Blogg

  • Dagarna bara går…

    …och jag har haft flera uppslag att blogga av men tiden har inte infunnit sig. Nu TAR jag mig tid för att jag VILL blogga!

    Från december till och med för någon vecka sedan har det liksom inte funnits någon ”geist” som man säger på tyska. Inget har varit roligt, inget har varit lätt och inget har kännts inspirerande och roligt.

    Men sådana perioder kommer ibland och det är ju tur att de går över.

    Nu rör det på sig igen och det händer saker och jag känner mig mindre pressad. Det har varit mycket på sista tiden… lite FÖÖR mycket.

    Jag har skapat en ny layout till Miljö&Hälsa och det känns faktiskt bra. Just nu väntar jag bara att få se hur den blev. Det är inte bara layouten som har fått ett ansiktslyft, även papperssorten är utbytt så vi får hoppas att det blev bra nu… Det känns i alla fall rätt bra mitt i eländet att ha gjort detta!

    För mer än tio år sedan var jag i ett svart gränsland där jag saknade fast mark under fötterna. Så har det inte varit nu. Men visst har det varit becksvart vissa dagar. En sådan dag har jag tyckt att världen har tett sig allt för hård och kall. Jag har kännt mig maktlös, som om jag inte kan göra något åt det. Bara gilla läget och försöka överleva till nästa dag!

    Jag blir så ledsen när det ska vara så svårt för så många att tänka längre än näsan räcker. Ja, vargjakten är ett exempel och invandrare och svensk integrationspolitik ett annat exempel. Näthatet ska vi inte ens tala om… Det har gått ännu längre… På tok för långt!

    Nyanslösa och lättköpta lösningar och förklaringar

    Både när det gäller vargjakten och diskussioner om invandrare så tycker jag att allför många ser saker och ting antingen i svart eller i vitt. Det saknas nyanser och andra infallsvinklar än de egna och allt får alltför enkla lösningar och förklaringar. Orsak och verkan går aldrig på djupet utan stannar vid siffror som beskriver hur ytan ser ut. Inte alltför ofta slår debattörerna varandra i huvudet med dem oxå! Jag saknar en diskussion som går djupare än så! Jag skulle vilja att ideologi fick vara med.

    Vilken syn har de på livet på sig själva och sin roll på den här planeten och vilken relation har de till människor och till naturen…? Vad är rätt och vad är fel bakom siffrorna och ytligheten? Eller ska jag säga vem har rätt och vem har fel…? Vilken tes ska siffror och yta bära upp och varför ska den bäras upp?

    Snacket som jag ofta får stå ut med (ingen nämnd och ingen glömd) utgår ofta från att alla muslimer är fanatiska och håller på med självmordsbombande och hederrelaterat våld. När det gäller vargen så får jag stå ut med att det sägs att alla vargkramare är militäriska antijaktterrorister, att jägare är en enda homogen skara som allihop hatar vargen och därför skjuter, gräver och tiger.

    Tänk att det ska vara så svårt för vissa att tänka rätt och inse att det inte är så här det ser ut?

    Livet är inte svart eller vitt, det finns massor av färger och tusen nyanser av varje färg. Så är det givetvis när det gäller oss människor också. Det finns människor av alla de sorter, både jägare, muslimer och vargkramare! Att bunta ihop och sortera i fack med vattentäta väggar är bara ett sätt för rädda människor att känna sig trygga. Det man inte vet något om, eller inte förstår är man rädd för…

    Onda handlingar finns men inte onda människor

    Jag skrev i min status på Facebook för ett tag sedan att jag inte tror att det finns människor som föds onda och människor som föds goda. Men däremot finns det goda och onda handlingar, avsiktliga eller oavsiktliga. Många av de här svartvittseende verkar tro att alla som inte ingår i deras ”vi” är onda och själva är de goda av födsel och ohejdad vana!

    Jag brukar säga att vi är de vi är för att vi blev som vi blev för att det var som det var. Detta gäller oss alla! Ingen har haft exakt samma bakgrund och samma upplevelser i livet. Vi går inte omkring och bär på exakt samma innehåll i våra ryggsäckar, inte ens syskon gör det….

    Så är det givetvis med oss alla. Vi är alla olika och vi väljer alla att göra som vi gör utifrån de erfarenheter och ambitioner vi har. Men en sak har vi alla gemensamt och det är att de val vi gör får vi ta konsekvenserna av.

    Det är ingen annans fel att vi väljer… det är våra egna val och de har sina förklaringar. Alltid! Men skilj på förklaring och försvar för allt vi gör är inte försvarbart bara för att det finns en förklaring..

     

  • Negativa krafter…

    …har gått till anfall. Ja, i alla fall har det varit så sedan december tycker jag. Det är därför jag inte har skrivit i min blogg. Det vet jag. Orden är liksom inte självklara just nu.

    Ibland tänker jag att det är någon som har agg mot mig som sitter någonstans och tänker illasinnade tankar med mig i fokus. Det är i alla fall som om det kommer negativ energi någonstans ifrån och försöker invadera mitt liv just nu. Frysen går sönder, inget verkar bli riktigt som jag tänkte och det är fler små saker som inte riktigt är som de ska.

    Ibland känns det som om den är personligt riktat mot mig från någon, någonstans.

    Jag brukar ha god kontakt med min inre kompass men det känns inte som om jag har det just nu. Jag känner mig en aning vilsen i tillvaron då och då helt enkelt.

    Alla medaljer har givetvis både en baksida och en framsida. För det mesta brukar jag lyckas hålla mig ganska balanserad och försöka vara medveten om båda sidorna. Det positiva på framsidan väger upp det negativa på baksidan.

    Men ibland är det som om en dimma sänker sig över framsidan medan baksidan blir mycket tydligare.

    Att det blir så, beror det på negativa krafter som kommer inifrån mig själv eller har jag rätt när jag ibland tror att någon annan sitter på sin kammare och önskar att jag ska ha det mörkt, trist och svart…?

    Jag gör i alla fall vad jag kan för att undvika personer som jag vet stjäl min energi. Det finns några här på orten och det finns några på andra håll också.

    Om jag ägnar dem för mycket kraft blir det svårare för mig att ta mig tillbaka till min inre kompassriktning och det är ju inte bra.

    Kris i livet

    Kriser har man då och då i livet. Min värsta var nog ändå när jag var runt 35. Då började det med en djup depression. Den tog jag mig så småningom målmedvetet ur. Men jag lyckades ta mig upp på isflak i en orolig sjö. Det var ingen trygg tillvaro när jag hela tiden kände det som om jag skulle falla och som om jag var ensam i min kamp.

    Bättre fly än illa fäkta finns det ett talesätt som lyder. Men ibland måste man välja sina strider också.

    Jag är enveten som få och jag är trygg idag om jag jämför med hur det var då. Bägge fötterna står på jorden och livet är faktiskt rätt bra även om det tidvis kunde vara bättre på vissa punkter.

    Den negativa energin sveper omkring mig men den kommer liksom aldrig riktigt åt mig. Inte som den gjorde när jag var 35, då var den på insidan min själ. Det är ett område som jag sedan dess äger. Där är jag hemma. I mig själv. Det är en trygghet i det som inget kan rå på oavsett vad som händer runt omkring mig och det känns i alla fall bra mitt i eländet.

    Elände och elände förresten… Jag klarar mig alltid! Den vissheten finns där och jag är inte ett dugg orolig för mina närmaste heller. Jag har en sambo som också är enveten som få och som alltid klarar sig på ett eller annat sätt och jag har två söner som är vuxna nu. Mer eller mindre i alla fall. De har vuxit upp till två bra killar som jag är säker på klarar sig bra också.

    …men trots det längtar jag efter värmen, våren och jag vill ha tillbaka kontakten med min inre kompass, så som den är när den är som bäst. Inte som nu när det är störningar där hela tiden!

    Men då och då går mina tankar till en person som jag tror har det MYCKET värre. En som jag hoppas kommer ut på andra sidan tunneln i ljuset, stärkt och tar nya tag… Det finns ännu en person som kommit att betyda mycket för mig som jag misstänker också går genom en kris just nu… så ensamma är vi aldrig när det är så här… Dessutom finns det ALLTID de som har det ännu värre…

     

  • Livskrönika tillåmänu…

    …sammanfattningsvis: Jag har fram till nu skaffat mig många erfarenheter, lärt mig mycket som jag haft nytta av och har mycket kvar att uppleva och skaffa erfarenhet av.

    Familjen

    Mamma är borta och henne saknar jag väldigt mycket till och från. Hon finns alltid i mina tankar och jag är tacksam eftersom hon gett mig de förutsättningar jag hade när jag började mitt vuxna liv. Många väldigt bra förutsättningar faktiskt och mycket klokheter, tack mamma!

    Någon pappa har jag aldrig haft så ibland när jag ser eller hör om någon annans relation till sin far så har jag svårt att förstå tror jag. Men jag har ju märkt att jag missat något i livet… Men kan man sakna något man inte vet vad det är…? Hm… ja ja… det är väl en helt annan sak.

    Syskon har jag och som barn älskade jag dem kanske inte alltid… men vem gör det? Av mammas och biologiska pappas relationer till sina syskon har jag lärt mig att det inte alltid är lätt att vara syskon som vuxna. Något även vi fick lära oss, jag och mina syskon. Men jag minns att mamma hade både jättebra och urusla relationer till sina syskon och så har det blivit för mig med! Alla mynt har både en fram- och en baksida och framsidan på mitt syskonmynt är jättebra och det är mycket tacksam för idag. 🙂

    Jodå, jag har varit gift och skillt mig och det har gett mig många fina minnen och lärt mig vad sorg över misslyckande innebär. Men framför allt har det gett mig mina två fina grabbar som snart är vuxna nu. Jag är stolt över dem och vad det blivit av dem. Heja er, Jonatan och Ruben!

    De erfarenheter som ett samboliv ger där två ex och två barnaskaror ska samsas har jag också skaffat mig. På gott och ont. De goda erfarenheterna är att vi alla har lärt oss ha det riktigt bra när vi är tillsammans. Visst var det svårt ibland i början, men jag har hört om andra i den här situationen som haft det JÄTTE-JÄTTE-MYCKET svårare än oss. Idag har alla ”våra barn” blivit fem fina individer som jag vet har alla chanser att göra sina liv till bra liv.

    Utbildning och jobb

    Jodå, jag hade en gång i tiden tänkt satsa på min konstnärliga ådra egentligen. Men jag var inte mogen för det som 18-åring och kanske borde jag haft bättre ekonomiska förutsättningar för att utbilda mig. Men skam den som gav sig, jag pluggade och jobbade om vart annat och ibland samtidigt när mina barn var små.

    Det gav mig (nästan) en filosofie kanidat i medie- och kommunikationsvetenskap (det blev tyvärr bara en halv C-uppsats men annars tog jag alla poäng jag skulle plus lite till och några kurser med högsta betyg också).

    Som småbarnsförälder och ensamstående med en fast tjänst som vårdbiträde i äldreomsorgen fanns det däremot inga chanser att få komma på intervju ens när jag sökte jobb. Jo, förresten EN gång blev jag kallad. Jag hade säkert skickat 300 ansökningar när detta hände. Jobbet fick jag inte, men längst ner i standardbrevet som talade om att tjänsten gått till någon annan stod det; ”Tack för en MYCKET trevlig intervju!” Alltid något! 🙂

    När jag åkte på besök till Forshaga med mina barn sommaren 2002 så visste jag inte att jag skulle flytta hit året efter. Men när jag tog det beslutet så tänkte jag att jag ändå inte får något jobb med min utbildning som bas så jag kan lika gärna flytta. Då får jag ÄNTLIGEN en chans att sluta på Landalahus i alla fall, något som var målet med att utbilda mig. De gamla är anledningen till att jag stannade i yrket i 15 år, men organisationen, lönen och samhällets syn på de som arbetar inom den sektorn var anledningen till att jag ville därifrån.

    Här i Värmland hamnade jag i Molkom, på folkhögskolan. Där läste jag journalistiklinjen och kände att jag hittat mitt yrke. Det kändes som handen i en handske att lära sig det yrket!

    Men jobb…? Ja om det är svårt att få informatörsjobb så är det nog nära på omöjligt att få journalistjobb så frilansandet fick bli min gebit. Å tur hade jag också för jag fick ta över efter Sten Slottner som redaktör för tidningen Miljö&Hälsa i december 2005 och det uppdraget tampas jag med än idag. Det är alltid lika lärorikt, jag lär mig något nytt varje gång jag ska göra ett nummer av tidningen och jag älskar att redigera och göra layout och bildbehandla.

    Jodå så att… jag tycker nog att jag fram till nu har lyckats bra med utbildning och jobb också. Ja, jag har ju varit SÅ mycket mer än bara vårdbiträde i äldreomsorgen också innan jag hamnade där. Jag har jobbat i affär, i restaurang, i tvätteri, i lågstadiet och som barn och hemhjälp… Personlig assistent har jag varit och innan jag började på Landalahus äldreboende var jag i öppna hemtjänsten i Johanneberg. Hm, jag har säkert glömt något jobb jag haft oxå… men allt det där var innan jag hamnade på Landalahus.

    Jag har varit mycket ideellt engagerad fram till nu också. Både i Naturskyddsföreningen på både regional och lokal nivå och i företagarsammanhang, i Företagarna och i Älvorna – Forshaga Kvinnliga Företagarförening. Men kanske ska jag inrikta mig mer på mitt eget företagande i framtiden i stället för att arbeta ideellt så mycket som jag gjort fram till idag? Att arbeta ideellt är både krävande och ganska ensamt tycker jag, vi är några få som brinner men de allra flesta verkar ha anslutit sig till ”nånannanismen” som innebär att de har idéer och tankar om vad som behöver göras men det är någon annan som ska göra det… Hm, ja där kom lite gnäll…
    Idag

    …har jag det bra. Jag bor i världens mysigaste hus och jag har världens snällaste sambo. Vi har fem halvvuxna barn som alla artar sig bra. Han har fast jobb på samma adress sedan 1973 och själv kämpar jag på i mitt företagande som ännu så länge går bra för det mesta.

     

    Framtiden

    …får väl visa vad den för med sig. Men ska jag önska mig något så är det att kunna vidareutveckla mitt företag på något sätt. Hur och på vilket sätt får tiden visa….

    Så där ja! Livskrönikan avklarad!

  • Till er alla från oss alla

    Från vänster: Jonatan, Dennis, Cicci, Tommy, Ruben, Erica, Gunnar och Robbin. Matilda och Elsa hälsar oxå…

  • Pengar är ett nödvändigt ont

    …jo så har jag alltid sett på dem, de där pengarna! Ända sedan jag var barn och så ser jag fortfarande på dem.

    Jag läste någonstans att mycket pengar gör människor lika olyckliga som de blir om de är helt utan. Mig skulle det inte förvåna ett endaste dugg om det var så….

    Jag har under hela mitt liv till och från levt på en ekonomisk nivå som många jag känner inte kan förstå. Som barn fick jag till exempel ofta välja mellan två saker för att mamma inte hade råd med båda. Ett av de tydligaste minnena jag har är när jag fick välja om jag ville ha ett par nya Bergisjeans eller fortsätta på ridskolan. Jag valde jeansen…

    Mina morföräldrar köpte ett hus som låg utanför en militär gräns under kriget 1943. Jag gissar att de fick huset billigt för att de fick visa passet när de kom åkande hemåt för att få komma hem. När kriget var slut steg husen i värde igen. Idag är det ett av de mest exklusiva områdena i Göteborg, Långedrag.

    Min mormor och morfar tillhörde inte de som hade mest på banken när mamma växte upp. Men mormor höll sina barn rena och hela och de hade mat i magen och tak över huvudet.

    När vi flyttade in där hos mormor 1980 bodde det många där som alltid tillhört de rikas skara, men under 80-talet var det även många så kallade ”ny-rika” som lade många miljoner på en liten tomtsnutt där de kunde bygga sitt hus. Ett hus som ofta fick panoramafönster och inomhus- eller utomhuspool. Det var ”flådigt” att bo i Långedrag då. Där bodde det fina folket, de som hade mycket pengar och flera bostäder. Både i Långedrag, i Spanien och på Marstrand.

    Och så bodde vi där.

    Jo, så var det. Vårt hus var gammalt och behövde renoveras men det fanns inga pengar till det. I källaren blev det ofta vatten på golvet när det regnade mycket så vi hade egentligen en sorts pool inne i alla fall. 🙂

    Svårt för andra att förstå

    Jag hade vänner som åkte på språkresor till England, charterresor till Medelhavet och sportlovsresor till Alperna eller till Sälen. Men i vår familj åkte vi ingenstans. Jo, till mormors hus i Dalarna där vi barn bodde på sommaren när det var skollov.

    Ofta tittade kompisarna bara på mig när jag sa att jag aldrig varit på sportlovsresa eller på charter.

    Kläder och prylar var självklart att kompisarna shoppade då och då. Men när jag var mindre så fick vi kläder från second hand eller så sydde mamma kläder åt oss själv. Med åldern kom krav på utseendet, då gick det inte längre att köpa kläder där. I stället fick jag hand om halva barnbidraget och fick se till att det räckte till det jag behövde. Vilket det aldrig gjorde…

    När jag var i övre tonåren reste många av mina tjejkompisar till Kreta, Rhodos och så vidare. Men det var heller inget jag kunde följa med på. I stället minns jag en cykelresa med förtjusning som jag och Eva gjorde. Vi var runt 18 och tog cyklarna till Stena-terminalen och åkte över till Fredrikshamn. Därifrån cyklade vi sedan över till Lökken. Jodå, det finns en del minnen därifrån… som löksoppan vi åt på campingen till exempel…! 🙂

    Många av mina vänner förstod aldrig det där med att jag inte kunde hänga med på saker.

    En vän övertalade mig en gång att låna pengar för att kunna följa med henne på krogen. Då var jag 20 och hade flyttat hemifrån. Hon hade kärat ner sig i en vakt på ett av ställena på Avenyn och ville absolut dit och synas. När jag sa nej så blev jag övertalad att låna mot löfte att jag skulle kunna betala tillbaka på avbetalning. Det löftet bröt hon sedan och ville ha tillbaka sina pengar med en gång, killen tror jag inte heller att hon lyckades fånga… Men jag fick sälja min stereo på annons för att ha råd att betala tillbaka till henne snabbare än jag blivit lovad. Den historien kostade mer än min stereo, den kostade den vänskapen oxå. Efter det blev vi aldrig samma vänner igen, hon och jag…

    Men jag tror faktiskt inte att hon förstod. Hon var van vid att få som hon ville. Hon hade både körkort, bil och mycket annat som inte min mamma eller jag någonsin hade haft råd med….

    Mat i magen, kläder på kroppen och tak över huvudet

    Precis som min mormor så har jag lyckats ge mina barn just detta, de har inte behövt gå hungriga och de har inte behövt frysa. Ett hem har de också haft. Jag har dessutom lyckats att se till att de har lärt sig pengars värde på ett bra sätt tycker jag. Datorer, spel och annat som de ville ha fick de köpa själva. Spara till eller köpa på avbetalning via mig.

    Några sportlovsresor till alperna eller Sälen eller några charterresor till Thailand eller Medelhavet har det däremot inte blivit för dem heller.

    Många gånger har de sett andra barn i sin närhet få både det ena och det andra. De har haft kompisar som har rest och de har haft andra i sin närhet som fått dyrbara fritidsprylar och mycket annat. Men trots att de varit avundsjuka ibland och att jag har fått förklara att jag inte haft råd så tycker åtminstone jag att de har fått en bra uppväxt.

    Det finns SÅ många andra som haft det SÅ mycket värre. Dessutom finns det väldigt många barn som har det JÄTTEMYCKET värre nu och värre blir det tycker jag.

    Det förutsätts att ”alla” har råd med både det ena och det andra och ändå finns det idag barn som inte ens har mat i magen och kläder på kroppen och kanske inte ens tak över huvudet!

    Men många av oss tror att alla andra har det väl som vi…? Så ÄR det inte! Det som är självklart för en familj är inte alls lika självklart för en annan! Ibland blir jag så ledsen när jag hör, ser och märker hur människor i min närhet tar saker och ting för givet som inte alls är självklart. Tänk om de som gör det fick byta plats med någon som har det helt annorlunda? Bara för ett par veckor…

    Skulle de förstå då…?

    Själv-valt?

    Jag minns en diskussion jag hade i slutet på 90-talet med en kille i ett politiskt forum. Han påstod på fullt allvar att den som var vårdbiträde och försökte överleva på den lönen fick skylla sig själv, det var ju själv-valt.

    Kanske är det så många tänker om uteliggare, alkisar och andra som inte riktigt har samma förutsättningar som oss andra? Men tror de på fullt allvar att de valt det liv de lever? Misär framför ett liv i lyx med resor till Thailand och märkeskläder?

    Nej, kära ni, det finns de som tvingats lämna ett liv i lyx för att hanka sig fram utan bostad och utan inkomst och det är knappast något de valt själva!

    – Varför ska VI ge de där något, vad får vi för det om vi gör det? Så sa ett barn, 12 år gammalt, i min närvaro en gång när det handlade om fattiga barn i Afrika.
    Är det så vi ska lära våra barn tänka….? (Det här var inte mitt barn och jag hoppas verkligen att mina har lärt sig MITT sätt att tänka!)

    I veckan som gick lämnade jag leksaker, gosedjur, kläder och skor säckvis till en kyrka som delar ut det till fattiga familjer i Karlstad. Att kunna göra det kändes verkligen bra!

    Nästan varje månad när jag betalar räkningar sätter jag in en hundralapp eller två till Action Aid eller UNICEF eller någon annan liknande organisation. Jag skulle gärna arbeta som volontär i framtiden om jag får möjlighet till det och den inställningen hoppas jag verkligen att jag har gett mina barn också! Barn gör inte som vi säger, de gör som vi vuxna gör… Tänk på det!

  • Självutnämnda experter…

    …på hur andra ska leva sina liv, har jag skrivit om förut. Idag kände jag en viss avsmak också över hur en del tar ansvar eller rättare sagt blir experter på att slippa göra det. Jo, det är rätt, jag känner en viss irritation idag!

    Det finns folk som mer eller mindre tagit sig så långt i de lärdes hieraki att de blivit professorer på hur andra borde leva och göra i sina liv. De vet alltid varför något blivit som det blivit i andras liv.

    Men har dessa lärda personer någon gång tagit någon som helst lärd poäng i hur de själva fungerar? Har de koll på vilken roll de själva spelar i det stora hela och hur vore det om de tog ansvar för sig själva och sina egna handlingar någon gång?

    Dessa personer finns överallt, på jobbet, i familjen och i alla sammanhang där människor finns. De vet precis ALLT om ALLA andra men oftast har de noll på sig själva!

    Själv har jag varit utsatt för ett par personer genom åren som sagt sig ha mer kunskap om mig och om hur jag borde leva mitt liv än jag själv har. Jo, det är sant. Hade jag något att säga blev jag antingen inte lyssnad på eller överröstad… De visste minnsann! Å vet kanske fortfarande vad vet jag…?

    Styrelsearbete

    Jag har under många år sett hur styrelsearbete kan fungera eller inte fungera. Jag har sett från insidan hur det fungerar i en stor ideell organisation och jag har varit en av flera i arbetsgrupper som ska utföra ett visst arbete.

    Jag har sett medlemmar med en brinnande vilja bli tystade för att de inte brinner på rätt sätt och för rätt saker. De brinner fel enligt ledningen… Men trots det har jag ändå sett att glöden inte falnat i deras ögon, den har bara hittat nya vägar.

    Vi har demokrati i det här landet. Den är ofta formell och består av ett styrelseskick styrt av formalia. Det finns de som lär sig det här spelets regler och som blir bra att ta sig fram där. En del lär sig till och med ta till formalian ibland när de inte vill ta ansvar har jag märkt. Jo, det är sant, det har jag också upplevt. Det gäller bara att kunna navigera rätt.

    Det kan också vara bra för någon som blir hårt ansatt att använda sig av formalia som skydd. Moral och etik går inte alltid självklart samma väg som juridiken. Moralen är ofta subjektiv och därför är det bra med objektiv juridisk formalia när två personer har olika syn på vad som är moraliskt, etiskt rätt. Då kan juridiken reda ut det hela. Det kan till och med vara det enda sättet ibland. Särskilt när personer som doktorerat på hur andra ska leva och göra i sina liv är inblandade…

    Det samma gäller i en styrelse. Var och en av styrelsemedlemmarna har ansvar för den verksamhet de ska styra över. Går något fel är det ändå styrelsen som är ytterst ansvarig. Ingen annan ute i periferin. Det kan vara svårt ibland men tyvärr nödvändigt.

    Varför tar jag upp detta egentligen? Tja, dels är jag styrelsemedlem och vet vad det innebär. Men framförallt skulle jag önska att alla dessa som är så kunniga i andras göranden skulle bli lika kunniga i sitt eget!

  • Vad som gör mig arg…

    …, det funderade jag på när jag vaknade idag. Svaret är egentligen ganska enkelt. Jag blir arg när någon, jag eller vem som helst annars, råkar illa ut på grund av andra människors eller samhällets obetänksamhet eller brist på omdöme och eftertanke.

    Jag tänkte efter och kom fram till att ett av de tillfällen jag varit riktigt arg på senare år så kom ilskan ur frustration och en känsla av att bli kränkt.

    Nästa tanke blev, varför? Svaret på den frågan är att de personer som var närvarande vid det tillfället var människor som jag älskar och frustrationen kom sig av att just de inte lyssnade och förstod. I stället lyssnade de med ”sina glasögon på” och missförstod mig. Sedan låste de sig vid SIN tolkning av mig och vägrade ens försöka förstå när jag ville ge dem min förklaring…

    Frustrerad blev jag för att de låste sig i sin tolkning och kränkt blev jag när de saknade förmåga, eller kanske inte ens VILLE se saken på fler sätt än genom sin tolkning. De gav sig själva tolkningsföreträde helt enkelt.

    Genom deras glasögon framstod jag som någon helt annan än den jag egentligen är, jag fick en helt annan agenda än den jag har och hade där och då.

    Eftertanke

    Om en annan person ska tala om för mig vad jag känner, varför jag känner som jag gör, vad jag egentligen är ute efter och varför jag vill det jag vill. Ja då ska han eller hon först ha studerat mig och mina handlingar så att den som ger sig på detta verkligen känner mig.

    Ska någon tala om för mig vem jag är och varför så ska det vara utan förutfattade meningar och redan utvalda tolkningar. Annars kan jag vara utan detta faktiskt.

    Konstruktiv kritik är en annan sak. Men just det där lilla ordet ”konstruktiv” innebär en viss flexibilitet faktiskt, vilket inte alla tänker på tror jag. Att tala om för mig vem jag är och utgå ifrån att den egna tolkningen är den enda sanningen om mig fungerar inte. Konstruktiv kritik tar jag gärna emot men då vill jag först bli förstådd, annars blir jag naturligtvis kränkt.

    Vissa människor har slutat lyssna, eller kanske aldrig lärt sig lyssna. De lyssnar helt enkelt bara tills de hittat en förklaring som de kan köpa sedan slutar de lyssna och har redan bestämt sig för hur det är. När jag möter detta hos människor jag älskar så gör det mig naturligtvis både frustrerad och ledsen.

    Att få en etikett i pannan som talar om vem jag är och vad jag känner är nog bland det värsta jag vet. Det blir jag alltid arg över. Det är faktiskt så att det finns personer jag inte längre kan umgås med för att de gjort precis just så. Det går ju inte att vara tillsammans med någon som ser en helt annan person i mig än den jag faktiskt ÄR. Det säger sig självt!

    Vi människor är mer komplicerade än vi ofta förstår. Det har MIN erfarenhet lärt mig och det har jag i min ryggsäck. Den erfarenheten har gett mig mina glasögon som jag ser andra genom. Det ger mig ett öppet förhållningssätt till andra människor. De är som de är för att de blev som de blev och de har sina orsaker att vara som de blev. Orsaker som JAG inte har en aning om egentligen eftersom jag inte lever deras liv.

    Ofta tolkar vi andra på hur vi känner oss själva och det gäller att se upp med det och förstå att var och en av våra medmänniskor bär sina egna personliga känslor och erfarenheter. Det finns ingen som ser världen med exakt samma glasögon som de jag har. Det finns ingen som lärt sig se saker med hjälp av exakt samma erfarenheter som de jag har.

    För mig är det självklart, förhoppningsvis, men jag blir arg och ledsen när jag möter andra som gör sina tolkningar utan denna eftertanke.

    Lyssna förutsättningslöst

    Det är svårt men nödvändigt att försöka låna glasögon som andra har för att verkligen kunna lyssna på dem och förstå. Vad jag menar är att jag släpper min egen tolkning. Jag försöker intala mig att personen jag har framför mig har lärt sig saker och ting om hur världen ser ut och fungerar på helt andra premisser än de jag själv har.

    Han eller hon har upplevt saker som kanske inte är självklara för mig och jag kan aldrig riktigt veta hur han eller hon ser saker och ting, reagerar, känner och tänker. Tabula rasa, betyder oskrivet blad på latin. Så försöker jag se alla människor och sedan fyller jag pappret med vad de ger mig av sig själva. Samtidigt måste jag vara medveten om att jag gör mina tolkningar av det som pappret fylls av på grundval av MINA erfarenheter, tankar och känslor. Något som kanske inte alls stämmer med hur min medmänniska tolkat, känner och tänker…

    …nä nu hinner jag inte mer för nu ska jag ut och fira 1:a advent…

  • MB Marketing eller vad det nu är med nummer 033-323 10 30…

    …ringer oss tre till fyra gånger varje dag.Vi svarar aldrig och nu är de inne på tredje veckan, hur orkar de????

    En gång lyssnade de tydligen på meddelandet på telefonsvararen och sedan lät de oss få höra hur det låter i lokalen där de där telefonterroristerna sitter i två minuter!

    Jag kunde tydligt höra hur de var käcka mot kunder och önskade en trevlig måndag och så vidare…

    När jag nu börjar tröttna rejält på deras terror har jag vidarekopplat den fasta telefonen till mobilen. Den står på tyst läge och redan har de ringt tre gånger idag fast klockan bara är kvart över 12. Hur kan de få göra så här undrar jag?

    När jag sökte på 033-323 10 30 som är det nummer det ringer från så hittade jag en webbtjänst som pekade ut centrala Borås som källla.

    Söker jag på Call center i Borås hittar jag ett företag som heter MB Marketing i Svensk Handels svarta lista!!!!????

    Söker jag vidare hittar jag snart en massa bluff-fakturor om webboptimering!! *suckar djupt*

    Så hittar jag en sida där man kan se att företaget under 2011 har ökat sina inkomster rejält. Från max en halv miljon om året upp till nästan FEM MILJONER sista året!!???? Detta måste bero på att där så duktiga på att terrorisera och skicka bluff-fakturor och för att folk hellre betalar än bråkar! Detta är kriminell verksamhet på HÖG NIVÅ!!!

    Gräsligt gruvligt och man undrar hur den här typen av människor fungerar? Har de något samvete? Vet de vad moral och etik är????

    ÅH, JAG BLIR SÅ ARRRGGG!!!! GRRRRRR!!!!!!!!!

    Söker man på Marcus Blomqvist född 1983 i Borås så hamnar man på Allégatan i centrum.

    Här är denne man utan skrupler skriven och här är företaget MB Marketing också lokaliserat:


    Visa större karta

    2013-08-14 OBS!

    Jag fick en kommentar som skrivits via Facebook och som jag inte upptäckt förrän nu. Alla ni som besöker min blogg och hittar det här inlägget kanske inte kan se det här så jag kopierar in det här också.

    ”JAG bor på Allégatan 37 i den aktuella lägenheten! Markus bor inte här vi vet ej vem han är.Han har blåst vår familj precis som han blåst alla er som fått fakturor från hans företag! 🙁 Vi har för ett par dagar sedan fått reda på att han är folkbokförd på VÅR adress i VÅR lägenhet utan vår vetskap och har tydligen varit skriven här i snart 2 år!
    Nu får vi stå ut med era hänvisningar till vår lägenhet och mina barn har fått telefonsamtal till sina mobiler med KLAGOMÅL OCH UTSKÄLLNINGAR om Markus förehavanden! Vi har polisanmält och förundersökning är startad.Vi kommer också att kontakta pressen!
    Förstår alla förbannade företagare som betalat och fått dessa bluffakturor, och jag förstår att ni omöjligt kan veta att han även BLUFFAT oss som bor i den aktuella lägenheten. Men snälla sluta sprid vår adress med lägenhetsnr på internet för vi har inget med honom att göra och det känns kränkande och orättvist att vi nu för lång tid framtid framöver skall bli förknippade med MARCUS CLAES FREDRIK BLOMQVIST 830831-5533 och hans idiotiska förehavanden!VI ÄR INTE HANS FÖRÄLDRAR OCH INTE HANS SLÄKT! Fattar inte varför ni inte letar efter hans familj med NAMNET BLOMQVIST istället…. MVH Carina”

    Gör man en sökning på Marcus Blomqvist nu så bor han på Skolgatan 19 i samma lägenhet som en tjej som är några år yngre. Vi får väl hoppas att han inte bara skrivit sig där utan att han fysiskt bor där. Vi får också hoppas att den här tjejen vet vad hon gör om hon bor i samma lägenhet….

     

  • Amerikanifierad värld

    …alltså människor världen över som inte är muslimer är rädda för att islam ska ta över världen, varför det? Jo för att amerika har utsett dem till fienden.

    Ibland undrar jag varför vi i det här landet helt okritiskt sväljer allt som kommer från USA och GÄRNA gör det till vårt? Ja, jag menar nyligen blev vi så insatta i det amerikanska valet att man nästan kunde tro att de behövde övertyga oss svenskar om vilken av kandidaterna vi skulle välja.

    Strax därefter får vi alla detaljer i en otrohetsaffär på bästa amerikanska vis via samma medier. Fast TV4 har nog varit den kanal som lagt mest krut på både presidentvalet och otrohetsaffären.

    Jag har länge tyckt illa om Halloweenfirandet. I alla fall så länge det ska krocka med vår Allhelgonahelg då det är meningen att man ska tänka på sina släktingar som inte längre finns bland oss… Min mamma, mina mor- och farföräldrar har absolut INGET med dödskallar och monster att göra i alla fall! Så det så!!

    Att våra tv-kanaler sedan lääääänge innehåller 95% amerikanskproducerat är inget som någon verkar tycka är fel. Men JAG skulle i alla fall önska mer svenskt i tv-rutan, och då menar jag inte amerikanska programidéer omsatta till svensk modell.

    Globaliseringen har pågått under flera tusen år egentligen och med medieutvecklingen har den gått fortare och fortare. När jag läste media och kommunikation  fick jag veta att en amerikansk minister i början av 1900-talet visste vilken makt film har. Därför satsade han på att sprida amerikansk filmindustri runt världen.

    TV och film HAR genomslagskraft kulturellt sett! Det är vetenskapligt bevisat. Idag är det ingen som tänker på att hela världen (med några få undantag, kanske…? Eller?) …har blivit cocacolamacdonaldsfierade.

    Nyss hörde jag på radion att det är dags för Thanksgiving den 22 november och att de hade några tips på vad man kan laga för mat.

    Nu tycker jag att det har gått för långt!

    Jag fick frågor på Facebook vilken av presidenterna jag skulle rösta på för ett tag sedan och då tangerade det min tröskel för vad jag tycker är okej.

    Men jag tänker i alla fall INTE börja fira Thanksgiving!! DET är definitivt på andra sidan min tröskel!!!

    Så det så!!