker längre än min näsa räcker. Då blir jag kränkt och det gör mig frustrerad att någon som jag trodde hade lärt känna mig bättre än så tror att jag rent av är dum.

Jag har aldrig ambitionen att försvåra, roffa åt mig, sätta upp egna regler eller på något annat sätt köra över andra eller krångla till det för människor i min omgivning. Tvärtom skulle jag vilja säga. Jag vill gärna att det ska gå rätt till, enligt reglerna och enligt de oskrivna lagar som finns. Kanske är man korkad då? Men inte så korkad att man gör rent dumma saker faktiskt. Så hur någon kan få den bilden av mig är utanför min fattningsförmåga.

Fast där har vi ett problem till. Oskrivna lagar. I min värld handlar det också om att det ska gå rätt till, att ingen ska sko sig på någon annans bekostnad. Att det ska vara öppet och respektfullt och inte småsnålt och protektionistiskt. Men jag upptäcker ofta att information är något som det finns oskrivna lagar kring, den ska man hålla på och hålla som sin egen så att ingen annan kan utnyttja den emot en själv. Eller så ska man hålla på den för att makten och kunskapen om vad den innehåller då skapar ett bättre utgångsläge i maktstriden.

Jag har MYCKET svårt att anpassa mig och bli sådan. En spelare i ett maktspel. Det ligger tyvärr INTE för mig att positionera mig och hålla inne med saker för egen vinnings skull. Nej, jag vill hellre diskutera och jag vill gärna se saker och ting från ovan så att jag får ett helhetsperspektiv. I det perspektivet ingår ganska mycket som jag inte själv har direkt med att göra men som ändå är viktigt för helheten och för min lilla bit av det hela.

När jag säger något, tycker något, tänker i vissa banor så är det inte frågan om att jag ska ta mig fram på andras bekostnad. Det handlar heller inte om att jag säger och tycker och tänker på sådant som jag beslutar att andra ska göra fast jag inte har mandat för det. Jag har aldrig de intentionerna. Men kunskapen är viktig för sammanhanget. Det skrev jag jag om i mitt förra inlägg.

Sammanhanget är A och O faktiskt. För mig är det större än oss alla egentligen, större än dig och större än mig. Vi är delar i det hela. Inte tvärtom. Det är inte det egna jaget som är centrum, trodde du det så får jag upplysa dig om att du tror fel. Vi är våra egna centrum i världen, men inte centrum för allt i världen.

För mig är sammanhanget allt omkring oss. Allt som berör oss. Allt hör ihop, allt. Jag blir så trött på när vi människor ska dela in allt i fack och sedan tro att det är vattentäta skott mellan facken. Inget fungerar så. Inte våra kroppar, inget i naturen, inte vi människor i grupp, inte ens materien i universum fungerar så. Hur kan vissa av oss då tro att det går att isolera saker och ting…? Att bara stanna innanför sitt lilla staket och aldrig behöva bry sig om något där ute?

Hur kan vissa människor tro att jag ska kunna fungera om jag inte får ta del av det som finns utanför mitt område, där jag finns och existerar? Om jag inte får tycka och tänka om sådant som indirekt berör det som finns innanför mitt staket? Hur kan någon ens tro sig kunna begränsa mig och mina tankar…? Det går inte att styra mig. Däremot är jag öppen för respektfullt samarbete och ömsesidig förståelse på rätt grunder.

Detaljerna är viktiga för helheten och i min värld har vi alla rätt att se oss själva som delar i den. Vi har alla rätt att tänka, känna, vilja utforska och vara som vi är men vi får aldrig glömma att vi är delar i en helhet och att allt vi gör får konsekvenser, små som stora.

Förståelse på rätt grunder får du för mig om du inser att du inte kan placera mig i ett fack och sedan jobba på att hålla mig i det facket. Du får rätt grunder i din förståelse för mig om du fattar att jag inte är ute efter att förstöra och vara destruktiv. Rätt grunder får du också om du inser att jag aldrig är låst i mina tankebanor. Att jag kan vara flexibel och försöka se saker och ting från flera olika håll. Rätt grunder får du oxå om du inser att jag alltid utgår ifrån att var och en gör sitt bästa och att detta inte har ont uppsåt.

Jag hävdar bestämt att vi alla gör saker som alltid har en förklaring. Den förklaringen behöver inte nödvändigtvis vara ett försvar för handlingen. Men det är alltid en FÖRKLARING. Med den i bakhuvudet blir det lättare att förstå varför någon gör si eller så. Vet vi varför så underlättar det om man vill förstå rätt grunder.

Men tror du att världen omkring dig är ond och full av uppsåt att skada så lär du göra mig arg, ledsen och frustrerad. Så är det bara för JAG är inte ond! Kanske inte så smart alltid men jag är alltid öppen för nya sätt att se på saken så länge det inte innebär att jag blir förutbestämd att vara eller tänka eller göra korkade saker!

Så där ja, nu har jag fått skriva av mig idag också!

 

…kan vara bra att ha och de kan låsa.

När saker och ting ter sig alltför kaotiskt är det bra att strukturera för att få överblick och kunna skaffa sig en helhetsbild. En helhetsbild kan ge perspektiv som man kan behöva på den egna lilla rutan så att den sätts i sitt sammanhang.

Utan sammanhang får inget någon som helst mening. I alla fall inte för mig.

Jag behöver helhetsperspektivet i det mesta jag gör. Jag behöver veta varför för att kunna förstå och jag behöver förstå för att se att det finns en mening.

En kugge i hjulet är en viktig del som totalt saknar mening helt isolerad. Men som en del i hjulet blir den väldigt värdefull, eller hur?

Vi är människor allihop och vi ingår i flera olika strukturer och vi kan antingen inse hur viktiga vi är eller sakna perspektiv och därmed inte se sammanhanget. Utan sammanhang faller meningen i att försöka vara andra till hjälp och göra sin del. Då försvinner anledningen att ta ansvar för sina medmänniskor och utföra rätt saker.

Rätt saker etiskt, rätt saker hänsynsfullt och respektfullt.

Utan sammanhang ingen mening, utan mening, ingen idé, destruktivt, negativt….

Varför tänker jag ibland, och när jag gör det och hittar svaret är allt frid och fröjd. Men när jag ställer frågan varför en person gör som den gör och inte hittar svaret så blir det svårt för mig att förstå. Förstår jag inte så ser jag heller inte meningen med det som görs eller sägs i sammanhanget…

Varför väljer vissa av oss att göra som vi gör när det inte har någon positiv effekt på andra människor, för helheten. När det i stället bara sätter igång destruktiva ringar på vattenytan.

Negativitet, varför finns den tänker jag och vet genast svaret. Hur skulle vi annars se den så mycket mer konstruktiva motsatsen om inte negativiteten fanns?

 

…som alla drabbade. Allt som inte är som det ska. Allt det som gör vårt samhälle kallt och omänskligt…

Men egentligen, är det någon som gör något åt allt detta? Eller väljer vi alla att inte se det i stället…? Blir vi som strutsar och tänker att det är Nån Annan, vem nu det är, som ska göra något åt saker och ting?

Eller står vi upp för vad vi innerst inne vet är rätt och säger ifrån när vi möter det som är fel?

Gör du det? Gör jag det?

Åh, jag blir så evinnerligt trött när jag ser inslag på tv om äldre som far illa. Par som inte får bo ihop, senila som inte har tillräckligt med tillsyn och ensamma som inte får bo på äldreboende och få sällskap.

Jag blir heligt förb… när jag hör om hur riskkapitalbolag skor sig på skolbarnens bekostnad.

När jag ser och hör människor med gott om pengar gnälla över att de får betala skatt.

När det pratas om tillväxt ena stunden och neddragningar i den andra.

När det ska exploateras och utvinnas mer olja fast vi vet vad fossila bränslen gör med vår planet….

Igår hörde jag om barnen som svälter i Syrien…

Ja listan kan bli lång, så lång!

NÄR ska vi fatta att Nån Annan är jag, du och alla vi andra i det här samhället? När ska vi sluta köpa Aftonbladet och läsa ytliga reportage om Idolvinnare och andra som vill synas och höras bara därför att och i stället BRY oss och göra något åt det här?

Vill vi ha ett samhälle där människor i nöd får skylla sig själva för att de inte sett om sitt hus innan de blev sjuka, fattiga, utförsäkrade, gått i konkurs eller råkar bo i ett land där det är krig, fattigdom och allmänt katastrofläge?

En sån dag är det idag!

Men jag har det bra här och nu själv. Hur jag har det nästa år vid den här tiden kan jag inte veta. Men NU har jag det bra och därför sätter jag in en extra slant till något välgörande ändamål och jag vill inte tyst se på när eländet runt mig blir övermäktigt! Jag VILL faktiskt göra något åt det!

Så det så!