Jag har sökt på de ord jag trodde skulle leda dit men har inte hittat något sådant alls.
Jag får i stället en känsla av att det är någon som vill vända på steken och få folket att tycka synd om jägarna i stället för vargarna…?
Rubriken på artikeln fick mig att läsa, ”hoten haglar”. Det brukar heta att det finns likadana kålsupare i båda lägren och att så kallade ”vargkramare” har ett liknande beteende som de som inte vill ha vargen i den svenska faunan.
Men jag har aldrig hört talas om att jägare fått bildäck sönderskurna. Inte heller har jag hört om vargkramare som skjutit mot vargjägare. Däremot finns det exempel på seriösa vargspårare, alltså inte kramare utan spårare, som blivit hotade och trakasserade.
Att militanta antivargjaktsfolk skulle hänga ut jägare på nätet skulle ju inte förvåna mig i och för sig. Personligen anser jag ju inte att det är jägarnas fel att de jagat varg. De har haft lagen på sin sida, tyvärr. Vi har lagar och regler i det här landet och dem ska man följa. Men åsikter får man ha och dem får man yttra fritt, det är också en lag som skyddar detta.
Jag tycker INTE om jakten men jag känner många jägare som jag tycker om.
Men åter till min fråga, var finns då dessa uthängda jägare? Någon som har en länk att dela med sig? Vem är det som lagt ut namn och bild och i vilket syfte är andra frågor jag ställer mig…?
Är det inte så? Att förvalta ett hus är väl att se till att det fungerar och att inget är sönder? Att vårda är för mig starkt sammankopplat med omsorg vilket i sin tur handlar om att bry sig om.
Men vad betyder i så fall VILTVÅRDSFÖRVALTNING?
Om jägare ska ägna sig åt att förvalta och vårda viltet? På vilket sätt har man i så fall gjort det med de svenska vargarna nu när man fått som man ville och fått lov att skjuta dem?
Ett av de argument som vägde tyngst när det gäller att få igenom det här med vargjakt var att det skulle få slut på den illegala jakten och den infekterade stämningen. Men det är många som tvivlar på det här…
Vargar i Järvzoo. Foto Cicci Wik
Personligen så vet jag vilken raljerande inställning många stadsbor kan ha över oss som valt att bo utanför storstan. Jag vet också hur lite förståelse människor med olika bakgrund kan ha för varandra. Det är svårt att inse att det som är självklart för mig är inte lika självklart för alla andra. Det vill säga, om jag bor på landet så har jag vissa förutsättningar att leva efter medan om jag bor i en storstad så är mina förutsättningar helt andra.
Att jag växer upp i Iran, Irak eller i Somalia ger mig ett visst innehåll i ryggsäcken medan en uppväxt i norra Värmland ger mig ett helt annat innehåll. Att sedan inse att ett möte mellan de här båda kan innebära vissa problem när det gäller den ömsesidiga förståelsen är kanske inte så svårt att räkna ut.
Men problemen börjar när den ena i ett sådant möte utgår ifrån att det som ligger i just HANS ryggsäck är det enda rätta.
Jag skulle vilja påstå att detta händer när de mest fanatiska landsbygdsborna möter de mest inbitna storstadsborna. Det händer när den mest högutbildade akademikern möter den minst utbildade, minst arbetslivserfarne. Det händer när en värmlänning möter en stockholmare och det händer när en norrlänning möter en skåning. Ja, det händer när en amerikan möter en muslim likaväl som det händer när en israel möter en jude.
Var kommer då vargen in här? Jo, vargen ställer till skador för fårägare och den ger sig av naturliga skäl på lösa jakthundar i skogen. Det här skapar naturligtvis starka känslor. Det skapar också en vision om dollartecken i många mediers redaktioner. Vilket i sin tur skapar en negativ spiral som jag nu anser har slagit tillbaka på vargen.
Argumenten har haglat och många av dem kan man nog lägga åt sidan som mer eller mindre seriösa. Men ett av de argument som hävdats av tunga politiker och som vunnit kraft i debatten är just detta att bara man tillåter vargjakt så lägger sig den infekterade debatten och tjuvskyttet avtar.
Varför är debatten infekterad? Varför väljer vissa att strunta i lagen och skjuta vargen trots att det är ett brott? Jo, för att de känner sig missförstådda av stadsfolket som inte verkar bry sig om landsbygdsfolkets missförhållanden som får sina får uppätna, som är rädda att vistas i skog och mark för att de inte vill möta ”gråben”. För att visa sitt missnöje med svensk poltik som till största delen är till fördel för ”det fina stadsfolket” och till nackdel för landsbygdsborna.
Det har hävdats att vargen medför att landsbygden avbefolkas. Det har hävdats att de få lantbrukare som trots allt finns kvar måste ge upp för att det finns varg i de svenska skogarna. Ja det finns många argument som de som vill ha bort vargen ställer sig bakom som egentligen behöver en annan medicin än att utrota vargen.
Här behövs enligt min mening i stället en attitydförändring, en ömsesidig förståelse för varandras livssituation. Stadsfolket ska inte se ner på folk på landsbygden och vice versa. Stadsfolk och landsbygdsbor behöver förstå varandra bättre, hjälpa varandra mer och medicinen heter kunskap och insikt och inte licensjakt!
Vargen är ett naturligt inslag i naturen. Alla arter oavsett om det handlar om myggor, fästingar, skalbaggar, hackspettar, mossor, lavar, koraller eller plankton eller till och med människor har lika stor existensiell rätt på den här planeten. Vi människor kan inte sålla och vraka bland dem och bara behålla de som passar oss.
Miljöfrågor har fått allt större betydelse. När jag började intressera mig för sådant var det mossigt och man sågs som en bakåtsträvare av stora mått om man sa ordet miljö. (Vissa tycker fortfarande att det är så.) Men idag är forskningen enig med oss som anser att vi människor förstör mer än vi har för avsikt att göra.
Hur kan man i det här landet då fatta beslut om att jaga en art som i princip hänger på en skör tråd för att överleva? Jo, av mänskliga skäl. Den här jakten har inget med vargen att göra. Den får betala ett högt pris för våra mellanmänskliga tillkortakommanden!!
Gick upp ur sängen och det första jag hörde på radion var att ett antal vargar redan skjutits i Sverige denna första varg-jaktsdag. För mig är det en sorglig dag. I hela vårt avlånga land fanns innan denna dag 210 vargar. Som jämförelse kan man ta vilken annan djurart som helst och man är redan uppe i flera tusen. Men 210 vargar fanns det och inga fler.
Denna lilla, lilla skara har ett litet, litet antal personer skrikit sig hesa om att få ta bort ur våra svenska skogar och nu har de vunnit mark.
Nu får de delvis som de vill, kanske i slutänden helt som de vill. Snart har man skjutit av alla 27 som man fick lov att skjuta. Men det kommer inte att räcka för antivargfolket som vill ha bort alla. De vill ”sortera” arter i ”nyttiga” och ”onyttiga” för människor. Om de ingår i ett ekologiskt kretslopp är fullständigt oväsentligt. Finns det ingen nytta för oss människor i att en art finns ska den bort så resonerar dessa okunniga personer och det argumentet räcker långt för dem. (mer …)
Igår såg jag och Tommy Flickan som lekte med elden. De där filmerna är såååå bra tycker jag och jag tror vi gillar dem lika mycket både jag och Tommy. Kanske beror det på att det är vardag igen och att julen är över för den här gången. Kanske beror det på att vi snart skall åka till Tibro och hälsa på Christer. Eller så är det bara en vändpunkt jag har passerat. Men idag känns allt så mycket bättre.
Jag skrev till en vän på facebook igår som kände sig som jag gjorde, eller i alla fall nästan lika som jag kände det, att allt har två sidor. Det finns alltid positiva saker med allt som händer, är och sker. Det gäller bara att se dem. Ibland är jag usel på det och så är det nog med alla, vi är så lite till mans.
Det finns vissa som inte kan se något som helst positivt i något alls. När en sådan person möter en ny människa som han eller hon aldrig träffat blir det fel, brister och sånt han eller hon inte gillar som hamnar i fokus. I min bekantskapskrets kan jag hitta en handfull som är sådana.
Det är väldigt jobbigt för mig att umgås med dem eftersom jag tycker om alla människor från första början. Jag har en gång för alla valt att hellre se det goda i alla än tvärtom. Jag har fått höra att jag är naiv och jag har fått höra att jag gör mig illa om jag är så. Men har jag gjort det genom åren?
NEJ är mitt enkla svar. Jag har i stället fått många riktigt bra vänner på det sättet. Vänner som finns där för mig när jag behöver dem och som jag kan lita på i alla väder. Det vill jag hävda är något man INTE får om man ständigt ska vara misstänksam mot alla!
Ibland blir man besviken och ledsen. Allt blir inte alltid som man önskar att det ska bli. Många saker i mitt liv är på baksidan, det vill säga sådant jag skulle vilja ändra på, sådant som inte är bra. Men på framsidan har jag trots det en hel del som är mycket bra.
En sådan enkel sak som att jag lever och bor här i Sverige. Bara det är på framsidan tycker jag. Tänk om jag i stället hade blivit född i ett land där större delen av befolkningen lever i misär och sjukdomar. Där det inte finns ett socialt skyddsnät och där det inte finns en sådan vacker natur som vi har här. Det hade ju varit en väldigt tung baksida att bo och leva där.
Jag har en underbar sambo, en helmysig familj, många fina vänner. Jag bor i det finaste huset på den här gatan, enligt mitt tycke och smak. Jag får arbeta med det jag älskar att göra och jag har till och med mitt jobb som hobby.
Visst finns det trots detta saker på baksidan. Men de blir så mycket lättare att bära om jag ”ser” framsidan! 🙂
…är liksom inte på humör… det får vara hur mycket jul det vill men det känns inget bra. Jag hade nästan ingen julstämning innan och nu är det liksom ingen geist! Inget GO! Har ingen lust och jag har suttit alldeles för mycket vid datorn!
Jag vill ha roligt och träffa folk men ändå inte… Egentligen vill jag arbeta allra mest. Jag vill göra skillnad och göra det jag är bra på!
Så sett har jag lyckats att med käre bror hjälp lära mig hur ett formulärscript funkar! Det kändes riktigt bra mitt i all övrig tristess! Tack för hjälpen Christer!
Det är så mycket som ligger i startgroparna och en del som ligger strax innan de där groparna också. Jag hade önskat att jag var mitt uppe i detta i stället för att stå här och stampa och inte komma iväg! Kanske är därför geisten saknas…?
Men om det blir som vi tänkt så blir det nyår i Tibro och det kan nog pigga upp!
Jag har såååå svårt för att göra absolut inget. Nu har jag fixat ett nytt kontaktformulär till den här sidan och till Forshaga.org och den här dagen är snart slut…
Tommy har suttit i köket och läst i sin julklappsbok. Det tog mig lite arbete att hitta var man kunde köpa den. En tjej på Karlstads Universitet hjälpte mig och det ska hon ha stort tack för.
Hm, idag kom ett mystiskt julkort till. Adresserat till Tommy på samma sätt som julkortet vi fick igår. I kuvertet låg ett tomt kort. Antingen har avsändaren glömt att skriva i det eller så är det någon som har någon okänd avsikt med det här…?
Om du som läser här har en bra förklaring så vill jag gärna veta vem Susanne är som skickade kortet igår? Jag vill väldigt gärna veta vem avsändaren är till kortet vi fick idag också?
Se bilder… (mer …)
För andra året i rad har vi fått julkort från dig och för andra året i rad funderar vi på vem du är. Om du läser det här får du gärna maila till oss. Min epost är cicci@cvea.net och Tommys är tommy.go.svensson@bredband.net. Vi vill gärna skicka julkort tillbaka men det går ju inte när vi inte vet vem du är…?
Denna lilla, lilla skara har ett litet, litet antal personer skrikit sig hesa om att få ta bort ur våra svenska skogar och nu har de vunnit mark.