Créme de la Cicci

Blogg

  • Smolket i bägaren

    Smolket i bägaren

    Igår, 9 november 2019, var det Var Dags Livsmässa i Sporthallen i Deje. Jag tycker att jag fick till montern riktigt bra med två rolluper, en för Cvea Media AB och en för Värmlandsbygden, en hel radda t-shirts med tryck och mössor.

    Där stod jag sedan och delade ut gratisex av senaste Värmlandsbygden.

    Många kom fram och pratade om både mitt företag och om Värmlandsbygden. Jag fick flera tips om vad jag kan skriva om och flera ville bara säga att de tycker om tidningen.

    Det pratades om de mörka krafter som växer överallt. Om ett anonymt brev (länk) och om det faktum att det finns nazister i kommunen. Något som kanske inte är så värst upplyftande. Men det som känns bra är att vi som INTE tillhör mörkerkrafterna är så många fler. Det som också känns bra är att jag bor i en kommun där det finns många som vill vara motkraft, som vill göra vad de kan för att mota Olle i grind. Så summa summarum av denna diskussion blev ändå att det finns hopp trots allt.

    Ska jag summera gårdagen så fick jag väldigt mycket positiv energi från vänner och andra goa människor som kom fram och pratade. Tack så jätte-jätte-mycket för att ni finns!

    Då kommer vi till smolket….

    …det finns personer som vet vem jag är och som av olika anledningar har valt att vända näsan åt ett annat håll och snörpa ihop munnen när de möter mig. De visar tydlig iskyla och är väldigt avvisande mot mig, något som inte går att missförstå helt enkelt. Det blir självklart för mig att försöka hitta en förklaring till detta. Att jag funderar över vad jag gjort för att göra mig förtjänt av detta är kanske inte så konstigt. Mig veterligen finns det idag inom denna kommunen fyra personer som beter sig så här mot mig helt öppet. Som tydligt vill visa mig att jag inte är värdig ett hej och ännu mindre ett leende.

    Två av dem var i Sporthallen igår.

    Just deras anledning att bete sig så mot mig har jag givetvis också funderat kring. Min gissning är att upprinnelsen till detta handlar om något som hände några år tillbaka. Om min teori stämmer handlar det om att jag gjorde fel. Anledningen till att jag gjorde fel den gången var att jag missförstod.

    Jag kan garantera och lova, dyrt och heligt, att jag inte gjorde fel med vilje för att jag hade onda avsikter på något sätt. Ni som känner mig vet att jag ALDRIG skulle göra något som helst med onda avsikter eller av ren illvilja. Det är inte den jag är helt enkelt.

    Själv skulle jag nog bara snörpa på mun och visa iskyla mot någon som bevisligen gjort något mot mig med onda avsikter. Därför blir det lite konstigt för mig när jag får det bemötandet eftersom jag inte hade onda avsikter när jag gjorde fel.

    Om jag nu inte har onda avsikter som leder till att personer snörper på mun och är iskalla, hur kommer det sig då att de gör så mot mig?

    Det har jag funderat på och ältat i åratal…. Något som stjäl mycket energi från mig tråkigt nog.

    Ett svar på det kan vara att jag kan vara rätt så envis, fel, jag är nog egentligen VÄLDIGT envis. Till exempel är jag fast besluten att alltid handla efter vad som känns rätt för mig. Jag kan ifrågasätta mig själv i det här sammanhanget. Har jag rätt eller eller fel? Blir jag osäker så väljer jag att gå efter vad regelboken säger. Det kanske är av ondo för den som alltid vill att alla andra ska dansa efter deras pipa. För mig handlar det om att det ska bli rätt för alla och inte bara för den ena parten. Finns det olika åsikter om hur det ska vara så får regler, lagar, policys och stadgar avgöra, det är det som blir mest rätt

    Vad grundar jag detta på? Jo, moral och etik måste ändå komma först anser jag. Finns det regler och lagar så ska man gå efter dem helt enkelt. Men ibland är det fel på lagarna och reglerna, de kan drabba mer än hjälpa kanske du säger då. Det må vara hänt, men i så fall kan vi eller våra valda lagstiftare ändra på dem tids nog. Men fram tills dess är det lagar och regler som avgör när människor är oense. Punkt slut. Det är min åsikt.

    Om det INTE finns lagar och regler så är det ändå etisk och moral som avgör. Det kan även handla om att hitta en lösning där alla blir så nöjda som det går. Det ska alltså inte handla om att enbart den ena parten ska få som den vill utifrån sina egna premisser.

    Hamnar jag i en konflikt så är det alltså min uppfattning att lösningen på den måste vara sådan att alla parter blir så nöjda som möjligt. Det handlar inte om en tvekamp där starkast vinner. Jag lutar mig hellre mot lagar, regler, demokratiskt antagen policy och stadgar än att jag kniper igen mun och låter motparten få som den vill.

    Lagar, regler, policys och stadgar ska helt enkelt ha företräde framför individens egen vilja anser jag. De har skapats just för att rätt ska bli rätt och därför ska de användas om det finns flera parter med olika uppfattningar. Det är min personliga övertygelse. En övertygelse som jag inte viker från en endaste tum.

    Jag har INTE för vana att dansa efter någon annans pipa och vända ut-och-in på mig själv för att till varje pris göra någon till lags. Inte ens som företagare gör jag det. Kunden ska bli nöjd. Det är alltid målet men inte till varje pris. Har jag en annan uppfattning om vad som är rätt och vad som är fel i en fråga är jag beredd att diskutera, men jag viker inte mig inte till höger och vänster för att kunden ska bli nöjd. Hur skulle det se ut om jag gjorde det…?

    Det finns alltid de som blir kränkta mitt sätt att hantera saker och ting, särskilt de som anser sig ha rätt i alla lägen oavsett vad lagen säger. Jag kan säkert upplevas som ett hot för de som anser sig ha rätt att plöja rakt fram utan att ta hänsyn till lagar och regler och andra människor på sin väg.

    Sedan ett år tillbaka funderar jag ibland i min grubbelvärld.

    Kan det vara så att vissa tar avstånd till mig på grund av att jag valt sida? På grund av att jag inte valt mörkerkrafternas sida alltså?

    Så kan det säkert vara. Är jag inte SD eller till och med brun så är jag inte vatten värd helt enkelt…

    Jag älskar min plats i världen! Jag älskar den här kommunen och det här landskapet. Jag älskar att alla känner alla. Jag älskar att det finns så många här som gärna kämpar för att göra något positivt för vår plats på jorden! Jag älskar (oftast) att handla i matbutiken och heja på än den ena och än den andra. Kanske byta några små ord om några små saker, eller stora. Jag älskar att gå till min butik och heja på än den ena än den andra utmed vägen dit. Jag älskar det!

    Nu vet jag ju att jag också att det finns en baksida. Vissa dagar känner jag inte den där kärleken till min plats på jorden. Då blir jag ledsen i ställen när jag upplever det som att jag bor i en ankdamm. I den dammen pågår det hela tiden en mängd intriger för i ankdammen finns det människor som av olika anledningar gärna pratar skit om sina medmänniskor för att själva vinna poänger. Där förekommer grupperingar som gärna sitter runt ”sitt” bord och pratar ner de andra grupperingarna.

    Ja jag vet. För vissa är det en strid på kniven. Det kan handla om bidrag till föreningar och det kan handla om att politiska beslut ska bli än det ena än det andra. Det handlar enkelt uttryckt om att positionera sig och sin gruppering. Det handlar om att ta plats för att bli någon, några att räkna med.

    Men vad leder det till i slutänden alla hela tiden ska vara kombattanter i stället för att sträcka ut en hand och samarbeta?

    I min värld är det samarbete som verkligen leder någon vart. Det handlar om att kunna kompromissa, det vill säga om att kunna mötas på halva vägen. Att se alla andra som motståndare och sedan försöka armbåga sig fram till toppen och strunta i vad som händer med dem som får armbågen i sidan på vägen dit är destruktivt. Det är i alla fall min åsikt. Det är sådant som leder till krig och elände i världen och det leder inte till utveckling, det blir inget konstruktivt av det.

    …så tillbaka till rubriken. Smolket i bägaren.

    Personer som snörper på mun och vägrar säga hej är inte heller konstruktiva. Deras beteende leder inte framåt. Det fryser ner och bromsar.

    Grupperingar och personer som till varje pris ska ta sig fram, om det så ska gå över lik åstadkommer inte heller något konstruktivt.

    …en vacker dag blir kanske jag ett av deras lik på vägen för att jag inte är som dem. Jag ”armbågar mig inte fram”, det kommer jag aldrig att börja göra heller. Ibland har jag fått rådet att sätta hårt mot hårt, att minsann visa var skåpet ska stå. Men jag tänker inte sjunka så lågt som till den positionen helt enkelt.

    Själv har jag fått många armbågar i sidan på min väg genom livet, både som människa och på senare tid även som företagare. Men jag kommer aldrig att sluta se mina meningsmotståndare i ögonen och jag är alltid beredd att säga hej och ge dem ett leende. Om de vill ha det…

    Nu har jag ”slösat” bort hela söndag förmiddag med att skriva detta blogginlägg. Dags att ta tag i dagens värv. Söndag är vilodag, men inte för mig som sliter och släpar med att få ihop tillvaron. Det blir arbete i butiken och det blir arbete hemma. En tidning ska produceras och tryck på diverse kläder ska göras och utskrifter skrivas ut…. Jag ligger mer efter än vanligt just nu eftersom jag har haft en tiodagars period med hög feber för några veckor sedan.

  • Svarar aldrig mer på ”Dolt nummer”

    Svarar aldrig mer på ”Dolt nummer”

    Hm… det ringde från ”Dolt nummer” idag. Det visade sig vara en ”frilansjournalist”. Vilken media han hade uppdrag att skriva för ville han inte berätta. Det berodde på var intresset fanns att köpa hans material sa han bara.

    Han ville ställa frågor till mig om en händelse för ett tag sedan. Men jag skulle nog hellre vilja säga att han ville ifrågasätta mitt handlande. Egentligen ville han inte veta hur jag resonerade alls. Han ville bara ifrågasätta det jag valde att göra. (Jag ska kanske skriva ner hela historien i bloggen…? Ibland vill jag göra det men för det mesta inte… vi får se! )

    Den här snubben som kallade sig ”frilansjournalist” drev helt klart en tes. Han hade redan historien han ville skriva klar för sig, det var tydligt genom hela samtalet. En historia som inte var vinklad från mitt sätt att se saken. Det var även uppenbart att det inte var traditionella medier han tänkte skriva för. Hade det varit det så hade han inte så tydligt visat sina egna åsikter. Att det var på det viset var inte svårt att räkna ut med hjälp av de så kallade frågor han ställde.

    Än en gång fick jag alltså svara samma sak flera gånger. Jag har inte ändrat min ståndpunkt. Jag står för mina handlingar och jag har argument för mitt sätt att handla.

    Det var tur att det kom in en kund i butiken och avbröt, det blir tröttsamt att svara samma sak hela tiden och att försöka förklara så att människor som han ska kunna förstå! Men det är väl som Stenmark sa, ”Det är inte lönt att förklara för den som inte begriper.”

    Jag anser att en journalist som arbetar rätt ska vara nyfiken på att ta reda på hur en intervjuperson tänker. När jag gör en intervju så visar jag den jag pratar med respekt oavsett om jag själv håller med om det som sägs eller ej. Det gjorde INTE personen som ringde mig! Jag känner mig respektlöst behandlad och det känns obehagligt att vara osäker på om denna så kallade ”frilansjournalist” vrider mina ord så att de blir till något helt annat än det jag sa. Att det hela sedan eventuellt dyker upp i ”fejkmedia” känns ju inte heller bra.

    Nej pseudojournalister som skriver egenkomponerade intriganta historier för fejkmedier är det ingen idé att försöka prata med.

    Ringer ”Dolt nummer” fler gånger så svarar jag helt enkelt INTE!! Aldrig igen!! Skulle det vara någon seriös person som vill mig något så får denne prata på telefonsvararen och be mig ringa upp om det är något viktigt! Nu har jag svarat på ett sådant nummer för sista gången!

  • Fôlkprat blir allt bra dumt ibland…

    Fôlkprat blir allt bra dumt ibland…

    ….när experterna på saker å ting vet saker då är det bara för oss andra att rätta oss i ledet och lyssna på deras klokheter.

    Sarkastiskt och ironiskt kanske…

    När jag tittar närmare på vilka de är så undrar jag om inte jag skulle kunna göra en statistisk undersökning och komma fram till att de har många likheter. De där som verkligen vet hur det förhåller sig med det mesta. De vet det mesta om både #metoo, migrationsverket, kommunen och till exempel Regionalpolitiska beslut.

    Men själva har de aldrig tänkt så långt egentligen. De har läst sig till hur det är hos källor som Facebook, Twitter, diverse bloggar och andra nätkällor. Kanske har de även läst Aftonbladet och Expressen (om de inte räknas bort som PK och fake news) och de gör aldrig någon djupare analys av det som de läser. De bildar sig en uppfattning där och då och utgår från sådant som de läser, hör och ser. Mer behövs inte för att veta vad som är sant och bra. Sedan gafflar högt om hur det VERKLIGEN förhåller sig med både det ena och det andra i samhället som tagits upp i dessa källor. De är snabba att tala om för andra vad de borde tycka och inte tycka när det blir prat i affären, runt fikabordet eller hemma i köket.

    Ödmjukhet är inget för dessa personer. Nä, varför det? De har ju stenkoll redan och vet hur det är, så varför ska de vara tysta och verkligen lyssna på någon annans tankar och åsikter? Varför ska de behöva tänka efter och analysera den egna ståndpunkten i relation till vad någon annan tycker om hur det är?

    Inte heller helikopterperspektiv är något för dessa som ägnar sig åt fôlkprat. Det behöves inte. De vet ju ändå hur det är utan att behöva se saker från ovan, eller från utsidan sig själva. De behöver ju bara gå till sig själva, innerst inne vet de ju hur det är…

    Gissar hur de läser och ser på tv och film:

    Läser: Kvällstidningar (kanske), Facebook, Twitter och andra nätkällor som inte fått stämpeln fake news
    Läser aldrig: kultursidor, politisk analys i DN och SvD (nä, sånt e fake news), inte heller vetenskapliga samhällsanalyser gjorda på vetenskaplig grund (nä det är verkligen fake news, gjort av PK-folk)
    Tittar på: Idol, Bonde söker fru och Let´s dance (detta följs engagerat i både kvällstidningar och på Facebook)
    Tittar aldrig på: längre reportage med samhällsanalys, ser heller aldrig filmer med djup eller pratprogram med samtal runt ett bord

    Ofta ser den här personen sig själv som någon som står utanför och tittar in på de andra som sprattlar omkring där i samhällsdammen. De verkar inte se sin egen roll där i sprattlandet.  Det existerar inte ens ”stora hela” där de själva ingår som en beståndsdel. Det enda som exisisterar är alla de där andra som gör si och så och tycker och tänker fel.

    Myndigheterna i Sverige agerar till exempel efter lagar som de själva inte har haft något med att göra, ens på långt håll. Det finns inget som helst samband mellan deras egen röstsedel och de lagar som gäller i vårt land….

    Många säger att de ska rösta på SD bara för att de andra partierna är så kassa. Någon djupare analys i vad SD och de andra partierna verkligen står för behöver de inte göra. Det behövs inte. Vilken betydelse den egna rösträtten egentligen har behöver de inte heller analysera. Nä varför det…?

     

    Analys av en mening

    Ibland har jag svårt, mycket svårt, att inte lägga mig i och ifrågasätta ordfloden som kommer på både Facebook och i verkliga livet i allt detta fôlkprat. Men i vissa fall kan jag bara inte vara tyst. Det kan till exempel vara när någon är öppet rasistisk rakt i ansiktet på mig. Det får mig ofta att må riktigt dåligt eftersom jag tycker om människor och därför har väldigt svårt att förstå varför inte de gör det också.

    Fast oftast håller jag tyst. Jag orkar inte säga emot, jag behöver min energi till annat. Det skulle behövas så mycket mer från mig än bara några minuters prat för att KANSKE få den som fôlkpratar att EVENTUELLT inse att de också ingår i ett större perspektiv och att de själva spelar roll. Att deras röstsedel är viktig. Att deras attityd i olika aktuella samhällsfrågor har stor betydelse och får följder för barn och barnbarn.

    Nej, om och när jag lägger mig i så gafflar jag inte emot och försöker trycka på dem mitt synsätt. Jag talar inte om för dem vad de ska tycka. Det anser jag vara upp till var och en av oss att välja själva.

    Hade jag öppnat mun och protesterat så hade jag i stället använt ett helt annat tillvägagångssätt. De gånger jag öppnar mun i fôlkpratsfloden brukar jag ifrågasätta det som sägs, inte tala om för hen vad hen ska tycka i stället. Mitt mål med det är att få dem att förstå saken ur ett annat perspektiv alldeles själva. OM jag skulle lyckas när jag säger emot så har jag alltså fått dem att själva inse hur dumt det är med fôlkprat, då har de själva förstått varifrån argumenten EGENTLIGEN kommer ifrån. Kanske till och med fåt dem att förstå vem som vinner på att de pratar dumt.

     

    #metoo

    Ska jag rycka en mening ur det fôlkprat som går varmt just nu så kan vi ta denna:

    – #Metoo har gått för långt, det FINNS faktiskt bra män också.

    Denna mening förutsätter att de som använt sig av denna hashtag inte borde ha gjort det (SOM JAG GJORDE I ETT ANNAT INLÄGG >>). Denna mening förutsätter att alla som beskrivit sina upplevelser också tycker att alla män är svin. Med andra ord är detta ett typiskt fôlkprat som jag ser det. Det saknar djupare analys av bakomliggande argument.

    För dig som inte förstått det efter att ha läst min text som jag länkade här uppe (SOM JAG SKREV I ETT ANNAT INLÄGG >>) så anser jag absolut INTE att alla män är svin för att jag valde att haka på #metoo. Då känner du inte mig! Å jag tycker inte att du har rätt att dra mig och alla andra som delat med sig över den kammen heller!

    Så kom inte med det som Staffan Heimersson gjorde, att #metoo liknar Stalin!

    Ska vi se detta ur ett större perspektiv så borde vi i stället börja prata om att sluta klä pojkar i blått. Vi borde prata om att sluta säga åt dem att de ska växa upp till riktiga män och sluta gråta. Vi borde sluta klä flickor i rosa och vi borde sluta se dem som försvarslösa oskulder allihop som måste skyddas mot alla dessa råbarkade karlakarlar. De där riktiga männen, de som slutat gråta och som bara vill dra över oskuldsfulla flickor och dra vidare till nästa. DET är dem vi borde prata om i stället för att försöka tysta #metoo och kalla det överdrivet.

    I det dumma fôlkpratet ingår även till exempel sådana där typiska jargonger. De som hörs i manliga omklädningsrum eller på andra platser där det bara finns män. Dessa jargonger gör behovet av #metoo än större tycker jag! Där pratar karlakarlarna om ”kärringen” där hemma. Hon som har ”har huvudvärk” och inte ställer upp tillräckligt ofta. De kallar henne ”högsta Sovjet” eller ”HSB”(Hon Som Bestämmer) och förutom att hon inte ger dem sex så de blir nöjda så är hon tjatig om allt som ska göras hemma. På det sättet låser de den stackars karln så han inte kan gå ut med polarna och ta en öl som en fri man. Kanske är tanken att han i samband med ölen även ska passa på att dra över några oskulder som den riktiga karl han är. När han nu inte får va han behöver där hemma.

    I omklädningsrummet pratas det säkert en hel del om kvinnor som inte är deras fruar, döttrar och mammor också. Dessa kvinnor betygsätts efter utformning av bakdelar, pattar och efter hur sexigt sug de har i blicken. Aldrig efter hur intelligenta eller efter hur bra de är som människor.

    Nä, tänker man som jag gör så har det ju verkligen gått inflation i #metoo! Eller hur?

    #metoo drabbar ju alla dessa stackars oskyldiga män! De som kör den jargongen med polarna, eller hur? De här ”fina männen” som alla har slutat gråta för länge sedan och som gärna betygsätter bakdelar och drar över oskulder. I alla fall när de kör sitt fôlkprat i sina manliga sällskap… (ironiskt alltså, för dig som inte förstod det)

    Eller detta har kanske inget alls med #metoo att göra….? Hm….

     

    Islam tar över

    Ett annat exempel  på sådant som fôlkpratet gärna tar upp är det faktum att människor flyttar runt på vårt klot idag av olika anledningar. Att det leder till att olika inslag från olika kulturer möts som kanske inte skulle ha mött varandra annars. Så hemskt! Då utarmas det svenska och vi kommer att dö ut, vi svenskar! Eller hur? Att svenskar reser till avlägsna platser på jorden och försvenskar dem är en HELT annan sak. I fôlkpratet är det inte ens jämförbart med att alla dessa främmande människor kommer till Sverige.

    Det finns en enorm flod med fôlkpratsuttalanden som alla antyder att världen skulle vara bättre om alla som rest till nya platser åker ”hem” igen. Men vill vi tillbaka till beroendet av att jorden där vi bor måste få en bra skörd för att våra barn skulle överleva…? Nä så tänkte de ju inte, fôlkpatarna. Den analysen behövs ju inte. Det räcker att bevara det som är svenskt i Sverige…. eller…? För inte ska väl svenskar behöva låta bli att åka till Kanarieöarna, Spanien eller Thailand också…?

    Vaddå…? Ingår Sverige i ett större sammanhang i världen, globalt? Vad har vår historia som pågått i flera hundra år med nuläget att göra?

    Nä, det är ju NU islam hotar att ta över världen…. eller? (OBS! Ironi igen!)

     

    Trött, så trött på fôlkprat och orolig också

    Jo, trött och ledsen bli jag på allt dumt prat. Ibland blir jag livrädd för mänsklighetens framtid när jag hör och ser…. Det är så för mig vissa dagar.

    Nej jag är INTE rädd för muslimer. Jag är INTE rädd för feminister eller PK-människor. Jag är rädd för fôlkprat , jag ser det som ett tecken på att de som styr i världen, den osynliga makten, är på väg att vinna medan vanligt folk ägnar sig åt fôlkprat i stället för att inse vad de håller på med bakom deras ryggar.

    Krasst uttryckt. Ju dummare fôlk desto större utrymme för de som är smarta, giriga och maktgalna. Ju mer splittrade fôlk blir, desto starkare blir de som spelar i översta divisionen, högt över vanligt folk. Å då menar jag vanligt folk globalt sett. Inte bara i vår lilla vrå här i Sverige.

    Alltså. Om vi inte fattar vad som pågår bakom kulisserna i maktens korridorer. PÅ RIKTIGT! Då är vi vanliga människor rökta! Jag ser ju redan tecken på att det är illa.

    Fôlkpratet surrar om Idol, Let`s dance och det är ytligt utan djupare analys, som i mina exempel ovan om #metoo och flyktingar.

    Under tiden vanligt folk ägnar sig åt dumt fôlkprat luckras lagar och regler upp utan att de märker det och försvinner. Det handlar om sådant som var till för att skydda den lilla människan mot maktens framfart. Till exempel att myndigheter ska arbeta för människan och inte för makten. Det handlar till exempel om rätten att vara sjukskriven och möjligheten att få vård när man behöver det.

    De stora, globala, ekonomiska intressena tycker att det är jättebra att utveckligen går bort från detta och sparar alla ören som går att spara, slutar bry sig om individen och i stället fokuserar på statistiken. Så få som möjligt utåt sett ska vara arbetslösa och sjuka och detta ska myndigheterna se till sker på individens bekostnad. På det sättet frisätts kapital som istället kan hamna i det globala finansiella systemet. På samma gång som de globala spelreglerna blir allt friare för de som har makten över kapitalet.

    Detta menar jag sker bakom folks ryggar medan fôlkpratet  handlar om HELT andra saker. Fokus hamnar inte där det skulle behöva vara.

    Den globala makten vinner till exempel på att folkgrupper står mot folkgrupper. Då handlar fôlkpratet om det rasister och antirasister, muslimer och kristna, hbtq och heteroförespråkare. Då fokuserar folk på det medan annat får fritt spelrum i det fördolda. Sådant som egentligen skulle kunna bli uppenbart, sådant som gör att tiggare har upstått i alla tider, sådant som gör att kåkstäder växer för att folk blir hemlösa och fattiga medan postlådor på Malta inte syns och inte kopplas ihop med eländet.

    Samhällets skyddsnät monteras ned för att kapital ska få fritt spelrum och inte ska låsas upp i offentliga sektorn.

     

    Ensam med mina tankar ibland

    Många skulle säga att jag är en vänsteraktivist när jag skriver så här. Men det är jag ju inte! Jag anser att både kollektivet och individen är viktiga. Jag vill inte välja mellan dessa båda. Jag vill inte att vi i Sverige ska gå klädda i blå likadana overaller och gå på raka led förbi högsta hönsen och honnör åt dem som kineserna gjorde till Mao. Det är inte dit jag vill. Men jag vill heller inte att individen ska vara fri till varje pris. Då blir det djungellagar som får styra och de svaga förlorar. Då blir vi som djuren och vi är bättre än så vi människor.

    Jag satte mig in i tal som högsta hönset i IMF, internationella valutafonden, höll i början av 90-talet. Chefen för IMF reste runt i Sydamerika och berättade för regeringarna där att de var tvungna att skära ner den offentliga sektorn om de skulle få låna pengar ur Världsbanken. Det är kontentan av det jag lärde mig. Den utveckligen har bara blivit värre och värre världen över och det är DET som oroar mig. Ju mer triviala saker fôlkprat handlar om, desto större utrymme får de som vill ha makten över stora, ofantligt stora summor pengar i världen.

    Jag tycker INTE om när fôlkpratet vill få det till att det är invandringens fel att det sociala skyddsnätet urholkas. Det synsättet hjälper bara brevlådor på Malta att fylla sina konton med våra skattepengar.

    Nej, för mig handlar det i stället om vilka som gagnas av att fôlkpratet fokuserar på den nivån som det gör medan den skattefinansierade offentliga sektorn blir mindre och kostar så lite som möjligt. Inte bara i Sverige alltså! Detta sker globalt! Fôlkpratarna vill gärna få oss att tro att vi i vårt land är en isolerad ö som inte påverkas av vad som händer globalt. Att bara vi stänger gränser och kastar ut folk som inte är födda här så blir det bra.

    Men globalt sett så tror jag att på samma gång som den offentliga sektorn blir mindre så blir människor samtidigt fattigare och fattigare i vårt land. Globalt sett blir även krigen blir fler och fler. Det finns ett samband där som jag ser. Under tiden som eländet växer för folket blir en liten, liten klick människor i världen (inte bara i Sverige alltså), rikare och rikare. De blir så rika att vi, vanligt folk, inte ens kan tänka oss in i hur mycket pengar de har makten över!

    Den analysen tycker jag att jag oftast är ensam om! Jag brukar få höra att om inte flyktingarna hade varit så många, om inte vårt land hade daltat med så många utlandsfödda brottslingar…. etc etc.. DÅ hade vi haft det SÅ mycket bättre! Men DET är bara dumt fôlkprat som hjälper makten i världen, det är min så jag ser på saken!

    Att det är så här oroar mig så mycket ibland att jag får ont i magen, att jag blir deprimerad och nästan inte vill vara med längre och tvingas se hur eländet blir i nästa steg….

    Jag tänker ibland att det är tur att jag nästan har levt mitt liv färdigt snart! Då slipper jag se framtiden. Men i nästa stund tycker jag att jag är ärkeegoist när jag tänker på det sättet! Så länge jag lever måste jag försöka göra NÅGOT för att påverka i en annan riktning.

    Dessutom FINNS det faktiskt goda exempel på motkrafter också!!

    Det är tur att vi människor innerst inne är goda, till och med de som rör sig i maktens korridorer och har brevlådor på Malta föddes goda!

    Övertygelsen om att människan innerst inne är god tar ingen någonsin ifrån mig hur mycket  dumt fôlkprat jag än får höra!

    Pöss på er!

  • #metoo

    #metoo

    Så här skrev jag i en statusrad på Facebook:

    ____________

    Som 15-åring blev jag utsatt för ett våldtäktsförsök av en man som var tio år äldre.
    Jag lyckades avvärja det hela och klarade mig. Men chocken och minnet av hur det kändes,
    paniken och utsattheten, bär jag med mig än idag.

    Jag berättade för en av mina bästa vänner, en kille i min ålder. Han berättade i sin tur för sin
    pappa som var en betydande person där och då. Det ledde till att mannen som utsatte mig
    för detta blev utesluten ur Sjöräddningen. Det var där han var verksam och det var där det hände.
    Det bästa med min historia är att jag blev trodd! Det känns ändå som en liten tröst!
    Men ärret i min själ som minnet har gett mig är kvar än efter alla år.

    Så, ja, #metoo

    Det här är en berättelse om en situation som vi kvinnor, tjejer, kan hamna i!
    Nej det är inte ALLA män som gör så här, men de finns överallt de som ändå tar sig friheter.
    I de lugnaste vatten… Det är allas problem så därför borde även män ta tag i det anser jag!

    ___________

    …det har hänt fler saker under åren. Å till och med före den här händelsen. Jag minns till exempel att jag som 6-åring hade en vuxen mans hand innanför trosorna. Han höll om min rumpa och klappade mina skinkor. Jo, faktiskt! Jag besökte honom ihop med en kompis som var 7 år. Mannen gjorde inget mer än så, som tur var…. men minnet har jag kvar.

    Att klä upp sig göra sig fin och gå ut på krogen innebar ibland det samma som att hänga en skylt runt halsen med texten:
    ”Lättillgänglig, tafsa gärna!”. Det minns jag ju allt för väl från de åren i livet.
    TIll och med att jag tröttnade på kroglivet på grund av detta!

    Jag har blivit våldtagen av en pojkvän en gång och jag har blivit tafsad på i tid och otid.
    (Det är ändå rätt bra att bli till åren, då slutar detta! :-).)

    Jag har också varit med om att få höra av en partner som var missnöjd med antalet samlag att han lika gärna kunde
    klippa av ”den” för vi använde ”den” ju inte tillräckligt ofta… (Den historien har fler delar än så…. men det tar jag inte upp nu.)

    Jag mår ofta dåligt av sexistiska skämt även om jag med åren lärt mig att artigt dra på mun i sällskap där jag inte skulle orka stå emot de som drar dem!

    Jag har läst många berättelser som min här ovan. Mina vänner på Facebook och många, andra också, har berättat om övergrepp.
    Det blir manifestationer och många har tagit upp #metoo den senaste tiden. Jag tycker att det är fantastiskt! Superbra!!

    Äntligen kommer det här problemet upp i ljuset!! Hurra!!!

    Men som vanligt finns det smolk i bägaren….

    Det finns de som tolkar saken som f-n läser bibeln, några exempel på det som jag hittat: 

    ”Det pågår en våldtäktspropaganda där media använder kända programledare
    för att kunna påvisa att alla svenska män är sexistiska våldtäktsmaskiner.
    Syftet är att ingen ska höja på ögonbrynen gällande våldtäktskultur
    från Mellanöstern.” (Man)

    ”dessa manshatande feminister förstör allt” (Kvinna !?)

    ”Är ju FI som ligger bakom Metoo, bara för att hata vita män. Äckliga as.” (Man)

    ”Sen att dom här kärringarna väntat i många år på anmäla är för mig märkligt. Om man
    nu känt sig så kränkt varför då inte tagit upp det på en gång?
    Uppenbarligen måste dom ha gillat det då” (Kvinna!?)

    ”ALLA är ju kränkta precis hela tiden. ALLA. Du får snart varken röra någon
    eller tilltala någon.” (Kvinna)

    Den här sortens kommentarer håller väldigt låg nivå, anser jag. De som skrivit detta har troligen inte reflekterat överhuvudtaget, i alla fall inte på något djupare plan. De låter orden komma utan att fundera alls. De bara väller ut som en spya när de mår illa och det gör mig alltid lika illa till mods att läsa sånt här. Jag vill tro mer om människor och det gör ont att bli besviken!

    Vilka är de här personerna som skriver så här, det funderar jag ofta på…? Det värsta är att jag ibland vet svaret, det kan vara människor jag tycker om och då blir jag så ledsen…. 🙁

    Jo, det finns fler områden där ordfloden blir som en spya. TIll exempel när det handlar om invandrare, religion, människor med annan kultur än den egna och nysvenskar. Där ordspyr många och eftertanken lyser oftast med sin frånvaro.

    Ibland kan jag nästan tycka att ha eftertanke är det samma som att vara PK, vänsteraktivist eller i alla fall motståndare till SD.

    Samma sak gäller vargen. Där finns, inom vissa kretsar, INGEN eftertanke alls…

    …men tillbaka till #metoo.

    Nyanser, eftertänksamhet, analys och konstruktiv kritik lyser med sin frånvaro i ovanstående citat. Då är det tur att det finns de som tänker efter också!

    Här kommer några citat till, där eftertanken och analysen är med lite mer:

    ”Det är dock bra att det kommer upp till ytan. Jag är helt förstummad över vad som tydligen kan ske .” (Man)

    ”Män utsätts också av kvinnor och jag räknar mig faktiskt dit också. Men! Låt oss koncentrera
    oss en tid på kvinnornas situation för den är så mycket mer omfattande och grov. Vi måste faktiskt
    ta itu med i vart fall de grövre avarter där det är kvinnor som utsätts. Jag är polis och det verkar
    inte finnas någon ände på allt som kvinnor utsätts för pga sitt kön. Sen kanske vi kan ta upp en
    annan diskussion där männens jämställdhet får diskuteras men det är en annan tråd.” (Man)

    ”Bra att det sker men bedrövligt att det skall behövas”

    Om dickpics och #metoo från den här krönikan i Expressen:

    ”Den blir ett slags mental penetration (eller ett mycket bokstavligt mindfuck): jag kan inte invadera din kropp (än),
    men jag kan invadera din hjärna genom att visa dig min erektion. 
    Det är på sätt och vis genialiskt. En form av bestraffning eller kontroll som går ut på att jag visar upp det mest intima
    jag har, för att få dig att känna skam. 
    Och det slår mig att #metoo-kampanjen också är ett slags blottande, en invasion. Män scrollar i sina skärmar
    och ser dem fyllas av kvinnor som visar upp sina trauman, den nakna sanningen om vad som pågår på skolor
    och krogar, arbetsplatser och tunnelbanor. 
    Det finns en sammanbiten stolthet i mycket av det som skrivs: Här är min berättelse. Läs den.
    Bekräfta dess existens. Och bekräfta därmed mitt människovärde.”

     

  • Bruksmentalitet, människor och samhälle

    Bruksmentalitet, människor och samhälle

    Oj, nu var det längesedan jag skrev här… Dags igen då kanske? 🙂

    I veckan som var besökte jag Gamla Kraftstationen för att lyssna på Staffan Fridh med flera. Det blev en väldigt go kväll, som alltid när jag besöker den här platsen! <3 <3

    Förutom Staffan fanns en man med som heter Bertil Lundberg och som är docent vid Karlstad universitet i kulturgeografi. Han beskrev ”bruksmentaliteten” på ett väldigt träffande sätt. Precis så upplever jag att många är i den här delen av världen. Han pratade bland annat om ”någonannanismen”, att det förväntas att eventuella problem och eventuella initiativ till nytt ska tas av ”Någon Annan”. Att detta kommer sig av att folket i bruksbygder är fostrade att lämna över agerandet till ”patron”. Så var det ju förr. Det enda folket behövde göra var att arbeta och bygga laganda i de lokala idrottsklubbarna. Allt annat togs om hand av brukets herrar.

    Nu läste jag en insändare skriven av en man som upplevt en händelse på ett apotek. Rubriken på insändaren fångade mitt intresse, ”Sverige är inte Afghanistan”. Först tänkte jag att det var en sådan där text som skulle göra mig upprörd, som handlar om att ”de” inte fattar och att det blir kulturkrockar och att vi helst inte ska ha invandrare här i Sverige alls. Men så var det inte…

    Mannen heter Zulmay Afzali och han är författare och lärare. Hans text handlar om en vardaglig händelse i en kö på apoteket. En händelse som hade tolkats på ett helt annat sätt i Afghanistan. I Sverige blir det en anekdot som man drar på mun åt. Men i Afghanistan hade det kunnat leda till inbördeskrig nästan… Poängen som Zulmay tar upp är att vi i vårt land förväntar oss att ”Någon Annan” ska sköta integrationen. Så här skriver han;

    – Det är vi som måste förändra vårt synsätt, inte svenskarna. Det är vi som kommer hit, som flytt från förtryck och våld i våra länder, som har getts möjligheten att leva i fred, frihet och demokrati. Sverige ska väl inte bli som de länder vi har flytt ifrån?
    Ni måste därför förmedla era regler och ert levnadssätt. Men inte bara via statligt bekostade kurser i samhällsinformation. Att tro att staten ska fixa integrationen är att vara naiv. Det är lika viktigt vad som sker i vardagen, när ni ser oss och pratar med oss.

    Å där, när jag läste ovanstående så kom jag i tanken tillbaka till Bertil Lundbergs beskrivning av bruksmentaliteten. Han sa att den har sin rot i att ”patron” ska ta hand om det som behöver göras. Det är ju bara det att ”patron” är borta sedan länge. Nu är det i stället våra folkvalda kommunalpolitiker, tjänstemännen i den offentliga apparaten och regering och riksdag som får ta hans roll. Eller staten. Men är det meningen att staten ska ta hand om detta med integration då…?

    Varför ska du å jag rulla tummarna å låta staten ta hand om integrationen…?

    Jag pratar gärna med invandrare och flyktingar när jag får chansen. Det är inte alltid så lätt när språket inte är gemensamt. Men allt går bara man vill.

    Däremot vet jag av egen erfarenhet att det finns många här i Forshaga som inte tittar åt invandrare å helst INTE pratar med dem ens. Om de någon gång hamnar öga för öga med en person som inte pratar flytande svenska, har svart hår, brun hy och mörka ögon, så har de en attityd som visar tydligt avståndstagande.

    Bertil Lundberg relaterade till Staffan Fridhs bilder från förr när han pratade om bruksmentaliteten. Det var bilder där Deje blomstrade. Bilder som visade fullt med folk i samhället. Det var demonstrationer och det var en station full med folk och tåg, nybyggen och festplatser. Fabriken var i full fart och Centrumhuset i Deje inrymde både affärer och samhällsservice. Idag är det helt annorlunda. Centrum har tomma lokaler och fabriken är nerlagd. I slutet av bildvisningen visades hur hyreshus revs. Det var en serie bilder som visade ett samhälles uppgång, blomstring och sedan hur det liksom vissnade.

    Men Bertil menade att det går att få liv i Deje igen. Men det kommer inte att vara så att ”Någon Annan” som tar tag i det och ser till att det blir ändring. De enda som kan göra Deje levande igen är människorna som bor och verkar där. De får ta tag i detta själva helt enkelt. Patron tillhör en annan tid och det finns egentligen ingen som tagit patrons roll idag.

    Tiderna förändras, så är det. Idag får vi gilla läget helt enkelt och göra det bästa av det vi har. Gör vi inte de så händer ingenting och det betyder att det blir än värre. Det är bittert för en del, kanske till och med omöjligt för dem att inse. Men att gräva ner sig i nostalgi om hur det var förr leder inte framåt. Däremot fanns det många eldsjälar förr också. Att lära av historien är viktigt. Men att leva i den är förödande.

    Eldsjälar ja. De där som såg till att något hände förr. De fanns inte bara bakom skrivbord i brukets ledningskontor. Nej, det syntes tydligt på Staffans bilder att det fanns många eldsjälar på bygden på den tiden också. Å de finns nu också.

    Bruksmentaliteten säger att du inte får sticka ut. Nej, du ska vara som alla andra och inte tro att du ÄR  något. Men vi är olika, det finns alltid de som sticker ut. Så var det förr och så är det nu. Idag finns en helt annan frihet för idag får du lov att vara som du är. Ibland går det nästan åt andra hållet, sticker du inte ut så är du ”Ingen Alls”. Men vill du vara ”Ingen Alls”? ”Någon Annan” är det ingen som vet vem det är. Men att vara ”Ingen Alls” är ett val anser jag.

    Min personliga uppfatting är att vi, var och en av oss, du och jag och alla andra har ett val här. Antingen gör vi vad vi kan efter bästa förmåga eller så är vi ”Ingen Alls” och gör absolut ingenting medan vi sitter med armarna i kors vid fikabordet på jobbet eller vid köksbordet hemma och kritiserar allt och alla som inte gör något åt saken!

    Så där! Nu har jag fått ur mig vad jag ville få på pränt…

    Sedan finns det ju alltid en balansgång. Det finns väldigt många eldsjälar som tar i alldeles för mycket och som har svårt att delegera. Det finns en och annan som tror sig kunna uträtta hur mycket som helst och lite till också som förr eller senare möter den berömda väggen. Eller så är det så att de andra ger en person rollen som ”Någon Annan”, det vill säga den som ska göra det som behöver göras. Jag känner till minst en sådan person som gör allt det där som ”Någon Annan” förväntas ta hand om…

    Sedan är ju samarbete att föredra också.

    Att tävla med andra grupperingar om att vara den grupp som gör mest och är bäst och blir viktigast är inte heller bra i alla lägen…

    En sak till

    Som avslutning vill jag även lägga in ett klipp från Youtube som är på engelska, men textat.
    Länk till klippet på Youtube >> 

    ”Publicerades den 24 juli 2017

    Chris Hedges håller det bästa – och kanske viktigaste – tal vi nånsin har sett.

    Han har vart krigskorrespondent i nästan 20 år och rapporterat från några av de värsta krigszonerna i över ett femtiotal länder. Han är professor vid Princeton University och författare till 13 böcker. Chris Hedges är en Pulitzer Priz-vinnande journalist som ville skriva om amerikanska regeringens bluff inför Irakkriget, men fick då istället sparken av New York Times. Numera ser du honom i hans program On Contact på RT.

  • Vilket kalas det blev!!

    Vilket kalas det blev!!

    När jag fyllde 50 jobbade jag heltid varannan vecka i Karlstad på samma gång som jag var ansvarig för annonser i två turisttidningar och gjorde två tidningar samtidigt. Det var bara inte möjligt att ha 50-årskalas.

    Nu råkade det bli så i år att den 20 maj var en lördag och då tänkte jag att, varför inte ha 52-årskalas i stället. Så blev det! Å det blev ett härligt kalas med många goa vänner på plats. Tommy gjorde musikquiz och solen sken. Senare på kvällen när det blev mörkt fick jag dessutom en överraskning. Alla gäster fick se en eldshow….

    …och Veronica höll tal, tack så jättemycket för alla fina ord!!

    En snutt ur Tommys quiz…

    Tack så jätte-jätte-jätte-mycket för ett härligt kalas, många fina presenter och framför allt alla glada gäster som förgyllde kvällen minst lika mycket som den fina cafeterian i parken och solen gjorde!!

    Kram på er!!!

  • Religion och värdegrund

    Religion och värdegrund

    Jag läste en text med rubriken; Välkommen till värdegrundslandet, som en vän länkat på Facebook.

    Håller med om Per Brinkemos syn på svensken i gemen och dennes förhållande till religion. Men han missar målet trots att han nämner unga i dagens pingströrelse.

    Det finns en privat och individuell sida i att ha en tro. Allt är inte samhälle och klan. Att vara religiös behöver inte betyda levnadsregler och grupptillhörighet i första hand. Så är det absolut inte för mig!

    Om jag ska sticka ut näsan så tycker jag att ”klaner” finns i vårt land också. Om än inte på samma grunder som de religiösa från Somalia.

    I alla grupper finns koder, informella regler, som styr hur medlemmar ska vara för att passa in och få tillgång till grupptillhörigheten. I Sverige är det inte religiösa grupperingar, utan här kan det i stället handla om S-partiet, Scouterna, arbetslaget, skolklassen eller fotbollsklubben.

    Överallt är det ofta dominerande personer som ser till att upprätthålla reglerna, de som inte blir godkända av ”makten” i grupperingen kan heller inte göra karriär upp i toppen.

    Maktutövning ser olika ut i olika konstellationer. I den lilla gruppen går det ju aldrig så långt att de tar till vapen eller dödar varandra, utom möjligen i väldigt speciella fall.

    I Somalia och i världen blir det en annan nivå. Men mönstret är det samma som jag ser det. Det är bara metoderna som skiljer. Det handlar om makt och då blir religion ofta ett bra verktyg. Men konflikter som leder till våld stämmer med religionens innersta väsen.

    Syftet med alla religioner och all Gudstro är ändå att leda oss till att vara goda människor. Vi ska ha omtanke om vår nästa och den här planeten.

    Det är så många som drar alla över en kam, som verkar tro att alla muslimer är fundamentalister. Så är det ju inte. Jag har som kristen, diskuterat just gudstro med en muslimsk kvinna en gång. Vi var helt överens i vår tro, vi har samma grund hon och jag. För både henne och mig handlar inte religion om motsättningar och att predika och övertyga andra.

    Vi var överens om att religion handlar om den privata sfären, om att först och främst vara en god människa och ta hand om andra och om planeten vi bor på.

    Personligen brukar jag säga att det är MÄNniskor som skapat motsättningar och krig i religionens namn. Inte Gud!

    Jag har vuxit upp med pingströrelsen och jag har sett både fundamentalister och de godaste av goda. Jag känner till baksidan av religion men jag vet också att det finns något mer där än det MÄNniskorna skapar, något som vi saknar i det moderna samhället. Det bor en trygghet att veta att det finns något som är större än en själv, något som finns där oavsett vad jag gör eller vem jag är… Så är det för mig i alla fall.

    Wikipedias definition av värdegrund:

    ”Värdegrund är ett svenskt och i viss mån norskt begrepp som började användas under 1990-talet i diskussioner kring framför allt ett kollektivs gemensamma etiska grundvalar eller värderingar; exempel på kollektiv är en nation, institution, förening eller folkrörelse. Begreppet kan även ha den vidgade innebörden att syfta på de mest grundläggande principerna inom en politisk ideologi eller religion.”

    Jag tycker i alla fall att det verkar ha samma syfte som jag anser är religionens innersta väsen… ungefär…

  • Jag – den lilla obetydliga kunden

    Jag – den lilla obetydliga kunden

    ….där hände det igen! Jag, den enskilda kunden, känner mig kränkt och illa behandlad av det stora mäktiga företaget! Som en liten lort utan egenvärde. Men kära storföretag, hur skulle ni överleva utan alla små lortar som jag? Om ALLA försvann? Nä, å jag är i alldeles för stort beroende av just ert företag så jag får finna mig i att bli behandlad på detta sättet eller skaffa mig ett annat levebröd!!

    Det började med att jag hade tänkt byta från min enskilda firma till mitt AB som kund. Sagt och gjort, jag loggar in och tar mig med ett antal klickande fram till det ställe där jag kan ändra kreditkort. MEN där stöter jag på patrull.

    För att ändra organisationsnummer så krävs det att jag kontaktar företaget direkt. Ja ja… men det fanns ju en länk, jag följer den. (Bilderna nedan går att klicka upp till större så att ni kan se hur de ser ut, om ni vill….)

     

    Loggar in.
    Kommer till denna ruta, där jag följer länken nertill eftersom det står att jag ska göra det.
    Då hamnar jag här.
    …och sedan här….
    …vidare hit…. och jag klickar en gång till…
    Då jag till slut väljer nedersta länken, det står ju kontaktmöjligheter.
    Men den möjligheten är bara textad, inte länkad. Så ja… till mitt problem, hur hittar jag den där chatten som ska finnas 24 timmar, 7 dagar i veckan????

     

    …efter ytterligare klickande hittar jag i alla fall företagets Twitterlänk. Alltid något så då skriver jag mitt problem till dem den vägen. Men där vill jag inte vara helt öppen med mitt ärende eftersom det rör mitt företags orgnummer. Mitt problem handlar ju om att jag inte hittar chat-supporten. Men DET är svårt att förstå… eller har de direktiv om att inte ge ut den infon i första hand?

     

    Cicci Wik – Forshaga‏ @cvea

    @AdobeCare How do I find your chat support? It says that you have a 24/7 chat support but I can´t find it?

     

     

    Svar till @cvea

    Hi Cicci, how can we help you? Do you need assistance with an Adobe account or product issue? Please provide details for this. ^SV

     

     

    Cicci Wik – Forshaga‏ @cvea

    Svar till @AdobeCare

    I want contact with support for payment and invoices. FAQ says I have to contact them and the only way is to chat. But where? Link?

     

     

    Adobe Customer Care‏ @AdobeCare

    Svar till @cvea

    Hi Cicci, here is the link to start a chat support with our support team related to Payments & Invoices: https://adobe.ly/1gXBlbs  Thanks! ^JA

    Översätt från engelska

     

    Cicci Wik – Forshaga‏ @cvea

    Svar till @AdobeCare

    This does not help me. I get to click several times but the 24/7 chat support is nowhere. I do not want to answer questions, I want to chat

     

     

    Svar till @cvea

    Hi, please refer the link to know how to get invoice from your Adobe ID https://adobe.ly/1fxRPHl .^RS

     

     

    Cicci Wik – Forshaga‏ @cvea

    Svar till @AdobeCare

    That is NOT my problem, my problem is that your chat support is hidden! To solve my problem I have to contact you, but not on twitter!!!

     

    Svar till @cvea

    Can you provide some more information on your concerns? We’re here to help.^RS

     

    Svar till @AdobeCare

    If my problem will be solved, I have to contact Adobes payment support. But where is the chat 24/7? I can´t find it?

     

    Svar till @cvea

    You can get support here: https://adobe.ly/1yxQqSG  and also you can call us 0858536692.^RS

     

     

    Alltså, allvarligt talat! Varför inte skriva ut telefonnummer så att jag som kund kan hitta det när det står att jag måste kontakta dem för att få mitt ärende gjort????????

    Det är likadant överallt känns det som. Den enskilde individen är inte viktig alls och kan ignoreras och bör undvikas. Det är ju bara att se på bankerna och även telefonoperatörer för att nämna några. De vill inte ha kundkontakt om det går att undvika! Definitivt inte direktkontakt!!

    Ska man ringa och prata med någon som privatkund hos Telia, Tele2 eller banker så ska det försvåras. Automatröster som uppmanar en att trycka det och trycka det innan man till slut får vänta i telefonkö!! Med plats 47 eller något!!!

     

  • Demokratisk rättighet att hata och hota offentligt?

    Demokratisk rättighet att hata och hota offentligt?

    Allvarligt talat, är det en demokratisk rättighet att hata och hota? Den uppfattningen fick jag när jag klickade mig in på en profilsida igår kväll.

    Det började med en länk till en tv-intervju med journalisten Mina Dennert. Hon som startade gruppen #jagärhär på Facebook. Målet med denna grupp är att vänligt ifrågasätta hatiska och rasistiska kommentarer.

    I samband med den länken fann jag en syrlig, sarkastisk kommentar som en kvinna gjort. Jag följde länken till kvinnans profilsida och där möttes jag av massor av hat mog Mina Dennert. Bland annat skrev kvinnan att hon var en ”antidemokrat” som arbetade för att tysta ”sanningssägarna”.

    Jag reagerar med magen, jag blir rädd för människor som är som den här kvinnan. Det var inte svårt att förstå att denna kvinna verkligen tror på det hon skriver också. Hon anser på fullt allvar att det är antidemokratiskt att motarbeta hatiska kommentarer på det sättet som #jagärhär gör.

    Att hon själv kallar Mina Dennert för saker som dryper av hat och som kränker, det verkar inte vara odemokratiskt alls.

    ”Hon sitter alltså där i soffan och på fullt allvar ber folk att förkasta ALLT vad demokrati och yttrandefrihet heter när hon uppmanar dem att anmäla, trakassera och mailbomba personer som HON, och den imbecilla stackars fårskock HON representerar, tycker är s k ”rasistiska” och ”sexistiska”…! ”

    …jag upplever denna kvinna som mycket hatisk. Visst innebär yttrandefriheten att var och en av oss får säga sin mening. Men i min värld innebär det också att jag får tycka något annat än det denna kvinna tycker. Att göra som Mina Dennert, starta en motrörelse mot allt detta hatande är också en demokratisk rättighet. Det är dessutom mycket mer konstruktivt än att hata och hota.

    Det slår mig ibland att de som bara ägnar sig åt att hata och hota sällan har en konstruktiv lösning på de problem de hatar och hotar om…. Det är ju betydligt lättare att komma vidare om det finns en god grund, med samförstånd och respekt. I min värld hör hat och hot hemma i en totalitär stat där folket blir förtryckta och där finns ingen yttrandefrihet alls. Så kära hatare och hotare, vad blir bättre av att hata och hota…?

  • Hur skulle det bli om vi vände på det?

    Hur skulle det bli om vi vände på det?

    …vaddå?

    Jo, om vi kvinnor började skicka bilder på våra kön till karlar som tar plats och sticker ut? Spontant tänkte jag genast på Zlatan, Shyffert, Leif G W och kanske Löfvén? Män som syns, hörs och märks alltså. Eller är det så att de får den här typen av meddelanden?

    ”Jävla mansgris!”

    ”Din lilla pillesnopp!”

    ”Du skulle passa bra, upphängd i taket i mitt sovrum!”

    ”Äckliga lilla pillesnopp, jag ska komma hem till dig och sparka dig i pungen!”

    ….ja å va de nu kan va….

    Ovanstående är några försök till ”översättning” av sådant som karlar skrivit till bland andra Linnéa Claeson.

    Jo, men sådan är jag. Jag brukar vända på begreppen bara för att…. Det kan ge en tankeställare.

    Enligt Linnéa kommer de där karlarna från alla åldersgrupper och samhällsklasser. Det betyder ju att de finns överallt där ute, de där karlarna som skriver sånt till henne. De kan bo granne med dig i villaområdet och vara gifta och har två barn och trevlig fru. De kan vara ensamma och arbetslösa och de kan vara direktörer och högt uppsatta i samhällshierakin.

    Numera är det några år sedan. Men jag minns att jag fick meddelanden från okända män på den tiden ICQ var programmet för chat. Jag minns att det kom bilder på karlarnas nedre regioner redan då. Men på den tiden, i slutet av 90-talet, blev det sällan rubriker som det blir idag.

    Ofta kom frågan om vad jag hade på mig. Å jag var ju inte dummare än att jag förstod att de ville ha en beskrivning som innebar negligé, stringtrosor och pushup-BH. Men jag hånlog och svarade ärligt i stället:

    – Stor bylsig fleecetröja, fleecebyxor, raggsockor och tofflor. Osminkad med håret i en slarvig tofs mitt uppe på huvudet!

    Det svaret kunde resultera i att jag fick höra att jag behövde en riktig man med en stor … som …. mig så att jag fick veta min plats etc….

    Antingen det eller så blev jag kallad f…a h..a eller liknande. Besvikelsen och ilskan över att jag inte genast hakade på ”inviten” lät sällan vänta på sig. Reaktionen avslöjade det.

    Men allvarligt, vad skulle hända om jag skaffade mig ett hemligt epostkonto och skapade en profil på sociala medier och sedan började terrorisera karlar på samma sätt…? Om jag tog närbilder på mitt skrev och mina tuttar och min rumpa och skickade dem till exempel till Zlatan eller varför inte Jimmie Åkesson, hur skulle de reagera?

    Eller är det så att det redan finns kvinnor där ute som gör sånt….?

    Som erbjuder kända karlar pengar för att umgås med dem en natt så att de får visa hur man dresserar en karl? Som kallar karlarna för k…k, mansgris, minisnopp….mm för att förminska dem?

    Eller…?