Créme de la Cicci

Blogg

  • Några av mina åsikter

    regnbågeEgentligen skulle jag kanske skriva en bok… det här blir väldigt förenklat… Men ungefär så här resonerar jag:

     

    1. Alla människor är i grunden goda. 
      Vi föds alla nakna och oförmögna att ta hand om oss själva. Ingen kan säga att ett spädbarn föds ond. Det är hur vi växer upp och vad vi lär oss som skapar grunden för hur vi blir och vad vi gör i livet. Lär vi oss hata som barn så har vi fått en grund att stå på för att bli onda som vuxna. Lär vi oss älska blir det svårare.
    2. Fanatism i alla former är av ondo, om det så handlar om frimärken,
      fotboll eller religion      .
      Jag har vuxit upp mitt i tro och religion. Människorna runt mig som gick i kyrkan, bad och trodde på Gud var inga onda människor. De var snarare tvärtom, mycket goda och fina människor. Därför blir jag ledsen när jag hör allt hat och all misstänksamhet mot religion och religiösa människor som finns runt mig idag.
      Jag var av naturliga skäl nyfiken på den andliga världen när jag började bli vuxen och därför läste jag mycket om detta och religion var ett favoritämne i skolan. Det har gett mig en kristen grund och ett öppet sinne för andra religioner. Jag vet att det inte är religionen som är ond, det är människorna som använder den i maktsammanhang som blir onda. Oftast är det dessutom MÄNniskor som är maktlystna och som därför blir onda. Både mot kvinnor och mot andra MÄNniskor.
      Kärnan i alla religioner är kärlek och omtanke, inte krig och ond bråd död. Men MÄNniskorna som utövar makt och använder religion som ursäkt ger övriga världen en helt annan bild.
      En frimärksfanatiker väljer bort annat för sina frimärkens skull. Det kan också få följder om hen har familj till exempel. Om frimärken, eller för den delen fotboll, får för stor betydelse förlorar ju familjen på att hen hellre väljer frimärkena än dem. Eller hur? Å i slutänden förlorar kanske frimärks- eller fotbollsfanatikern på att göra det valet också… Familjen kanske inte finns där längre…
      Samma sak gäller ju för den religiöse fanatikern som väljer att slåss för sin tro och till och med döda för den. Hur mår en människa som dödar en annan människa när denne får reflektera över vad hen har gjort…? Vinner fanatikerns omgivning något på att denne krigar och dödar…? Nä, skulle inte tro det!
    3. Var och en av oss ansvarar för det vi säger och det vi gör.
      Det är aldrig någon annans fel att vi gör och säger saker. Att välja att vara tyst och passiv är också ett val som får följder. I privata sammanhang innebär det att den tyste lämnar över situationer som kräver handling åt andra som är aktiva och gör val åt dessa. Det vi gör och säger får konsekvenser oavsett om det handlar om att köpa en liter mjölk eller hjälpa en annan människa i nöd. Den som gör ett val måste förr eller senare ta ansvar för de konsekvenser som valet får. Ibland behöver vi människor stanna upp, tror jag, och reflektera över våra val. Både i det lilla. Som om vi ska välja att köpa mjölk från utlandet eller svensk ekologisk och kravmärkt. Men även i det stora. Ska vi sitta tysta och lyssna på andra som säger nedlåtande saker om andra människor eller om en hel folkgrupp…? Eller ska vi säga ifrån?
    4. Världen är global på samma gång som den är lokal.
      Det lokala är sammankopplat med det globala hur gärna vi än vill sätta gränser kring det egna. Ekologiska kretslopp gör att det som sker i Klarälven här där vi bor, i det långa loppet spelar roll för vad som händer på Antarktis. Om vi handlar konserver från Kina på ICA Supermarket har det betydelse för människor i Kina och säkert i många fler länder också. Internet är globalt. Världsbanken, IMF också. EU har stor betydelse på världsmarknaden och vi är en del av detta, du och jag som bor i Forshaga. Våra lokalpolitiker kan inte bestämma vad som helst, de måste hålla sig till lagen i vårt land och lagen i vårt land måste förhålla sig till EUs lagar och regler. EUs lagar och regler i sin tur, måste förhålla sig till hur övriga världen funkar. Därför kan inte Benny Pedersén och de andra i kommunstyrelsen i Forshaga göra som de vill.
    5. Människor är mer värda än pengarna.
      Det är väl så självklart så det inte krävs någon förklaring…? Eller…? Jo, kanske. I alla fall i vissa kretsar. Det finns människor som på något sätt lever ett annat liv än vi andra vanliga dödliga. I deras värld är det viktigt att de får behålla rätten att vara rikare än andra. När jag växte upp, på 70-talet, fick jag höra att det gamla klass-samhället inte längre fanns. Alla människor i vårt land levde solidariskt och ingen tillhörde en annan klass. Men så kom 80-talet då det blev inne att vara yuppie, nä inte Guppy, utan yoppie. Det var en kostymklädd och slätkammad man (oftast) med sportbil. Då blev det fint att ha koll på ”börsen” och med det kom givetvis även vinsterna. Trenden blev allt mer att konkurrensen skulle va fri och det viktigaste i världen blev det ”fria valet” att välja produkter och tjänster. I början på 90-talet skulle i princip allt vara fritt från stat och kommun. Den offentliga sektorn blev ”den tärande sektorn”, den som stod för kostnader och på den vägen är det. Då, i början på 90-talet, fanns det fortfarande pengar i industrin. Det var fint att jobba på Volvo men en styggelse att vara kommunalanställd. Volvo fick ju pengahjulen att snurra men det offentliga kostade bara pengar. Det var egentligen tur i oturen att det hände saker som fick till följd att Lex Maria och Lex Sarah kom till, för då fick en del av oss upp ögonen som tur var…
    6. Makt ger ansvar, inte bara här och nu utan för alla konsekvenser och kedjereaktioner som den kan orsaka.
      Det är lite krångligare att förklara detta. Men i princip menar jag att världens makthavare måste tänka mer långsiktigt och inte bara här och nu. Att det som kanske är obekväma beslut just nu, det som kan se ut som både onödigt och dumt just idag, kanske är en nödvändighet för framtiden i ett längre perspektiv.
      Jag tror till exempel att det springer en hel hop med lobbyister i maktens korridorer som har till uppgift att se till att deras uppdragsgivare, aktiemarknaden, ska få vinster. Vilka följder eventuella beslut i deras väg får har de inget med att göra. En duktig lobbyist ser till att aktieägarna här och nu får vinster. Om de då arbetar för ett företag som till exempel, Monsanto, så kan det få allvarliga följder i framtiden om detta företag får frihet att göra som det vill. Handlar det om kärnkrafts- eller oljeindustrin kan detta också få allvarliga följder om inte makthavarna fattar beslut grundade på människor i stället för på pengar. I begreppet ”människor” handlar det enligt min åsikt även om natur och miljö eftersom vår egen överlevnad hänger på hur väl vi tar hand om planeten vi bor på. Då menar jag inte MIN överlevnad utan vår generations barn och barnbarn och alla framtida generationer också.

  • Herr Pompös och Fru Viktig

    Det var en gång ett par som hette Herr Pompös och Fru Viktig. De bodde i en liten kommun med små obetydliga medborgare i.

    Där levde de lite ovanför alla andra, lite på en armlängds avstånd från alla de andra medborgarna.

    När något hände i den lilla kommunen som kanske till och med berörde dem så klappade de initiativtagarna på huvudet och skrockade något i stil med:

    – Duktigt, bra jobbat!

    När de visade sig ute på byn log de artigt men kyligt mot de små och obetydliga medborgarna som alltid fick uppfattningen att Herr Pompös och Fru Viktig hade viktiga saker för sig. Viktigare än allt annat som de små obetydliga medborgarna i den lilla kommunen kunde komma på att göra.

    – Ja tänk vad de håller på de där, sa Herr Pompös till Fru Viktig.
    – Ja jag vet, det är allt tur att det finns pompösa och viktiga personer som vi som inte behöver engagera oss i deras små futtigheter, svarade Fru Viktig.

     

  • Varför accepterar vi att de som har ska ha ännu mer?

    Hur kan makthavare i vårt land, demokratiskt invalda, och av politiker utsedda, få ersättningar ur våra skattemedel i den storlek som de får?

    De tappar kontakten med hur det är att leva som de allra flesta. De glömmer hur det är att inte ha något kvar i slutet på månaden.

    I stället lär de sig leva som och förstå hur det är att leva med rikedomar. Det är väl därför de ser till att få ännu mer, bättre pensionsavtal, ännu mer i avgångsvederlag etc.

    Detta är dessutom människor som ska fatta beslut som ska styra vardagen för hen som väntar på att det ska bli den 20 i månaden.

    Hur kan vi acceptera att vissa av oss, en liten klick med stor makt, ska få så mycket i ersättning?

    Jag blir så trött när folk ska jämföra utsatta människor med andra utsatta människor medan de uppe i toppen, i maktens korridorer kommer undan!

    Varför accepterar vi att det ska vara sådana skillnader mellan den som har och den som inget har?

    Läste precis att avgående statsråd får 124 000:- i månaden när de blir arbetslösa till exempel…

    ”…från Reinfeldt till Borg via Bildt – och har sedan dess kvitterat ut utan att göra en knop. Arbetslinjen, anyone?”

     

  • Vi har alla våra psykbryt tror jag

    Fönster med lucka…jo, så är det nog. Vad menar jag? Jo, att det alltid finns något som på något sätt får oss att agera irrationellt så att andra människor får svårt att förstå.

    Vad är ett psykbryt? Tja, det kan vara något väldigt konkret. Jag får till exempel psykbryt av att råka klämma på en paket potatismjöl. När jag känner hur det rör sig i paketet så ryser jag i hela kroppen och släpper helst paketet direkt på studs.

    Det finns mer allvarliga psykbryt också. Som när någon reagerar över något som en person säger eller gör. Eller kanske bara över en att en person existerar. Jag tänker på de som haft traumatiska och jobbiga upplevelser i barndomen. Det kan vara syskon och det kan vara föräldrar som uppfattats som anledning till den traumatiska upplevelsen eller vad det nu kan ha varit.

    Då kan det bli så att den som upplevt detta får ett psykbryt bara den utpekade personen, som ses som ursprung till alllt det onda, visar sig.

    I det senare fallet, och kanske även för mig och mitt problem med potatismjölspaketet kan det ju vara läge för terapi…?

    Många tror att en terapeut är en trollkarl. Men så är det inte, det är en handledare. En person som hjälper en till självhjälp helt enkelt. Det är INTE en person med övernaturliga förmågor att se andras tankar som en del verkar tro.

    Jag har mitt problem med potatismjölet trots att jag blivit uppfostrad av en terapeut och psykolog. Fast å andra sidan var hon min mamma i första hand och inte min terapeut…

    Ibland saknar jag henne så jätte-, jättemycket. Särskilt när jag träffar på människor som beter sig irrationellt på något vis. Hon hade alltid ett sätt att öppna upp för nya sätt att tänka, nya sätt att inse att vi alla är olika och reagerar på våra egna unika sätt.

    Nä nu får det vara bra för idag. Jag har inte bloggat så mycket på sista tiden men det betyder inte att jag inte har saker att skriva om. Det betyder bara att tiden inte räcker till…

    Just nu har jag:
    – en tidning att arbeta klart.
    – en hög med annonser att sortera och producera.
    – en egen webbtidning att sköta om.
    – frilanstexter att skriva.

    …och lite till, jo just det, en webbsida att se över åt en vän som också är min kund.

    PS. Uppslag till ovanstående text fick jag när jag funderade för hundrafemtitolfte gången över personer jag skulle önska att jag förstod bättre… Dels för att jag tycker om dem och dels för att det bor en sorg i att inte kunna förstå…

     

  • Var har du ditt hjärta?

    Jag har inte skrivit något i min blogg sedan juldagen. Kanske beror det på att det går upp och ner hela tiden…

    Det går upp och känns roligt med mitt företagande.

    Men på en annan nivå stannar det nere och då blir det inte roligt att skriva i bloggen!

    Igår läste jag en statusrad som en av mina FB-vänner lagt ut. Så rätt hon har! Så här skrev hon:

    ”Kollar fb och blir emellanåt så besviken och ledsen! ”Vänner” helt vanliga, trevliga människor visar sin litenhet och rädsla genom att uttrycka rasistiska och fördomsfulla åsikter om våra medmänniskor som har det svårt! Än har jag inte mött en enda medmänniska från annan kultur eller land som varit annat än välvillig mot mig….tvärtom berikat mitt liv. Känner stor tacksamhet över att kunna leva med ett öppet sinne”

    (I skrivande stund, tio över 12 6 januari har 64 personer klickat på ”gilla”! Det tycker jag säger en del!!)

    Det är just detta som gör att jag känner den här melankoliska sorgsenheten hela tiden. Alla de där hårda orden. All blottlagd misstänksamhet och alla dessa missänksamma människor. De riktar sin misstänksamhet mot människor i nöd, våra medmänniskor, som behöver hjälp och stöd! Inte hat och misstänksamhet!!

    Fördomarna som sprids som sanningar och ordkriget som allt som oftast uppstår på vissa håll på fb. Det är tungt, svart och deprimerande och jag orkar inte alltid..

    Men trots att orken tryter så har jag lagt mycket tid och energi på att debattera när jag bara inte kan låta bli. Det gör mig slut och trött på insidan till slut. På samma sätt som min fb-vän känner och satte ord på här ovan.

    Jag ger mig in i debatten för att jag inte tycker att de där ska få skriva det som skrivs och göra det som om det är sanningen. Det slutar nästan alltid med att jag inte orkar stå emot när de där hårda orden till slut kommer. Oftast utgår de från att deras inställning är den enda rätta och att alla som säger emot eller står för något annat ingår i PK-maffian. Med sin inställning gör de slut på debatten för att ingen orkar fortsätta när de ger sig in i den.

    Jag tror nämligen inte att jag är ensam om att inte orka stå emot! Vi är nog många, många, många där ute som INTE orkar, som inte ingår i SD-maffian (som jag kallar alla dessa hårda och fördomsfulla).

    När de hårda tuffa och stensäkra kommer med sina kommentarer, då orkar man helt enkelt inte. De skriver att de VET hur det förhåller sig med både tiggare och invandrare och de som säger emot dem ingår i PK-maffian. Ja vem orkar vara en vänlig, empatisk och medmänsklig debattör då när man får en stämpel nertryckt i halsen?

    Även om det inte står i SDs partiprogram och även om det där partiet systematiskt har städat bort de som uttrycker sig ”fel” offentligt så gör SDs 13 procent att det på något sätt har blivit legitimt att vara främlingsfientlig och uttrycka hat. Hur kan det komma sig…?

    Om nu inte SD själva är rasister och fascister, hur kan det då bli legitimt att vara det ändå? Å hur kan det komma sig att alla som inte är rasister och som vill ha ett samhälle där vi bryr oss om de svaga ingår i en PK-maffia?

    Nej, jag skrev inte att SD står för rasism och facism, det gör de ju inte (i alla fall inte offentligt). Det skrev jag inte att de gör. Nej, de är städade och vet att uttrycka sig väl.

    Jag menar bara att med deras 13 procent i senaste valet har det blivit legitimt för vem som helst som har lust att uttrycka sig rasistiskt och fascistiskt.

    Jag har ibland påpekat att SDs företrädare då och då låter sin egentliga inställning pysa ut. Då är SD-maffian snabba att tala om för mig att den där inställningen minsann finns både hos S, V, M och alla de andra partierna. De är inte är ett dugg bättre får jag till svar. Men gör det att det är okej att vara rasist och fascist då…? Oavsett partifärg?

    Jag hittade en bild på diverse olika ”kanaler”, som gärna kallar sig media. Deras artiklar och reportage sprids ofta på Facebook men det är inte alltid dessa kanaler har gjort faktakoll och det är inte ofta de har gjort ett journalistiskt hantverk när de får ihop sitt innehåll. Jag länkade ut den där bilden  och skrev att källkritik är viktigt. Genast kom en hel hop med ”analyser av vänstermedia” som svar i kommentarsfälten och ordet PK-maffia dök givetvis också upp i de svar jag fick.

    Att det finns en hel hop SD-maffia som sprider sin propaganda via dessa så kallade medier och som slår ner alla som säger emot, är det okej? Det verkar det i alla fall vara för dessa hårda (oftast herrar), som VET hur det är.

    Vi som inte håller med får veta att vi lever i ett demokratiskt (?!) land och att 13 procent av befolkningen har sagt sitt. Men hur demokratiskt är det att inte få säga att man inte håller med utan att få ordet PK-maffia nertryckt i halsen?

    Om man låter SD-maffian hållas, om man låter dem vinna de här debatterna, hur blir det då undrar jag?

    Jag tycker att den där inställningen sprider sig allt mer, den som är fientligt inställd till folkgrupper. Den som VET hur det är och som inte får sägas emot. Vi som inte ställer upp på att dela in människor i folkgrupper och stämpla dem i pannan efter tillhörighet, vi behöver säga ifrån!

    Men hur ska vi orka göra det som enskilda individer? De gamla partierna verkar inte ställa upp för oss. Men det där partiet gör det legitimt att kalla oss PK-maffia och vänsteraktivister…?

    Tror 17 att jag blir deprimerad!

    Nu utmanar jag dig och dig och dig och alla ni i partierna som INTE har den ideologi som SD-maffian ger uttryck för! Kom igen! Hjälp oss bli en motvikt mot all denna fientlighet! Hjälp oss orka stå upp för de goda värdena i världen! Hjälp oss!!!!

    Lyft medmänskligheten och empatin!

    Ensam är inte stark, inte mot de hårda (oftast män) som hörs mest.

     

  • Juldag och samma känsla…

    …som jag haft första halvan av dagarna de senaste månaderna. 

    Det är en blandning av sorg och av att ändå ha det bra. En känsla av att aldrig riktigt ha räckt till och att tiden kanske aldrig kommer att räcka för att hinna få känna att jag jag räcker till…

    Sorgen inom mig är en blandning av min egen otillräcklighet och av saknad efter de som inte längre finns. Den gör sig mer påmind ibland och andra dagar märks den knappt. Men jag bär den med mig, alltid, hela tiden.

    Det känns sorgligt att tiden går så fort. Det finns så mycket jag önskar att jag kunde, fick och hann göra innan den tar slut och slutet närmar sig ibland alldeles för fort. Min tid på den här jorden är ju inte evig, jag fyller ju 50 år nästa år. Snacka om overkligt! Fruktansvärt overkligt! Det är många år som jag samlat på mig! Å så känns det ju som om det var igår jag var 15, 20, 25 och 30. Men från den dag jag fyllde 35 till nu har det bara sagt swisch, de här åren har verkligen inte tagit lika lång tid som de åren som var innan dess.

    När mamma fyllde 50 var Jonatan två dagar och jag fick permission från BB på Mölndals sjukhus för att vara med på hennes kalas. Det känns ju inte som om det är så länge sedan. Men det är mycket vatten som har flutit under broarna sedan dess… mycket som har hänt och livet har tagit många vändningar sedan dess.

    Det finns det i livet som vi skapar själva och det händer att ett och annat blir fel. Så fel att det blir svårt att göra det rätt igen. Då kan det vara svårt att veta om man ska låta det vara eller försöka rätta till det. Men det går bara åt en massa energi så fort jag funderar över en del av det. Så mycket energi att jag bara sjunker.

    Det är inte bara en gång utan säkert hundratals som jag funderat över om det finns något jag kan göra åt ett å annat som gått fel… Oftast slutar det med att jag får försöka acceptera att jag inte kan göra något åt det. Att grubbla över lösningar ger mig bara ont i själen och då är det lika bra att lägga det åt sidan. Det som kunde ha varit blev aldrig helt enkelt och snart är det alldeles för sent att göra något åt över huvud taget… Varje gång jag börjar grubbla så kommer jag ändå bara fram till att det inte finns något jag kan göra. Det måste finnas hopp och också och när det har försvunnit så är det nog inget mer att göra…

    Mamma är borta, det måste jag acceptera och för det mesta går det bra. Men sorgen bär jag med mig hela tiden. Ibland händer något som jag tänker att det är bra att hon slipper vara med om och uppleva. Men ibland, särskilt när något roligt händer, så önskar jag av hela mitt hjärta att jag fick berätta om det för henne.

    Julen blir inte den samma när barnen är vuxna och mamma och alla andra har försvunnit. Min familj, förutom de jag bor med, finns inte här i Forshaga. Kusinerna som firade jul ihop som barn har inte firat ihop sedan vi blev tonåringar tror jag eller vi slutade nog fira ihop innan dess… Å syskonen firar var o en på sitt håll nu för tiden.

    Den här julen har jag tänkt på en jul när vi var små. Vi var hos mormor i Långedrag och maten var uppäten och alla kusinerna väntade otåligt på Tomten. Jag som var äldst hade nog mest tålamod. Kanske var jag tio eller elva.

    Mostrar och morbror kom och sa att vi skulle gå ut på verandan och titta i fönstren där för nu skulle han komma, Tomten. Å jag ser det avdukade matsalsbordet med kortänden mot verandans rad med fönster ut mot Hinsholmskilen. På båda sidor om bordet, utmed fönstren står alla mina kusiner på rad, en del på tå för att nå upp och se ut över fönsterbrädan. På den stod alltid små fönsterlampor med röda lampskärmar när det var jul och det gjorde det den här gången också.

    Dröm om alla kusinernas förvåning när det kommer en spårvagn som stannar mitt framför mormors hus, fast det inte var en hållplats där. Framdörren öppnar sig och ut kliver Tomten bärandes på en stor säck. Så ser han sig för innan han kliver över Saltholmsgatan och kommer släntrande in i mormors trädgård medan spårvagnen fortsätter till Långedrags hållplats.

    Kusinerna och mina båda småsyskon skriker och hoppar upp å ner!

    Jo, det är nog den mest minnesvärda julaftonen från min barndom. Den och när vi var i Falun då pappa var med fast mina föräldrar var skilda… men den tar vi en annan gång.

    Dysterkvisten sitter kvar. Men ute skiner solen och lilla Doris, som är en stor glädje i livet för mig just nu, och jag ska ut å traska i den gnistrande kylan. – 7,9 står det på termometern…

     

  • Tiggarna

    …är människor som du och jag. Det är väl ingen som kan säga något annat hoppas jag.

    Jo, det finns skillnader i nationalitet och det finns säkert många fler skillnader. Men i grund och botten är vi människor allihop.

    Jag har hört det där om fina bilar och dyra mobiler och jag vet vilka slutsatser folk drar av vad de ser. Men jag tror på det som myndigheter och organisationer som jobbar med tiggare vet. Det anser jag vara mer trovärdigt än det som ”folk” tror sig veta.

    De som jobbar med tiggarna måste ju rimligen veta mer än jag gör. Jag vägrar tro att ”sanningar” som folk tror sig veta och som bygger på hörsägen och tolkningar de gjort av sådant de sett. Vi ser mycket som vi gör vår egen tolkning av men det är ju inte alltid så att det vi tror att vi ser är det som verkligen sker och är..

    Jag tror att många av de som tigger är analfabeter. Att de kommer hit med hjälp av människor som är både läs- och räknekunniga och som agerar som en sorts reseledare. De tar hand om allt som har med banken att göra till exempel. Det är de som sätter in pengarna åt tiggarna på deras familjers respektive konton. Det är även de som kan engelska och tyska och som sköter om hela deras resa. Det är de som ser till att tiggarna som inte klarar sig själva i vårt land på grund av analfabetism och språkförbistring får mat och kanske ser de även till att de får någonstans att sova. Eller kanske inte, för tiggarna bor oftast inte på lyxhotell direkt. Nej det är under broar och i garage och liknande i kartonger som de brukar försöka få några timmars sömn.

    Ingen av de som tigger gör det för att bli rika eller för att redan ÄR rika. Varför skulle de tigga i så fall, om de var rika menar jag?

    Å om det kommer någon i en flashig bil så är det säkert ”reseledaren” som säkert inte är en av de som tvingas tigga själv.

    Det är vad jag tror och du får givetvis tro vad du vill, men så här är min uppfattning om detta!

    Vad du än tror dig ha sett eller har hört att andra har varit med och eller sett så är detta ändå min uppfattning, du kan inte omvända mig att bli fientlig mot de stackare som sitter utanför våra butiker och fryser med pappersmugg i handen! Så sluta be mig ”öppna ögonen” för något annat!

    Varsågod här får du i stället några länkar med fakta som jag hellre väljer att tro på: 

    Värt att veta om tiggeri – Stockholms Stadsmission >>

    Frågor och svar om tiggarna i Stockholm >>

    Frågor och svar publicerat i Corren >>

    Umeå kommun och tiggarna publicerat i helahalsingland.se >>

    Fler frågor och svar publicerat i SVT Västerbottensnytt >>

     

  • Soldater över när varje officer fått var sin

    Jo, jag läste precis en status som egentligen borde intressera Uppdrag granskning och Janne Josefsson. Om det verkligen är på det sättet utan att det i så fall finns någon anledning, ja då måste man börja fundera på hur det är ställt med försvaret!

    Så här skrev min Facebookvän:

    ”En vanlig undran i debatten om försvaret är varför försvaret kostar så mycket och förmår så lite.
    Här är ett bidrag till förklaringen.
    Enligt Försvarets egna siffror har man 5.396 anställda soldater.
    Över dem basar 7.144 officerare i grad från löjtnant till ÖB.
    Det är alltså 1,32 officer per soldat. Även om vi låter varje officer få en egen soldat att gapa order efter order till så får vi 1.748 officerare över som får skrika åt varandra eller leka med tennsoldater.
    Redan för tre år sedan konstaterade finansdepartementet att vi har ungefär dubbelt så många officerare som vi behöver men eftersom vi har anställningstrygghet i Sverige för alla som inte är vanliga knegare så får det förbli så.
    Sammanfattningen?
    Vi lade ned försvaret. Men behöll kostnaderna.    ”

    Jag kan ju inte låta bli att fundera på om det inte är så överallt…?

    Jag menar, min käre sambo arbetar i industrin och där minskar folket på golvet. Samma sak händer på de stora bankernas kontor runt om i landet. På samma gång hör vi om miljardvinster i både banker och i min sambos företag.

    Jo det är klart att pengarna ska ju inte vara välgörenhet som betalar löner till folk som inte behövs. Men ÄR det verkligen så…? Skulle inte både industri, omsorg och även bankerna vinna på att ha fler kvar på ”golvet”. Som det verkar nu så är det bara de som redan har som vinner…

    Cheferna måste ju rimligtvis ha högre löner än de som är på ”golvet” och ju högre upp desto högre lön.

    I fredagens Skavlan gick reportern runt på stan och frågade folk vad de tjänar. Jag började fundera på om det är så att en medelinkomst ligger mellan 35 000 och 80 000 för det var det spannet han fick som svar…?

    När jag slutade arbeta heltid som vårdbiträde 2003 hade jag strax under 17 000 i månadslön före skatt.

    Hm…

     

  • Ältar å ältar…

    DSC09665
    En del människor är ormar helt enkelt. Foto: Cicci Wik

    …jo, jag funkar så. Det tar tid innan jag har idisslat en del saker klart i mitt liv….

    När en person som man tror är ens vän och vill en väl visar sig bara ha spelat teater så sätter det spår i själen. I alla fall på mig… å jag funderar på hur personen i fråga har det med sig själv?

    Men det är väl så att människor som är så där rättfärdigar det på något sätt och lägger skulden på någon, eller något annat. Oavsett detta så kan man inte må så bra när man gör som hen gjorde.

    Lyssnar, svarar, ler vänligt. Lyssnar, svarar, ler vänligt. Bryr sig om och sedan… sedan vänds allt som från natt till dag eller tvärtom menar jag. Från dag till natt.

    Plötsligt är ansiktsuttrycket utbytt. Munnen har snörpt ihop sig och ögonen sticks. Det som sägs är plötsligt förvandlat till giftiga pilar och allt jag säger vänds emot mig.

    När jag funderar på vad som kan ha utlöst detta kan jag inte hitta något svar. Inget svar som förklarar nog i alla fall.

    Däremot vet jag att jag under tiden i början lärde mig att släppa fram mig själv. Att visa vem jag är, säga vad jag tycker och fatta beslut. Jag vet inte om det var så men ibland tror jag att något jag sa eller gjorde var den utlösande faktorn.

    Men egentligen kan det lika gärna ha funnits en uträkning där. Genom att vänligt lyssna, svara och le fick människan mig att koppla av och helt enkelt ”avslöja mig”, visa hen vem jag egentligen är…

    Vem visade jag mig vara?

    Jo en som inte har samma politiska värderingar. En som inte tycker lika i minst två brännande och aktuella frågor i vår del av världen just nu. Men jag är en sak till, en fri kvinna som valt min egen väg i livet, som inte stannat hemma och tagit hand om barnen, bakat bullar och vattnat blommorna som vi kvinnor förväntas göra.

    Nej, mina krukväxter brukar ha tur om de klarar livhanken. Jag har pluggat medan barnen var små för att jag ville vidare i yrkeslivet och jag är inte särskilt duktig på att baka bullar.

    …då kommer vi tillbaka till ett tidigare inlägg, då blir jag ett hot!

    Jag är innerligt trött på att förvandlas till andra människors sopnedkast, gödselstack eller mulltoa. Att få klä skott för andras sorger, avund, missunnsamhet och besvikelser är BANNE mig inte kul!! Näe!

    Jag vet inte om jag lärt mig hantera detta nu heller och kanske är det så att det är något jag ska hamna i för att lära mig. Men jag blir bara trött!

    Jag har varit med i sammanhang där det har blivit grupperingar och där jag inte har tillhört någon av grupperna. I stället har jag gillat nära nog alla i alla grupper. För det är så jag är, jag tycker om människor.

    Det är inte många som hamnar på andra sidan staketet, som jag inte tycker om och inte klarar av att ha inpå mig.

    Visst finns det de som jag känner är på samma våglängd och de som jag inte har den känslan med. Men även de som jag inte känner mig nära tycker jag om. Det är bara så jag är och det får jag leva med. Att jag tycker om människor som kanske inte tycker om mig.

    Men OM jag nu inte skulle tycka om någon så är det sällan hela personen som jag inte tycker om, det brukar vara något denne har gjort som jag inte tycker om.

    Ja, jag menar som en person som var klokheten och visheten själv. Med drömmar och visioner som jag verkligen såg fram emot att hen skulle se till att nå. Denne någon visade sig ha ett agerande mot sina medmänniskor som helt och hållet saknar logik. Att ställa frågor och sedan göra sig oanträffbar när svaren kom. Eller att gå med på att samarbeta och sedan köra sitt eget rejs i alla fall och bli sur för att de andra inte gillar läget…

    Eller att försöka spela schack med sina medmänniskor för att nå sina egna mål utan hänsyn till dem som drabbas…

    Ja ja, nu ska jag göra annat än skriva vidare på detta.

    Scha scha bloggen!

     

  • Allt måste ut…

    Berglin
    …hm… tja, det är kanske så det är…. Egentligen!