Créme de la Cicci

Blogg

  • Om världen vore en by…

    …fann vi i somras när vi besökte Mannaminne på Höga kusten. Det är förresten verkligen värt ett besök om du har vägarna förbi…

    Klicka på bilden för att öppna den i större format.

     

    Googlar man så finner man den här versionen av samma text.


    ”Om världen vore en by”

    Om hela världen reducerades till en by med 100 innevånare och alla proportioner
    bibehölls så bestod byn av:

    57 asiater

    21 européer

    14 amerikaner (från Nord- och Sydamerika)

    8 afrikaner

    52 var kvinnor

    48 män

    70 ickekristna

    30 kristna

    89 heterosexuella

    11 homosexuella

    6 personer skulle inneha och nyttja 59 % av alla gemensamma tillgångar,
    och de 6 personerna kom från USA

    80 hade otillräckliga boendeförhållanden

    70 var analfabeter

    50 var undernärda, 1 döende, 2 föddes och 1 hade en PC.

    1 och bara en har en akademisk examen.

    Om man betraktar världen på detta sätt så påvisas nödvändigheten av samhörighet,
    förståelse, acceptans och utbildning för alla.

    Om Du vaknar i morgon, frisk och icke-sjuk, så är Du lyckligare lottad
    än 1 miljon människor som inte kommer att leva nästa vecka.

    Om Du inte har upplevt ett krig, inte upplevt hunger, fångenskapens ensamhet eller
    dödskampens smärta så är Du lyckligare lottad än 500 miljoner människor här på
    jorden.

    Om det finns mat i Ditt kylskåp, om Du har ett jobb, om Du har tak över huvudet och
    en säng att sova i, då är Du rikare än 75 % av innevånarna på jorden.

    Har Du ett konto på en bank, lite pengar i börsen och småslantar i en ask,
    då tillhör Du de rikaste 8 % av jordens innebyggare.

     

     

  • Dagarna går…

    …och jag njuter av utsikten varje vardag när jag är i Slussvaktarstugan och när jag cyklar utmed strandpromenaden till och från kontoret. Visst är det ensamt ibland men jag har det rätt så bra här. Å jag vet ju att ”hem” åker jag förr eller senare. Hittills varje helg.

    Bara att sitta som jag gör nu, vid köksfönstret, å kika ut på vattenvirveln som är snett nedanför. Det blir små vågor på vattenytan och det påminner om sjudande vatten. Det är vatten från en sjö som passerar här förbi ut i nästa sjö. Stugan där jag sitter har vatten på båda sidor. Men på den sidan där vattenvirveln är finns ingen sluss. Den är på andra sidan och där flyter vattnet nästan stilla.

    Då och då ser jag en fågel simma och dyka och bort över sjön glittrar det just nu i vattenytan när solen lysner på den. Men häromkvällen såg jag en regnridå komma mot mig från andra sidan sjön. Det var häftigt!

    Stugan är jättemysig och modern. Det enda jag saknar är en eldstad. Det finns en skorsten och det finns märken i väggen i vardagsrummet som antyder att det kanske funnits en eldstad där. Synd att den är borta i så fall tycker jag. Jag hade GÄRNA lyssnat på knaster från en brasa också.

    På kontoret är alla snälla och mysiga tycker jag och jobbet är roligt om än lite trögt i starten kanske. Men det KAN bli rusch sedan när informationen har skickats ut. Då kommer väl alla frågor om en det ena och än det andra kan jag tänka. Undrar om man kan rusta sig för alla frågor så att man har svar på precis allt. Nä, jag tror inte det. Men jag kan ju alltid HITTA svar tänker jag…

    I Vänersborg, Trollhättan och Uddevalla har det varit mycket insändare och många som har ifrågasatt kommunens agerande. På vissa punkter förstår jag deras frågor. Men många har nog en avig inställning generellt till kommuner och offentlig förvaltning. Då kan jag tycka att det är synd att de inte sätter sig in i hur vi i det här landet har valt politiker som i sin tur stiftar lagar. Lagar som styr hur vår offentliga apparat fungerar.

    I princip är det ju så at vi alla, du och jag, går till valurnorna och avgör hur det hela ska fungera. Eller så kan vi på olika sätt engagera oss om vi vill ändra på något mellan valen.

    Att det finns så många som sitter med armarna i kors över bröstet och bara klagar utan att ens försöka förändra är ibland skrämmande. I alla fall för mig. Jag har i alla fall förstått att inget kan förändras över en natt men vi KAN påverka på flera olika sätt om vi VERKLIGEN VILL. Så det så!

    Nä nu är lunchen slut. Dags att cykla strandpromenaden tillbaka till kontoret!

     

  • I morgon är det måndag igen….

    Fåren i Dals-Långed.
    Fåren i Dals-Långed.

    …min andra måndag. Som projektanställd i Bengtsfors kommun.

    Jo, nu har nog tioöringen börjat trilla ner. Min tillvaro har förändrats drastiskt på bara två veckor faktiskt.

    Först fick jag veta att större delen av min inkomst under hösten försvann eftersom en uppdragsgivare inte längre hade möjlighet att ge mig uppdrag. Då överlade jag med mig själv och kom fram till att jobbsökeri var det enda rätta.

    Sagt och gjort, jag sökte nog åtta tjänster, som informatör och reporter. Det var på flera olika platser från Göteborg till Nora och ja, just det, i Bengtsfors. Å döm om min förvåning när jag blev uppringd och blev kallad till en intervju. Det var onsdagen den 28 augusti. Det var pirrigt men jag körde de två timmarna från Forshaga och till Bengtsfors.

    Väl där möttes jag av en kille från ett rekryteringsföretag. Han hade anlitats av kommunen för att annonsera efter och boka in sökande till tjänsten som informationsansvarig i ett projekt som handlar om sortering av biologiskt avfall i fyra kommuner.

    Vi pratades vid en stund ute i det fria innan vi begav oss till kommunhuset för att träffa den tekniska chefen.

    Det blev mycket information först från chefen som visade sig vara en trevlig kvinna, yngre än mig.

    Efter intervjun kändes det faktiskt bra. Men som alltid så kan man ju aldrig veta om det var bra eller dåligt. Men på vägen hem ringde min mobil och jag såg att det var killen från rekryteringsföretaget så jag stannade vid NyängsRasta i Grums och ringde upp honom.

    Han frågade först om löneförslaget var okej som han och tekniska chefen kommit fram till och jag sa ja. Då frågade han om jag menat vad jag sa när jag sa att jag kunde börja på måndag. Det tar ju två timmar att köra och om jag inte hittar någonstans att sova innan dess så får jag väl pendla tänkte jag och sa ja till det med.

    Så sagt och gjort. Måndag för snart en vecka sedan började jag och det känns jätteroligt och spännande att få tillfälle att anta utmaningen i det här projektet. Verkligen roligt!

    Jag skrev i mitt personliga brev att en av anledningarna till att jag sökte tjänsten var att jag ville få möjlighet att utvecklas i mitt yrke och det måste jag verkligen säga att fått nu.

    Bengtsfors är vackert med allt vatten och det är småmysigt i centrum. Jag har varit i Mellerud också, på kommunkontoret där, och det kändes också bra.

    Första veckan har gått åt till att läsa in mig på allt möjligt. Det kommer att bli många bollar i luften och alla varnar mig för att jag kommer att få en het telefonlinje. Själv försöker jag förbereda mig för detta men samtidigt tar jag det som det kommer. Det är ett bra motto att intala sig att det är som det är och blir som det blir. Sedan gäller det bara att göra sitt bästa av situationer som uppstår.

    Jag har varit ute på utflykter för att lära mig omgivningarna och för att fördriva tiden med något jag tycker är roligt. Sverige är fantastiskt vackert och ibland undrar jag varför folk åker utomlands när det finns så mycket att se och uppleva här hemma.

    Det blir inte så mycket ”själv” när barnen är små och behöver sin mamma. Men nu är de vuxna och klarar sig själva, eller ja, mer eller mindre i alla fall. Här kan det bli mer ”själv” nu och då är det bäst att ta vara på det.

    Den här veckan ska bli intressant, i slutet på förra veckan fick jag hjälp att hitta ett eget krypin. Det kommer mer om det senare…

     

  • ”En gör så gôtt en kan! Mer kan en inte göre!”

    …jo, det är allt bäst det. Å ibland går det upp o ibland går det ner… 

    Igår kom ett roligt och ett sorgligt samtal. Idag skrev jag ett mejl till en go vän och eftersom vi inte setts och hörts på länge fick jag ta med både uppsaker och nersaker… 

    Men visst är det så livet är? Å visst finns det saker man inte kan göra något åt, eller så kanske man KAN det  fast jag vet inte hur man gör…?

    Ja jag menar, för ganska exakt 6 år sedan skrevs det kommentarer i min blogg. Kommentarerna kom från en person som ville vara anonym men som ändå ville berätta några saker om sig själv. Dels att hen tycker väldigt mycket om Tommy och tillsammans med andra saknade honom ”ute i svängen”. Dels att hen tycker att jag borde göra något åt mig själv. Läs i kommentarerna här själv >> och här >> 

    Jag vet, min mamma sa alltid att man inte ska prata om pengar. Men jag har dragit mitt strå till stacken så gott jag har kunnat. Mer än så kan ingen göra, än sitt bästa alltså.

    Ibland tänker jag att alla kvinnor, fram till dess att jämställdheten kom, alltid har varit parasiter genom alla tider. De har ju levt på vad mannen kunnat åstadkomma för att ge familjen inklusive kvinnan mat i magen och kläder på kroppen.

    Nu ska samhället vara jämställt sägs det. Kvinnor har samma krav på sig som män att dra in inkomster till hushållet. Men handen på hjärtat, hur många kvinnor har lyckats med det…? Jo, det finns några som faktiskt tjänar mer än sina män kanske. Men inte är de många inte…

    Skiljer man sig som jag gjort och sedan träffar en ny man som har barn och själv är skild. Ja hur blir det då egentligen…? Om jag fortfarande inte tjänar mer än mannen jag bor ihop med och dessutom har två barn att försörja som bor med oss? Ska jag försörja mina barn och han sina då eller är vi som bor i samma hus en ny familj där båda vuxna ska dra in inkomster till hushållet? Hm…

    Personligen känner jag att det finns en stor skillnad mellan att vara en parasit, som kommentarerna antydde, och att vara den jag är. Skillnaden är att jag alltid kämpat för att hitta sätt att tjäna pengar på det jag kan och är bra på. Mitt mål har aldrig varit att sitta på rumpan och rulla tummarna och låta andra betala för mitt uppehälle. Nej fy 17 det skulle jag aldrig stå ut med!

    Nej, min dröm vore att tjäna så mycket pengar att min käre sambo skulle kunna använda sin lön som fickpengar! Då skulle JAG i stället betala både huset, maten och kläderna vi har på kroppen PLUS bjuda honom och mig själv på resor och renovera och bygga om huset.

    Men visst är det underbart med alla dessa människor som vet hur allt är hemma hos andra? Som hen som skrev kommentarerna i min blogg? Tänk att det finns de som känner mig och som vet hur vi lever och resonerar i det här huset trots att de inte ens vågar gå ut med vilka de är? Fast det är kanske just därför…? För själva är de kanske ingen, det måste ju vara vi här som är någon. Någon att bry sig över…? Hm…

    Att jag lägger energi på sånt folk tänker du? Att jag inte bara struntar i det kanske du tänker…? Nä, det är inte alltid så lätt. Sett ur hens synvinkel så kanske det är så att jag borde struntat i att hitta inkomster på det sätt jag har försökt göra det på. Jag kanske skulle ha ljugit mig in i en annan bransch och påstått att jag kunde något jag inte kan för att få vilket jobb som helst. Bara det gav mer betalt än jag lyckats få hittills…?

    Hur än hen hade gjort i mina kläder så har jag i alla fall skaffat mig en utbildning som jag valt själv efter mina intressen och mina färdigheter. Jag hade gärna fått jobb direkt efter utbildningen var klar också. Men så lätt var det ju inte. Det finns undersökningar som visar att det inte är utbildning och kompetens som ger jobb. Det är i stället kontakter och förmåga att kunna sälja sig själv som ger jobb.

    Jag vet många exempel på både män och kvinnor som är jätteduktiga, ärliga och arbetsamma men som ändå inte lyckas få de där välbetalda och fina jobben som de har kompetens till att utföra. Jag vet också att det finns de som är jätteduktiga på att sälja sig själva och bre på. De kanske till och med ljuger om vad de kan och ändå lyckas de hur bra som helst.

    Men sorry, den sorten är inte jag. Jag vet vad jag kan och jag vet också att det är många mer än jag som kan saker och ting minst lika bra. Att gå ut med en attityd som att jag är den enda som kan det jag kan är inte min grej. Jag är den jag är. Jag skulle aldrig må bra om jag överdrev eller försökte lyfta mig själv över andra och slå mig på bröstet och framhäva mig. Nej, jag står med bägge fötterna på jorden och är realist.

    Genom åren har jag skaffat mig många kontakter och jag har jobbat ihop med många olika personer både som företagare och som ideell arbetskraft. Det har jag kommit långt med tycker jag. Men jag är fortfarande en ensam företagare och jag har alltför hård konkurrens där ute. Jag borde kanske försöka bli mer bredkäftad och jag borde kanske försöka armbåga mig fram och vässa dem så de blir riktigt vassa. Då kan jag kanske ta mig fram över andra, minst lika kompetenta, som om de vore lik? Hm… Näe förresten, jag kan inte det för jag är inte sådan…

    Det är bara så! Jag gör så gott jag kan och jag vet vad jag kan och vad jag INTE kan!

    Jag vet också att det finns alltför många i min situation…

     

  • Att höra till gruppen och prata skit om ”dom andra”

    …känns väl tryggt? Att kunna säga ”vi” ihop med de andra är sann gemenskap, eller hur? Men har du tänkt på  att det innebär att det finns ”de andra”, ”dom”, också…

    Jag skrev en kommentar på Facebook som fick tankar och funderingar att rinna iväg. Så här skrev jag:

    ”Att gruppera människor är säkert något som ekonomer har nytta av för att kunna räkna ut var efterfrågan finns så att man kan skapa tillgång och därmed göra sig en hacka. Men gruppering kan även användas i andra syften, som att skilja ut människor från människor och bygga sig en maktposition på det sättet… Baksidan av medaljen är att vi slutar tänka på människor som just människor. Vi hamnar alla i grupperingar och då slutar vi att vara individer. En individ kan man identifiera sig med men en grupptillhörighet måste man tillhöra för att kunna identifiera sig med…”

    Visst är det så?

    Vilken/vilka grupper tillhör du? Svenskar? Kvinnor? Män? Invandrare? Andragenerationensinvandrare? Medelålders? Pensionärer? Forshagabor? Dejebor? Landsbygdsbor? Värmlänningar? Storstadsbor? Stockholmare? Göteborgare? Utlänningar? Ja eller kanske träningsnarkomaner, soffpotatisar, nykterister, narkomaner, socialdemokrater eller moderater…? Ja eller någon annan gruppering…

    Hur tänker du när du;

    • ser en äldre kvinna med rullator?
    • läser om ett bråk på en flyktingförläggning?
    • hör om människorna i Syrien på nyheterna?
    • läser om pridefestivalen?
    • möter en påverkad och troligen hemlös person på gatan?

    Handlar det om grupperingar eller är det människ -or/-an, individer av kött och blod som du själv du tänker på då?

    Visst är det enkelt att dra dem över en och samma kam och gruppera bort dem ur ditt eget liv? Då slipper du vara medmänniska och kan fortsätta tänka på ditt i stället. Så bra! (OBS! Det där var ironi, kanske rent av sarkasm!)

    Nej, ibland blir jag så trött på detta grupperande hit och dit. Jag är människa. Det är folket i Syrien också. Invandrare i Sverige är även de individer och människor allihop. Kvinnor och män är människor och svenskar och pensionärer också.

    Greta 82 har levt ett helt liv. Hon har varit ung flicka med allt vad det innebar på den tiden och hon har kanske fött barn och gått genom sorger och förändringar i livet.

    Muhammed 43 från något avlägset land föddes kanske under helt andra förhållanden än vi gör här i Sverige. Men han är trots det en människa av kött och blod med känslor och upplevelser som gjort honom till den han är idag.

    Ibland undrar jag om Kalle 37 från Deje kan tänka så? Jag undrar om han förstår att han kom till världen som människa av kött och blod precis som Muhammed gjorde? Kan Kalle förstå att han är människa precis som Muhammed? Eller blir det FÖR jobbigt för Kalle att tänka så om Muhammed nu har varit tvungen att fly sitt land och bosatt sig i hans by, Deje?

    Kanske blir det för mycket för Kalle att tänka sig in i Muhammeds sorger, traumatiska upplevelser och så vidare? Kanske är det lättare att inte förstå. Att gruppera sig i gruppen Svenskar och prata om ”dom” och bunta ihop Muhammed med alla andra som inte är födda i Sverige?

    Födda i Sverige förresten? Jag är det men min farmor föddes inte här… När blir man svensk?

    Det finns ju någon historia om att Hitler faktiskt hade judar i släkten. Var han inte jude själv då i Nazityskland…?

    Kalle i Deje, har alla hans förfäder verkligen kommit till världen i Sverige? Men oavsett om det är så eller inte så är han ändå lika mycket människa som Muhammed och alla andra människor som råkar vara födda i ett annat land.

    Jag kan acceptera att det finns andra sätt att se på detta och jag vet också att det är mer komplicerat än så här.

    Men jag har MYCKET SVÅRT att acceptera gruppindelningar av människor när det går ut på att skapa ett starkt ”vi” och sedan utsätta ”dom” för hatkampanjer och/eller maktkrig.

    Det kan störa mig när jag ser exepel på;

    • inbitna sossar som hatar moderater och vice versa
    • inbitna fotbollssupportrar som hatar andra lags supportrar
    • vargmotståndare som hatar de som vill skydda vargen och vice versa
    • främlingshat
    • …det finns många fler exempel…

    I min värld är det tecken på svaghet att inte kunna se saker och ting på fler än ett sätt, det egna. Men i en gruppering är det kanske just det som gäller för att nå makteliten i grupperingen man tillhör, att hata ”dom andra” tillräckligt mycket…? Eller?

    Det finns en lightvariant av detta också. Skitprat. Jo, genom att prata skit om någon så skapas också ”vi” och ”dom”, eller kanske till och med ”vi” och ”den där personen”. Det är mobbing att prata skit. Jo, det är säkert. Den som pratar skit vill ha bekräftelse, det vill säga medhåll av de som lyssnar. På det sättet skapas en gruppering, ”vi som tycker att ”den där personen” är skit”. 

    Men är det så enkelt som ”skitpratarn” vill få det att låta? Kan det inte vara så att den som pratar skit gör det för att höja sig själv över sin egen skit på någon annans bekostnad?

    Jag tror att det ibland handlar om att skitpratare bär så mycket skit inom den egna personen att det blir svårt att bära. Då kan det vara bra att stötta sig på någon som är ännu sämre än en själv. Hur gör man för att höja sig själv? Jo, man pratar skit om någon annan så att man får någon att stå på…

    Så nästa gång du börjar prata negativa saker om någon som inte är närvarande för att få medhåll av dina åhörare. Tänk på att du samtidigt skapar ”vi” och ”den där” eller ”dom andra”. Å faktiskt så tror jag att vi alla går och bär på skit som vi gärna tar hjälp av andra för att höja oss över så jag kan komma på mig själv med att prata skit ibland och det tror jag du gör också. Det gör vi allihop.

    Men det FINNS de som inte kommer till den insikten. Dessa personer sätter i system att prata skit. För att hämnas oförrätter de tycker att de har utsatts för av den de pratar skit om. För att de saknar förmåga att se saker och ting ur fler synvinklar än de egna och/eller för att de egentligen skulle behöva gå i terapi för att lösa sina inre knutar och på det sättet få en förmåga att se saker på fler sätt helt enkelt…

    Höjer man perspektivet från individen till hela samhället så kan man fråga sig varför kvällspressen säljer så många fler lösnummer när de fyller löpsedlar med skit om kändisar och om Idoldeltagare…? De höjer inte sig själva kanske genom skitskriveriet, men människor läser ju uppenbarligen det där…? Hur kommer det sig?

    Har vi ett behov av skiten…?

  • ”Hemligt nummer” ringde och jag svarade – kors i taket!

    …jo det har ringt från ”Hemligt nummer” minst två gånger per dag i två veckor och jag svarar normalt inte om det står så på displayen. Men nu väntar jag samtal och det slog mig att det mycket väl kan komma från ”Hemligt nummer” så nu svarade jag.

    I andra änden hejar en trevlig kille som säger att han heter Robert och att han inte är en säljare som vill sälja på mig en plats i en katalog eller något annat. I stället ringer han angående ett ”projekt” som han arbetar med.

    Det handlar om att han erbjuder mig att rensa bort information om mig i diverse olika nätkataloger. Information som kan hjälpa mindre nogräknade personer att hitta känslig information om mig.
    – Naturligtvis vill även jag ha en krona för mina tjänster, skrattar han när han berättat vad det hela går ut på.

    Jag frågar igen vad han heter, vad företaget heter som han ringer ifrån. Han svarar och jag får även hans telefonnummer.

    När jag googlar på företagsnamnet hittar jag en webbsida om ”Mainztreet Media” med ett riktnummer i Borås. Men det är inte samma nummer som ”Robert” gav mig och det finns inga uppgifter om personer som driver företaget eller vad de heter som arbetar där…

    Jag kan ju inte låta bli att tänka på att jag tidigare gjort ett ilsket inlägg i min blogg tidigare om MB Marketing. Ett företag som drivs av en riktig skojare som blåser folk hit och dit. Denne man har tydligen även skrivit sig och sitt företag hos oskyldiga personer i en lägenhet i centrala Borås. I alla fall om man får tro en av kommentarerna jag fått;

    ”JAG bor på Allégatan 37 i den aktuella lägenheten! Markus bor inte här vi vet ej vem han är.Han har blåst vår familj precis som han blåst alla er som fått fakturor från hans företag! 🙁 Vi har för ett par dagar sedan fått reda på att han är folkbokförd på VÅR adress i VÅR lägenhet utan vår vetskap och har tydligen varit skriven här i snart 2 år!
    Nu får vi stå ut med era hänvisningar till vår lägenhet och mina barn har fått telefonsamtal till sina mobiler med KLAGOMÅL OCH UTSKÄLLNINGAR om Markus förehavanden! Vi har polisanmält och förundersökning är startad.Vi kommer också att kontakta pressen!
    Förstår alla förbannade företagare som betalat och fått dessa bluffakturor, och jag förstår att ni omöjligt kan veta att han även BLUFFAT oss som bor i den aktuella lägenheten. Men snälla sluta sprid vår adress med lägenhetsnr på internet för vi har inget med honom att göra och det känns kränkande och orättvist att vi nu för lång tid framtid framöver skall bli förknippade med MARCUS CLAES FREDRIK BLOMQVIST 830831-5533 och hans idiotiska förehavanden!VI ÄR INTE HANS FÖRÄLDRAR OCH INTE HANS SLÄKT! Fattar inte varför ni inte letar efter hans familj med NAMNET BLOMQVIST istället…. MVH Carina”

    Läs inlägget jag skrev här >>

    När jag kikar på det nummer som jag skrivit i rubriken på mitt inlägg i bloggen så stämmer det nästan med det nummer som ”Robert” gav mig. Hm… Jag vet hur man bestrider bluffakturor och jag har kontakter i företagsorganisationer. Men om nu ”Robert” egentligen heter Marcus Blomqvist så undrar jag vad han ville när han ringde…?

    Det är väl skit också att man inte ska kunna svara i telefon utan att bli rädd för att bli lurad!! Näe, jag VILL inte svara längre. Jag har telefonsvarare om det är någon som vill mig något. Jag kan ringa upp! 

    PS. Googlade lite och vad fann jag:

    MB Marketing och kommentarer hos Svensk Handels svarta lista >>

    Artikel i Aftonbladet >>

    Svensk Handel med flera kommentarer som var intressant att läsa >> 

     

  • Sammanfattningsvis lever jag här och nu

    Utsikt över Smårissjön från Dömlebacken.
    Utsikt över Smårissjön från Dömlebacken.

    Jo, det är i alla fall vad jag försöker göra. Stöd får jag av min käre sambo som är en livskonstnär på många sätt. Han är sorglösheten själv ibland. Kanske är det för att han är värmlänning och tänker att ”dä årnör säj, å görä inte dä så gårä bra ändå”.

    Visst finns det mycket att oroa sig för i dagens läge. En del av det rör mig personligen. Men det finns mycket som rör oss alla också, som främlingsfientlighet och tillväxthysterins följder för människor och miljö.

    Men just här och nu har kommande Lustenrundan fått stor plats och det har även vännerna. Men jag stänger inte ute min egen situation för det. Bara då och då för att vila i mig själv.

    Jag har hittat ett uppdrag som jag gärna hade tagit om jag fått det. Det var ett uppdrag som liknar det jag har för Miljö&Hälsa mycket och det hade varit ett perfekt komplement. Men men… Jag fick besked att någon annan fått det.

    Förr hade jag barn hemma, nu har jag vuxna söner. Det finns liksom ingen ursäkt att stanna hemma heller så varför inte hitta ett uppdrag/jobb som innebär resor tänkte jag och sökte några på avstånd. Jag återanvänder mitt gamla ordstäv ”det är som det är och det blir som det blir” och så får vi se.

    Helst av allt skulle jag vilja vinna på Lotto så att jag får tillräckligt mycket för att kunna iscensätta ett projekt som jag har i huvudet. Det skulle i så fall göra mig till mångsysslare. Det skulle innebära att gästrummet får bli gästrum i stället för kontor för i så fall flyttar företaget till nya lokaler. Det skulle innebära att många i trakten får samarbeta med mig. Ordet samarbete är svårt för många här så det skulle i så fall bli en utmaning. Men jag är enveten och skulle nog lära dem jag… (Tänker hon och ser målmedveten ut!)

    Visioner är bra och nödvändiga och vem vet, om det är meningen så kommer pengarna någonstans ifrån så att jag kan investera…

    Offer för sina egna val

    Jag har en vän som jag tycker väldigt mycket om men som ställer till det för sig själv. Som lägger energi på att grotta ner sig i sorg. Sorg som på många sätt är befogad men jag har ibland lust att ryta att livet är HÄR och NU. Det är inte det som VAR och det är inte det förflutna som lever idag. Livet blir i stället vad vännen gjort av sina lärdomar och erfarenheter på vägen tills nu. Om något upprepas gång på gång så innebär det att vi ska lära oss något av det tror jag.

    Om vi ständigt drabbas av något som vi själva är upphov till och som gör oss till offer så är det upp till oss själva att sluta göra det vi gör för att sätta stopp så att vi slutar drabbas, eller?

    Varför göra om samma misstag om och om igen om vi aldrig lär oss?

    Å andra sidan, att ständigt gå runt och vara rädd och dra sig undan. Det gör en annan vän och det drabbar också. Den här vännen vågar mycket på många sätt men jag undrar om det gäller alla områden? Att aldrig våga blir i slutänden att aldrig heller vinna eller komma vidare… Men kanske är det så att vi vågar vissa saker i livet medan vi aldrig vågar andra..?

    Jag tycker nog någonstans att det som inte dödar det härdar är ett bra ordstäv. Varför vara rädd? Varför inte tänka efter före och sluta göra om samma misstag?

    En bra terapeut hjälper på rätt sätt till självhjälp. Ungefär så sa mamma… men en vän som vill hjälpa bör nog också tänka så. Det går ändå inte att styra andra att göra som man vill att de ska göra. Det är många som tyvärr aldrig lär sig att det är så. Men du kan inte hjälpa en alkoholist att bli nykter om hen inte själv vill. Det gäller oss alla, vi kan inte bli hjälpta åt något som helst håll om vi inte själva inser att vi behöver förändra oss på ett eller annat sätt.

    Det är bara att bita i det sura äpplet hörru! Ja, om du nu trodde att du kunde styra din partner, dina barn, dina vänner, dina arbetskamrater etc. Det går inte! Är de snälla så kanske de låter dig tro att du gjort det men när du inte ser på så gör de ändå som de vill… jo, jag lovar dig! Så är det! 😉

     

  • Vänner

    Kvällsfunderar (grubblar/filosoferar) över människor och möten i livet.

    Jag tror att vi möter människor när vi behöver dem och/eller när de behöver oss. Ibland rinner vänskapen ut i sanden. Det kanske är för att behovet tog slut. Kanske blir vi ibland mätta och andra behov tar över. Då behöver vi nya vänner.

    Jag har några vänner som betyder och har betytt väldigt mycket för mig. Tänker jag efter riktigt ordentligt så inser jag att några få av mina känner mig nästan,  bara nästan,  bättre än jag känner mig själv. Det är tryggt att veta att de här vännerna finns. De finns där även om det blir långa uppehåll ibland då vi inte ses.

    Men så finns det även några av mina vänner som har blivit alldeles speciella vänner. De som alltid kommer att vara speciella för att det finns en djupare förståelse under ytan mellan mig oss. En sorts samhörighet nästan. Ibland liknar det nästan kärlek mer än vänskap men det är inte på DET sättet. Fast på ett plan älskar jag att träffa de här personerna så det är nog ändå en sorts kärlek…. hm…

    Just nu finns det en handfull sådana vänner som jag tänker på som speciella. Både kvinnor och män.

    Manliga vänner kan ibland bli svårt för utomstående har jag märkt. Det finns många av båda könen som inte förstår. De verkar tro att bara kvinnor kan vara vänner med kvinnor och män med män. Fast så är det inte. Jag har flera manliga vänner och det funkar bra för mig.

    Nä nu ska jag sluta skriva. Det är läggdags!

  • 2 117 foton blev det

    …under vår semestertripp. Nu har jag skapat 12 semesterbildswebbalbum, länkade i mitt fotogalleri för vänner och familj under rubriken resor. Jodå så atte….

    Det blev en härlig tur. Vi sov i tält, i stuga, i rum, hos vänner och finalnatten på lyxigt hotellrum. Det var jätteroligt att hälsa på Petra och Ole i Trondheim och Kerstin i Skien.

    I Trondheim fick vi en guidad tur av Ole. Vi fick besöka ett utsiktstorn, en fästning och vi var inne i den berömda domkyrkan, utsidan fick man fotografera men inte på insidan trist nog.

    Tommy är dessutom en suverän reseledare och guide. Jag fick Ådalen -31 berättat för mig på plats i Lunde och det är det inte alla som får. Jag minns fortfarande hur engagerad han var i detta när han berättade och visade bilder 1979 (tror jag det var).

    Nu har vi varit där på plats på riktigt och lite rysansvärt är det att tänka på att svenska soldater skjutit obeväpnade arbetare och dödat en kvinna där… huga!!

    Fler bilder från vår semester (och andra foton) finns här >>

     

  • Flyt eller oflyt…

    …ibland tänker jag att jag nog mest har oflyt just nu och så har det varit ett tag. Negativa krafter sliter och drar i mig och min tillvaro och jag vill vända trenden. 

    Men för att orka göra det måste jag nog först ladda batterierna. I skrivande stund har jag väntat på betalning för en faktura så att jag kan betala mina räkningar och lägga upp en budget inför vår planerade semester. Men till och med nu verkar oflyt vara min lott i livet. Inga pengar än och jag har väntat hela dagen…

    Tur jag hade lite på mitt sparkonto så att jag kunde lägga upp de mest akuta räkningarna för betalning i alla fall.

    Men semester blir det inte utan att jag får mina pengar.

    …egentligen kanske jag borde känna efter om jag är på fel spår. Jag borde kanske byta spår och gå en annan väg när allt känns så motigt? Eller kommer flytet en vacker dag om jag fortsätter…?

    När jag har mina svarta stunder tänker jag att saker o ting hade blivit så mycket bättre om jag hade kunnat ta med mig vad jag vet idag och börja om. Då hade jag valt en annan gymnasielinje och sedan hade jag säkert valt rätt på universitetet och jag hade lyckats skaffa mig en bit karriär innan jag gifte mig och skaffade barn.

    Men nu blev det som det blev. Jag tog studenten som småbarnsmamma med nattarbete och extrajobb i affär. Å sedan skilde jag mig och skulle söka jobb som ensamstående småbarnsmamma och nu bor jag här… Här där arbetsförmedlaren sa att jag inte var riktigt klok som flyttade till Forshaga i stället för att bo kvar i Göteborg. Det är ju i storstäderna jobben finns. Ja ja…

    Men jag fick bara komma på en enda intervju innan jag flyttade hit. Det finns klasvis med folk som har min utbildning och som har vassare armbågar och bättre kontakter än de jag hade så det är väl inte så konstigt kanske.

    Men flyt har jag haft på många andra sätt. I mina ljusa stunder inser jag hur bra jag har det egentligen. Tak över huvudet i Lingonstigens finaste hus och mat i magen, världens snällaste sambo och två goa och rejäla söner. Å Tommys tre har det oxå blivit fina unga vuxna av. Vi har haft tio bra år här och barnen har blivit bra. Det är väl bevis nog. Vi har det bra! Allihop!

    Men nu vill jag att pengarna ska ramla in på kontot så att jag kan få semester i en vecka i alla fall…