Blogg

Häromdagen skrev jag en statusrad på Facebook om det faktum att vi såg varsin film ur varsin genre, jag och Tommy. Han somnade nästan till min relationsfilm och jag somnade nästan till hans krigsdrama…

En vän till mig skrev en kommentar till min statusrad som i princip gick ut på att en förklaring till att HAN tycker om att se krigsfilm från andra världskriget är att det är så härligt att se ”självutnämnda herrar över världen” få på käften.

Idag kom just den tanken tillbaka till mig när jag hörde om Assange som sökt asyl på Ecuadors ambassad i London. Hur då undrar du kanske…?

Jo, visserligen kan han visa sig vara skyldig till våldtäkt om han döms i en svensk domstol och då kan fängelse i vårt land vara avskräckande. Men jag tror att han är mer rädd för att de svenska eller de engelska myndigheterna ska lämna honom till USA. Det är nog DÄR skon klämmer mest tror jag utan att vara insatt i turerna kring Assange till 100%.

Världsrelationerna

USA är självutnämnda världsherrar idag. På andra världskrigets tid var det Hitler och de andra fascisterna. Nu är det i stället amerikaner som ser sig själva som världens herrar.

Personligen tycker jag att Hitler är ett överstökat och avslutat kapitel. Visst kan vi lära av historien men det är nuet vi behöver ta hand om och är de amerikanska värderingarna så bra egentligen…?

Vilka värden styr politiken i det landet? Humanitet, sunt förnuft och demokrati för alla oavsett ursprung, hudfärg och religiös tro…? Nä skulle just inte tro det… Ska jag vara kritisk skulle jag nästan vilja påstå att det är Mammon, Islamofobi och det militärindustriella komplexet i samspel med oljeindustrin som styr i det landet.

De styrande i USA är inte demokratiskt valda om jag förstått saken rätt. Regering och på president väljs egentligen av en minoritet. Vad jag vet så är det långt ifrån en alla, inte ens hälften tror jag, som röstar av USAs medborgare. Det finns en hel del mer eller mindre trovärdiga konspirationsteorier som vill göra gällande att makten i USA vill ha det så också. För om alla skulle rösta skulle det se helt annorlunda ut ideologiskt bland de som styr ”overthere”.
Ja ja…

USA är i alla fall dagens självutnämnda världsherrar och vem ska ge dem på käften tro…? Muslimer…? Hm… ja i alla fall försöker de få oss att tro att det är så det är. Förr var det kommunisterna som var fienden, nu är det människor med muslimsk tro. Det stämmer ju kanske när det gäller vissa fanatiker, men det är inte hela sanningen.

Nä, jag tror att det i stället blir det ekonomiska systemet som kommer att sätta stopp och slå USA på käften. Den orättvisa fördelningen av resurser i världen tillsammans med de miljöproblem som tillväxtsystemet har skapat kommer att sätta på P för USA och ge dem på käften.

Det är i alla fall vad jag tror… Vi behöver en annan världsordning, en annan världsreligion än den som råder nu med tillbedjan till tillväxten! Annars får vi klona planeten så att resurserna räcker till en evigt uppåtgående tillväxtkurva! Så där, nu har jag sagt mitt! 🙂

Svenska samhället

…om vi säger att makrokosmos är relationer mellan nationer så är mikrokosmos relationer mellan individer. Samhället!

Mikrorelationer, relationer mellan individer, styrs naturligtvis av makrorelationerna i samhället, i landet, i världen. Som jag skrev här ovan är USA herrar i världen, i alla fall i västvärlden. Tillväxten med Mammon och krigsindustrin i spetsen roffar åt sig och går över lik för att hålla slantarna rullande. Det lär påverka oss på individnivå också.

Jag tycker i alla fall att det finns många symptom på att det finns ett samband mellan samhällsklimatet och klimatet människor emellan och det globala systemet. Det skulle inte förvåna mig om det går att hitta vetenskapliga samband också. Symptom på detta skulle kunna vara våld, alla typer av egocentrerat beteende, främlingsfientlighet och tendenser att till varje pris värna om SITT i stället för omtanke om sin nästa i första rummet.

Ja, allt det ser jag, helt ovetenskapligt, som symptom på att vi idag lever i en värld som styrs av en ”roffaåtsigochtänkapåsigsjälvförstmentalitet”.

Det är den mentaliteten som jag tror är skyldig till att välfärdssystemet i vårt land omvandlats från att ha varit till för att ta hand om utsatta människor i samhället till hur det är idag. Idag verkar mottot i stället vara; ”Sköt dig själv och skit i andra!”

Det är ju bara att titta på Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och Migrationsverket och jämföra. Hur jobbade de för 20 år sedan och hur fungerar det idag..?

Framsidan på medaljen är att människor med vassa armbågar får bra förutsättningar att lyckas. Men baksidan är ett hårdare samhälle med mindre utrymme för medmänsklighet. Fast å andra sidan… socialdemokratin förr hade kanske i grunden hjärta och själ. Men den tog udden av armbågarna på de som ville ha friheten att använda dem.

Medan moderatdemokratin sätter individen i centrum och då blir det ju lättare att vara egoist än medmänsklig kanske… eller?

Fast högermänniskor ska ju ha moral och etik sägs det…? Hm… hur då? Var då? Moral och etik hör ihop med rätt och fel och det i sin tur var sådant som kyrkan höll reda på åt folk förr.

Utan kyrka och med fokus på individen blir det kanske så att moral och etik blir mossigt. De två begreppen och dess innebörd får ge vika för egoismen…? Nu spånar jag fritt här, men visst måste det finnas ett samband? Individfokus utan etik och moral leder väl till egoism…? Eller?

Individer

Många som är yngre än mig, särskilt de som är födda på 80-talet kanske, är mer benägna till att i första hand se om sitt eget hus. Men jag uppfattar även att många äldre män har samma tendens.
– JAG först! MITT först! Andra får väl sköta sig själva..?

Särskilt hos män av den gamla stammen, de som inte själva vet hur de håller sig hela och rena. Dessa har en tendens att utnämna sig själva till förmer. Det är kvinnor och pöbel som tvättar och lagar mat.

De finns egentligen överallt, de där som ser sig själva som förmer än andra! Jag tror kanske att vi var och en av oss kan rangordna oss själva i förhållande till andra. Eller vad säger du…? Visst finns det mindre vetande som inte är lika klipska som du?

Du vet, de där som inte hissen har gått ända upp på… För det har den ju gjort på dig, eller hur…? *blink* *blink*

Ja, personligen tycker jag nog att det knappt finns något som är mer kränkande än när en annan människa ser ner på mig. Något jag kan uppleva i egenskap av kvinna, som överviktig, som Göteborgare i Värmland, som landsbygdsbo i Stockholm…

Ja det finns många olika tillfällen när jag kan uppleva detta. Jag är ju rätt kort också då förståss… fast det var inte så jag menade nu! 🙂

Men det som är värst är nog ändå när någon annan talar om för mig hur jag känner, tycker, tänker och hur jag är som person. Att få konstruktiv kritik är en sak, men jag menar de där som har bildat sig en uppfattning som grundar sig på slutsatser som i sin tur bygger på DERAS erfarenheter, inte på MINA. De som sedan mot bakgrund av SITT anser att de kan uttala sig som eviga sanningsägare där det JAG har på hjärtat inte har någon som helst betydelse. Det är ju DE som vet, jag ska bara lyssna och lära… Nä fy 17 för sådana människor säger jag!!

Vi är ofta komplexa och vi är föränderliga som individer. Vi är inte mekaniska och vi saknar många gånger matematisk logik i våra reaktioner och reaktionsmönster, vi mognar, vi ändrar oss, vi inser ett och annat på livets väg.

Men det finns de som för alltid behåller sin sanning om vilka deras medmänniskor är som personer. DET är nog värst! Eller när de utan att ens behöva lära känna mig kan veta exakt hur ”sådana som jag” fungerar! Huga! Finns det något värre??? Nä usch!

Så det där med självutnämnda herrefolk, de finns både globalt, regionalt och lokalt och även i bekantskapskretsen, på jobbet och i alla andra sammanhang där människor möts och finns! Det var nog dit jag ville komma med den här funderingen… eller något…

 

…jo men så kan det vara. Det är jag övertygad om!

Ola Magnell lade ut ett citat på Facebook:

”Förnim allt som rör sig i denna rörliga värld såsom omgivet av Gud, och finn glädje i försakelse, icke glupskt begär att äga.”
Upanishaderna

…och jag tänkte direkt på upplevelsen av en underbart vacker solnedgång en sommarkväll. Jag slår vad om att jag skulle kunna stå där i sällskap av en hindu, en buddist, en muslim, en naturfolkstroende och vilken person från en annan religion som helst, vi skulle njuta samma sak.

Vi skulle uppleva den på samma sätt, ”som omgiven av Gud”. Kanske skulle till och med en inbiten ateist uppleva det så…?

Ingen kan äga en vacker solnedgång därför finns det ingen mening i att vara glupsk och vilja äga.

Hm… ja det var bara en tanke!

Tack Ola!

…allt som oftast. Men bara om man ser saker med ett par ögon åt gången.

Ja men så är det ofta. Det har min erfarenhet lärt mig. Tar man in fler sätt att se på saker och ting hittar man genast fler som har rätt om samma sak. Det är där det där uttrycket ”den gyllene medelvägen” har kommit till. Kan man inte komma överens så är det ju den man måste gå i alla fall om man inte ska sluta som ovänner.

Jag har även mött människor som inte ser andras perspektiv som några alternativ. Som inte under sin livstid någonsin kommer att förstå att det sätt de själva ser på är just deras sätt och inte allas sätt att se.

Jag blir inte arg när jag stöter på det här hos folk, jag blir ledsen.

Ledsen för att det blir omöjligt att må bra ihop med människor som är så om man är av en annan åsikt än dem. Ledsen för deras skull för att de missar så mycket. Tänk vilken rikedom det finns i gemenskap med andra som inte har samma bakgrund, samma åsikter, samma självklarheter inprogrammerade i sitt sätt som jag har. De som inte ser saker på mitt sätt lär mig något varje gång jag möter dem och lånar deras ögon…

Men spelregler är viktiga om man inte kan låna varandras ögon. Ska man ha med människor som inte är flexibla att göra så behövs juridik, avtal och klara regler som inte kompromissar. Det går inte att samarbeta med människor som kör sitt rejs och aldrig kan se saken ur andra perspektiv än sina egna och då är det jätteviktigt att det finns regler och klara spelregler.

Minst lilla flummighet lämnar spåret öppet för personer som går rakt fram utan att se sig för. Har man otur kör de över sådana som mig som försöker hålla sinnet öppet.

Igår skrev jag att det är en hårfin gräns mellan att vara snäll och att vara ett mähä. Ett mähä är en nyttig person för de som kör sitt rejs och som vill ha sällskap på vägen. Men en snäll person kan stå på sig när åsikterna går i sär utan att bli elak. Men det är ofta den snälla som blir lidande om den som saknar perspektiv får göra som de vill…

Vi är inte alltid våra handlingar. Det var också en tanke som slog mig… ja, jag menar, om jag råkar göra något mindre bra så är inte allt jag gör och står för mindre bra. Det gäller faktiskt alla. Till och med våldtäktsmän och mördare har faktiskt sidor som INTE är onda och dåliga.

Att prata skit betyder ofta att prata ner en person till skosulorna så att denne inte är vatten värd när allt är sagt. Men är det rättvist..?

Ja, jag menar, är grannen som bor längre bort på gatan en dålig person för att denne har fått en betalningsanmärkning, grälat högt med frun mitt i natten och kanske supit skallen av sig i parken i helgen som gick? Är det så att den personen är rakt igenom en usel person som inte är värd ett endaste dugg då..?

Nej säger jag!

Vi kommer till den här världen lika oskyldiga allihop. Vi har med oss våra gener som tillsammans med den miljö vi växer upp i formar oss till vad vi blir. Vi är alla olika men ändå lika OCH INGEN, INGEN, är mer värd än den andra! Det är i alla fall min åsikt.

Jag är den jag är för att jag blev den jag blev.
Jag blev den jag blev för att jag var den jag var och lärde mig det jag lärde mig…

Så är det!

…har du tänkt på när du delar in folk i ”vi” och ”dom”? Varför gör du det, på vilka grunder?

Själv inser jag att jag gör det när det gäller människor som tycker och tänker saker som jag tar avstånd från. Jag säger till exempel, ”vi” som inte är Sverigedemokrater och ”dom” som är det. ”Vi” som tycker att vargen har rätt till sin existens och ”dom” som inte tycker det.

”Dom” som äter surströmming och ”vi” som inte gör det.

”Vi” som bor i det här huset och ”dom” som inte gör det…

Men ibland blir jag mörkrädd när jag hör människor jag tycker om använder vi och dom. Ja, som när det handlar om ”dom” som hamnat snett i livet och som kanske inte haft det så lätt. De som hamnat i missbruksträsket eller ännu värre i kriminella kretsar. På något sätt får jag en uppfattning om att det skulle finnas vattentäta skott mellan ”de där” och ”oss” i det sammanhanget. Men så är det givetvis inte. Missbruk kan många av ”oss” hamna i och sedan är inte steget långt till kriminalitet. Gränsen är hårfin…

När jag säger ”vi människor” så menar jag verkligen detta. Jo, för jag är människa precis som vem som helst annan på det här klotet. De som bor i Nigeria, i Indien, i Thailand, i Kina och i Syrien är i mina ögon lika mycket människor som jag är och som min familj är. Men extremism i alla former är skrämmande. Då delas ”vi människor” in i vattentäta ”vi” och ”dom”. Islamofobi och vad det nu kan heta omvänt är exempel på en skrämmande utveckling globalt, nationellt och lokalt.

Jag tillhör gärna ”oss” som inte drar människor över en kam på grund av vad de har för religion eller kultur, ”oss” som är humanister och som därmed tror på allas lika värde oavsett bakgrund och oavsett livsförhållande.

Vi föds alla till den här världen, sedan fostras vi av vår miljö och styrs av våra gener. Sedan spelar det ingen som helst roll var på jorden vi föds eller av vem. Ingen är för mer än den andra. Tänker du som jag så är du en av ”oss” som gör det!

För att ställa det på sin spets, hur tänker du om ”dom” andra? De som inte är humanister…? Ska vi kriga mot dem? Ska vi utrota dem? Ska vi frysa ut dem? Eller hur gör vi med ”dom”?

Ja, du ser…

Så lätt är det att starta konflikter. Att sitta här och tillhöra samma skara och kalla sig för ”vi” betyder egentligen bara att det finns ett ”dom” och att ”vi” har ett förhållningssätt gentemot ”dom”… Har du tänkt på det? Hm…

… ja ja… ännu en söndag! 🙂

Som vanligt har jag haft flera funderingar som jag borde ha noterat för att komma ihåg dem till bloggen. Men just nu fick jag bara ett infall att skriva och då är de som bortblåsta. Igår var vi först ute på byn och kikade bland annat när Robin och Niklas och deras klubbkompisar från Samurang Fight Center hade uppvisning i Taekwondo. Väldigt roligt att fotografera!

När vi tagit ett varv i parken och kikat på bakluckeloppisen så åkte vi till Ulvsby och kikade hos Åstorps handelsträdgård.

Senare på kvällen blev det först altankalas hos Patrik och därefter premiär i Folkets park. 🙂 Så mysigt att umgås med goa människor och få skratta!

Jag skriver statusrader och lägger ut länkar och är aktiv på alla möjliga sätt på Facebook och det gör kanske att folk lär känna mig på ett sätt som de inte hade gjort annars. Det tycker jag är bra. Jag avskyr när människor drar slutsatser om vem jag är utan att egentligen veta något om mig. Det skrivna ordet är betydligt lättare för mig också än det talade.

När man pratar så kommer orden ur munnen i en rad och det är inte alltid de kommer i rätt ordning och på rätt sätt. Skriver man så styrs det som ”sägs” av skrivregler och dessutom får man en betänketid och har chansen att rätta till så att orden får den betydelse som man avser. Man i det här fallet är givetvis jag själv! 😉

Jag fick höra att jag öppnar upp dörrar och synvinklar på saker och ting med mitt sätt att se och den person som sa det till mig tycker att det är nyttigt. Men visst är det nyttigt att se saker med andras ögon? Det finns allt för många människor som är övertygade om att det sätt de ser är rätt sätt och till och med det enda sättet att se.

Jag blev glad när jag fick höra att jag öppnar för nya sätt att se saker för andra. Det är ju det bästa som finns att ge av sig själv och det tycker jag att jag gör då.

Tänk vad bra det hade varit att ha ett smörgåsbord som dignar av olika sätt att tänka kring saker och ting. Att kunna välja det som faller en bäst i smaken och jämföra det med sitt eget, vilka perspektiv man skulle kunna få om man delade synsätt. För det ÄR faktiskt så att vi alla är olika, vi ser saker och ting med olika infallsvinklar och vi tolkar det vi ser på olika sätt. Ingen av oss äger den rätta tolkningen för vi har rätt allihop!

Jag kan bli så trött på ”sanningsägare” men det har jag skrivit förut. Det slår mig ibland också att människor ofta kan ”låta någon ha rätt” även om de egentligen är av en annan åsikt. Ja den ena parten i en relation är ofta den som dominerar och då blir det ju den som är stark som har rätt. Eller hur?

Även i maktsammanhang är det den som dominerar som har ”rätt”. Chefen får hållas, det är ju han eller hon som bestämmer. Regeringen bestämmer och får också hållas. Men i det senare fallet är det väl inte självklart kanske, där finns ju alltid en möjlighet att rösta annorlunda nästa gång… Är man part i en relation däremot så är det inte lika lätt att ta makten över att ha rätt.

Selma och Lilla Fridolf är ett bra exempel.

Men det är inte så många som ofta hamnar i Selmas position i en relation som också inser att det är där de sitter. Studerar man Lilla Fridolf, så hittar han sätt att få som han vill ändå. FAST Selma bestämmer. Så funkar väl vi människor också… Själv AVSKYR jag Selma-rollen och jag tror nog att Lilla Fridolf i det här huset blivit en aning förvirrad när jag skruvat mig ur den rollen. Men trots att jag gjort revolution mot den så får jag den tillbaka hela tiden.

Kanske är det så för män som haft en dominerande mamma. De vill gärna att partnern ska vara dominerande också då så att de kan känna sig hemma. De blir osäkra som Bambi på hal is om de själva måste besluta i situationer där mamma eller Selma brukar ta befälet.

Själv har jag uppfostrats av en stark mor och jag har ju inga andra referensramar. Jo, mormor också, men hon var också en stark kvinna även om hon var sin tids kvinna. Med det menar jag att hon gärna ”tänkte bort sig själv och sina egna behov” till fördel för andra människor. Min mormor fanns till för sina barn, för sina barnbarn och för alla andra och allra minst för sin egen skull.

Mamma gjorde uppror mot det. Hon ville inte vara curlingförälder till sina barn, hon ville att vi skulle bli självständiga individer som vuxna. Hon ville att vi skulle ta ansvar för oss själva och inte lägga över beslut hos andra människor i våra liv. Själv var hon kanske en aning egoistisk ibland om jag ska kritisera henne. Men jag vet ju vad hon sa om mormor och om hur hon ville ha det i sitt liv. Jag vet också att min mamma älskade sina barn, alla tre, och sina barnbarn också. Precis lika mycket som mormor älskade sina barn och barnbarn.

Själv älskar jag mina barn också och det hoppas jag att de vet trots att jag kanske är lite dålig på att säga de där magiska orden till dem…

Någon curlingförälder har jag inte varit. Men å andra sidan har jag två rejäla söner som är bra på att ta hand om sig själva. Om de behöver hjälp så får de det av mig och mitt stöd har de oavsett vad de väljer att göra av sina liv i framtiden. Men de måste själva fatta besluten och ta konsekvenserna av dem. Vi är alla våra egna livs byggmästare och vi har alltid oss själva att skylla i slutänden! Det är nog vad jag hoppas att jag har lärt mina barn!

…min mamma blev mamma för första gången och min mormor mormor för första gången! Det är ju dessutom 20 år och en vecka sedan jag själv blev mamma för första gången…

Nästan fem decennier och mer än ett halvt genomsnittligt liv. Om man fyller 47, har man ena foten i graven då…? Nä… Kanske lilltån på ena foten, men mer än så är det väl ändå inte? Eller?

När man kommer i min ålder märker man två saker, vad man gjort av sitt liv hittills blir viktigt och så börjar man bli osynlig.

Jo, men det är sant. Jag tycker inte att jag syns och hörs. Men jag är ju kvinna också, som man och 47 år tror jag man blir mer synlig och hörs mer. Men som kvinna räknas man inte alls längre och behöver således inte läggas märke till…

Det är inte helt tydligt, men jag märker en attitydskillnad hos människor ibland.

Nyligen var jag på en kursdag och jag ser ju hur de yngre spänner de mentala musklerna så att det märks i kroppsspråket. Särskilt yngre män, men det är klart, de måste ju försöka tävla med de äldre som har mer pondus.

Pondus förresten, män som är äldre och mer erfarna får pondus. Kvinnor som är äldre och är mer erfarna, vad blir de…? Kärringar? Sletna, fula och grå…?

Jag minns från hemtjänsten hur många av de äldre kvinnorna sa att läkare och sjukvårdspersonal pratade över huvudet på dem när de var på sjukhuset. Den typen av kränkande behandling råkade även min mamma ut för mot slutet…

Är det så det ska bli nu då? Ska folk behandla mig så…?

Äsch, jag är nog negativ idag.

Men allvarligt, jag hörde på radio igår att många kvinnor som passerat 50 blivit tillsagda att klippa av sig håret. Varför det? Jo för att det är patetiskt med långt hår på en kvinna över 50. I håret sitter styrka och virilitet sa de och då ska inte kvinnor över 50 ha långt hår.

Men tjena!!! No way att jag tänker klippa mig om tre år i alla fall! Så det så!!

Min mormor hade långt hår ända tills hon fyllde 70 och i så fall har jag 23 år kvar att vara långhårig!