I alla kommuner finns det äldre och andra som behöver omsorg och i många kommuner kallas de för kunder. Något som känns mycket missvisande för mig. När jag googlar på ”kund som begrepp” får jag följande som första svar:
En kund är en fysisk eller juridisk person som köper eller hyr en vara eller en tjänst från ett företag eller en person. Vissa verksamheter använder klient istället för kund, exempelvis advokatbyrå eller en psykiatriker.
En äldre person, i behov av hemtjänst, stämmer väldigt dåligt in i ovanstående definition. För att ”köpa en vara eller en tjänst från ett företag eller en person” ska du först och främst vara frisk, klar i huvudet och dessutom ha ett antal valbara produkter och tjänster att välja mellan. Det är min åsikt. Har den som är äldre och behövande dessa förutsättningar?
Vi kan vända på steken också. I kommuner och andra ”offentliga apparater” hanteras skattebetalarnas pengar. Det är ju inte inkomster från produkter och tjänster i första hand. Det är gemensamma pengar för oss som lever och bor i det här landet.
Om en kommun då ska ses som en produktionsenhet som producerar varor och tjänster så blir det även självklart att en hel hop andra begrepp bör användas så klart. Ord som rationalitet, effektivitet och försäljningssiffror som helst ska gå i stigande kurvor. Det blir uppenbarligen tokigt om du lyfter ut äldreomsorgen i en kommun och applicerar detta på denna.
Den offentliga apparaten ska väl vara till för oss som lever och verkar i samhället? Det är väl ingen vinstgenererande produktionsenhet som ska visa resultat och vinst? En försäljningsapparat med produktion och kunder ska väl gå med vinst? Den ska göra mesta möjliga för minsta möjliga peng för att generera denna vinst också. Men går det att hantera en verksamhet där kunderna är behov av samhällets hjälp…?
Jag googlade igen och fann faktiskt att några personer lagt en motion om detta med begreppet kund. En motion som riksdagen ställer sig bakom till och med!!?? Jaha… det var 2017. Sju år sedan. På riksdagens hemsida står följande:
”Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheten att sluta använda kundbegreppet i statliga myndigheter och tillkännager detta för regeringen.”
…bara i statliga myndigheter? Inte i kommunerna? Jo, man kan så klart läsa allt på länken. Men det spar jag till en annan dag. Nu är jag trött.
Nej, som anställd i hemtjänstens nattpatrull så känner jag i skrivande stund att mitt arbetspass har rationaliserats och effektiviserats. Nu vet jag att det inte är på grund av vinstdrivande verksamhet utan för att den offentliga ekonomin är som den är i vårt land just nu.
Men arbetstempot är oerhört högt och ibland omöjligt att få till på ett bra sätt. Det är inte så många av ”kunderna” som ännu så länge reagerat mot att den tjänst de ”köper” blivit sämre. Eller rättare sagt, de reagerar inte offentligt. Inte ens genom att ringa och klaga hos våra chefer. De är gamla och sjuka och flera av dem är dementa. Det är inte många som har friska anhöriga som kan reagera åt dem, ingen ser vad som händer på nätterna. Hur det är på dagarna vet jag egentligen inte.
Jo, det finns en och annan som har en anhörig som i sin tur kräver att tiden ska passas. Att de ska få sina besök exakt på den tid som de har blivit lovade. För tillfället har vi en som ofta blir mycket arg och skäller ut oss när vi kommer för sent.
Det finns också flera som blir ledsna, oroliga och ibland rädda att bli bortglömda. Om du skulle vara kissnödig och inte klara toalettbesöket själv. Hur skulle du själv tycka att det var att ligga där och vänta på att gå på toaletten ibland i upp till två timmar? Men så kan det bli nu när det har rationaliserats och effektiviserats.
Det är människor vi arbetar med och då kan man inte räkna med exakta tider i ett tajt schema.
Ibland kan ”kunderna” utnyttja sina köpta tjänster mer. Eller hur nu dessa förespråkare för kundbegreppet skulle uttrycka det.
Då trycker de på sina larmknappar i kör alla på en gång alltså. Det kan bli ett väldigt larmande om allt från täcken som ligger fel och behöver läggas rätt till en enkel önskan om ett glas vatten. Det händer ju så klart att de har ramlat och behöver hjälp upp. Ett schemalagt ordinarie besök kan också dra ut på tiden om något utöver det vanliga sker. Men det känns inte som om marginaler för sådant är inräknat i våra scheman.
Vår arbetsgivare har köpt in fina IT-system som kan visa exakt hur lång tid vi behöver vid varje besök. De kan till och med se att det går lika bra att utföra det sammanlagda arbetet fast vi inte är lika många, en personal har rationaliserats bort mer eller mindre.
Just nu sitter jag här efter en natt fylld av stress och tänker att jag inte är skapt för detta längre. Min nuvarande arbetsgivare behöver i stället anställa pigga, friska och vältränade 25-30-åringar. Dessa bör också vara mindre empatiskt lagda än vad jag är som har fyllt 59 för att klara av att nypa av besök och springa vidare!
Själv ser jag kommunens ”kunder” i äldreomsorgen som ”behövande”. Det är ett mycket bättre ord. Men det kräver ju en helt annan ideologi i organisationen. En ideologi som går ut på att människors behov av hjälp blir tillgodosedda. De äldre kan aldrig ses som kunder som köper varor och tjänster, de behöver hjälp. Hur svårt ska det vara?
Trött, slut och ledsen!
