…hur det hade blivit om jag åkt genom livet på en räkmacka. Ja, jag menar om jag aldrig hade behövt vara avundsjuk på dem som haft det gott ställt och kunnat göra vad de vill och köpa vad de vill. Numera är jag inte avundsjuk längre men jag var det när jag var liten. Hade jag haft det bra om jag hade varit rik? Har man det bra bara för att man har pengar? Nä, självklart inte!
Livet blir lättare om man slipper oroa sig för ekonomin, så är det ju. Men oro för ekonomi är något jag vuxit upp med och som jag fått i arv. Den oron är ett naturligt inslag i min vardag. Kanske är det till min nackdel. Jag ser ju hur en del av de jag känner som inte skolats in i en sådan oro tar pengar för givet på ett annat sätt än jag gör.
Kärleken är viktigare än klirret på börsen…. Foto Cicci Wik
Många kvinnor som fått stryk i sina relationer och lyckas ta sig ur dem hittar en ny man som också slår dem. Jag tror att det gäller alla relationer, det där mönstret att man hittar en ny man som är som den man lämnat. På ett eller annat sätt stämmer det…
Man ska inte jämföra män man har och har haft en relation till, nä! Men det behöver inte bara gälla relationer. Det kan gälla andra situationer också. Därför tycker jag att man kanske ska analysera sig själv och fundera över hur det kommer sig att man hamnar i samma sits som man varit förut så många gånger.
Om man önskar sig förändring i sitt liv på ett eller annat sätt så bör man nog börja med att fundera över sig själv. För allvarligt talat, det går inte att förändra andra men man kan försöka ändra sig själv faktiskt. Det har man mandat till, vilket man inte har när det gäller andra.
VILKEN HELG!!! Tack goa ni och tack alla artisterna och alla andra och alla som kom till parken!!!
Jag har varit med nästan hela vägen från start till mål med Forshagafestivalen. Eller i alla fall en bit på väg. När jag fick höra talas om planerna blev jag jätteglad! Precis vad Forshaga behöver tänkte jag.
Gänget som håller till i Festivalkontoret har kämpat väl! Många bollar, många uppgifter att lösa, mycket att tänka på och massor av planering och förberedelse. När man inte gjort något sådant förut och sedan får i uppdrag att utföra ett sådant jättekalas så krävs det skarpa hjärnor och det måste jag säga att gänget haft.
Ibland har jag hört dem sucka och se halvt uppgivna ut för att i nästa stund ta nya tag och komma igen. Idéer och energi och engagemang har de inte saknat, absolut inte!
Guld till er alla från mig och alla glada Forshagbor som fått avnjuta denna helg i festivalens tecken!
Nu orkar jag inte skriva mer för jag är rätt trött efter allt jag upplevt… Ska krypa i säng och sova prinsess-sömn till i morgon då jag ska fortsätta bildbehandla och skapa filmer till Youtube. Jag ska även bränna en skiva bilder som kanske kan bli användbara när nästa års upplaga av denna fantastiska festival ska marknadsföras…
Ibland låter de en tekniker skriva support- och hjälpsidor. Det måste ju vara så det är! En manlig tekniker född på 40-talet för att bättra på mina fördomar om sådana. Vad menar jag då? Jo jag har mött så många män från de övre generationerna som antingen bevakar sin kunskap så att ingen annan ska ta den ifrån dem, eller som helt enkelt är så inväxta i sitt att de glömt hur det var på utsidan.
Jag tror att vi alla kan växa in i vår kultur, det kan vara en nationell kultur, en teknisk kultur, en kultur som gäller på en viss arbetsplats, ett visst sällskap, i en förening eller i det specifika kunskapsområde vi känner oss trygga i. När vi växt in i detta tar vi ganska mycket för givet och det vi tar som given kunskap utgår vi från när vi har med andra människor att göra. En person som inte är lika självklar med vår egen kultur ser vi som dum i huvudet, mindre vetande eller avvikande på något annat sätt. Vi tänker inte på att det vi tar för givet inte alls lika givet för alla andra. Jag gör så ibland, jag blir bemött på det sättet titt som tätt och jag tror att väldigt många aldrig ens tänker på att den som inte förstår kanske inte är insatt i allt?
Igår kväll hördes musiken från Görfesten på Tångens ända hem till oss och det vore kul att få åka dit ikväll tycker jag…. men blir det åska så kanske det inte är lika lockande! Foto Cicci Wik
Åskan har flyttat sig från Danmark över till Sverige nu och nyss såg jag på Vänertracker att den är i Laholm. De säger på nyheterna att den kommer hit upp till oss i eftermiddag/kväll… Just nu är det på tok för varmt för att gå ut i alla fall. Nyss kontrollerade jag termometern ute på altanen där Tommy sitter just nu och läser en bok. Där är det 31 grader!! Phu!!
Egentligen hade jag gärna åkt till Dalarna, till Duvnäs… jag hade gärna firat midsommar där men den midsommar vi fick i Grebbestad var ju fantastisk så just nu ångrar jag inte den turen ett endaste dugg! Om jag var rikare än jag är hade jag lagt ett bud på någon av ”våra” tomter i Duvnäs. Jag hade byggt upp en möjlighet att fortsätta mormors tradition att hyra ut. Det skulle vara så bra att ha en sommarverksamhet. Jag drömmer om en campingplats, bed&breakfast eller liknande. Vi bor jättebra här så det vore bra om detta var någonstans dit man fick flytta under sommaren på samma sätt som mormor gjorde. Ett årligt miljöombyte alltså.
…har jag tagit i Göteborg från onsdag till lördag och i lördags kväll blev det lite till på kalaset i Parken. Nu har jag skapat webbalbum för alla bilderna från konferensen. De finns HÄR om du vill se. Jag har också lagt ut bilderna från tjej-sing-along-kvällen som jag, Eva, Tina W, Tina R, Maja, Marie, Lotta och hon som jag glömt namnet på avnjöt på fredagkvällen den 18 juni. De bilderna finns HÄR.
Tjej-sing-along i Botaniska
Eva och jag tog vägen om Avenyn på vägen hem till henne från Botaniska och sedan blev det balkongsittning till tidig morgon med wiskey och diskussioner. Jo, det är inte allt som är roligt att diskutera… men nyttigt är det att göra det ibland. En del saker är som de är och har blivit som de blivit och allt kan man inte ändra på hur gärna man vill…
Vi pratade om att söka jobb bland annat. Jag vet att det är bäst för en om man kan ha vassa armbågar och tuffa till sig och hålla huvudet kallt. Men vad hjälper det när jag inte ens har fått chansen att göra det…? För det är ju inget man gör i en ansökan, i en CV? Eller…? Hur som helst så är jag den jag är och det är inget jag kan ändra på. Jag är ingen superdupermänniska med enbart goda egenskaper och totalt felfri. Jag är jag och duger inte det så kvittar det tycker jag.
Jag skulle aldrig kunna ställa om mig och glassa på a-la-Stureplan och bli en marknadsanpassad kvinna med karriären framför ögonen på bekostnad av allt annat i livet. Det ÄR inte jag helt enkelt. I mitt liv är det så mycket annat som OCKSÅ spelar roll…
Mitt liv styrs INTE av min karriär, det styrs av hur mina barn har det och vad som är viktigt för dem. När de flyttar hemifrån kan jag fokusera mer på mig kanske, men än så länge försöker jag kombinera jobb och deras behov. Jag kan ju inte säga att mitt liv inte hade styrts av en karriär om jag hade haft chansen att få en förståss… men som det är nu så har jag aldrig fått den chansen så jag vet inte.
…för att förtydliga lite så skrev jag inte om mig själv i föregående inlägg. Det handlar om en person som jag inte kan nå för det finns för mycket ilska och hat i vägen!
Så skulle jag komparera det här. Arg är lägre nivå, ilsken innebär mer och är en person fylld med helig vrede är det lönlöst. Hur hjälper man någon som är så full av vrede? Hur gör man för att städa bort sånt? Om vreden hade gällt en enda handling så hade det kanske räckt med ett förlåt, men när vreden gäller allt och alla handlingar, hela situationen och allt som varit? Hur gör man då?
Detta kommer säkert att bli en sorg jag får ta med mig i graven och jag hoppas vid Gud att jag inte låter den gå vidare till nästa generation på något sätt. Men det är inte min vrede så går den över till nästa generation så är det för att den byter mål när jag försvinner och överlåts på mina ättelägg. Gud hjälpe dem i så fall!
Som en ensam stam utan barr eller löv, så känns det faktiskt ibland… kanske därför jag känner så starkt för de där ensamma stammarna…?
Att göra rätt för sig, vad innebär det egentligen? För mig är det att kunna betala räkningarna varje månad. Att dela rättvist efter förmåga på vad det kostar att leva med den man bor ihop med. Jag tycker till exempel inte egentligen att man gör rätt för sig om man är kreditvärdig och lever på så mycket kredit man kan få. Däremot gör man rätt för sig om man betalar kontant. Men det här samhället bygger i mångt och mycket på att man har krediter..
Vid närmare eftertanke så tycker jag nog att man kan säga att man gör rätt för sig om man gör det som känns mest rätt också. Om man följer sin inre röst och försöker att hålla samvetet rent. Då gör man också rätt för sig.
Det finns människor som är ödmjuka och visar hänsyn och det finns de som tar de chanser som dyker upp då de får en chans att få det som de vill ha. Det finns de som alltid hittar vägar att få som de vill och som blir duktiga på det i livet och det finns de som aldrig tycks landa på en räkmacka och som aldrig lyckas med något…
Idag har jag varit i Forshaga kyrka och sjungit ”Den blomstertid nu kommer” tillsammans med årets nior och en hel hög med föräldrar, syskon och andra. Mötte en klasskamrat nere vid Lärcenter idag. Han sa att det slagit honom att det nu är snart 30 år sedan vi gick ut nian… ja jösses! Om jag minns rätt så sjöng skolkören på våra avslutningar men i kyrkan i Forshaga var jag bara en gång på avslutning och det var i sjuan. I åttan var jag ju i Karl-Johan kyrka i Majorna i Göteborg…
Jag tycker det är rätt så orättvist att de har så många olika linjer att välja på nu för tiden. Om det hade funnits när jag skulle välja gymnasiet hade jag säkert haft en helt annan karriär idag. Men jag var vilsen när jag var 16 och visste inte vad jag ville. Det jag ville och tyckte var roligt var det ingen som uppmuntrade mig till att satsa på. Vad jag minns blev jag inte uppmuntrad alls, jag blev lämnad åt mitt öde och fick välja själv utan hjälp… Jag minns att min moster en gång föreslog att jag skulle arbeta på Naturvårdsverket och frågan är om inte det hade passat mig…
Men så här 30 år senare inser jag att jag skulle ha satsat på en yrkesbana där text, språk, och bild ingår. Kanske även service i någon form…
Skulle jag börja nu skulle jag välja medieinriktning och sedan journalisthögskolan direkt. Mitt andrahandsval hade nog blivit fastighetsmäklare tror jag. Det har jag varit inne på men då fick man betala sin utbildning själv och om jag minns rätt kostade kursen 30 000 per termin… hm…
Nu har i alla fall Erica gått ut grundskolan och nästa steg blir sporthandelsgymnasiet här i Forshaga och det tror jag blir jättebra. 🙂 Heja Erica!
…i morgon går Ruben ut åttan och nästa år blir han den sista av ”våra” barn att gå ut grundskolan. Tänka sig, det var ju inte länge sedan de var små och gick på dagis!!! Kan inte tiden bromsa lite så man hinner med?
