Blogg

  • Minne från en resa

    Sitter på en buss från Stockholm på väg till Göteborg. Gråter och tittar ut på vägen. Mitt liv är i trasor. Allt jag trodde jag hade som fast punkt under fötterna är borta eller på väg att försvinna. Jag hade länge känt det som om jag trampade vatten för att inte drunkna. Detta mitt ute i ett hav liknande det på morfars tavlor med höga vågor och inget land i sikte…

    Jag ville skrika: RÄDDA MIG! KASTA UT SKEPPARKRANSEN OCH HALA IN MIG PÅ FAST MARK! HJÄÄÄÄLP!

    Men jag var i kylan. Ingen hjälp kom. Jag fick hjälpa mig själv mitt i min förtvivlan och förvirring. Ingen förstod mig, ingen kunde ge mig fast mark. Jag var för långt från land.

    Bussen svängde in i Jönköping, ner mot Vätterns strand. En impuls fick mig nästan att hoppa av bussen och ta mig ut till folket där. De såg ut att ha trevligt och jag ville inte hem. Mitt hem var inte mitt länge till. Jag hade ensamheten framför mig och bakom mig hade den bro jag gått över rasat.

    Tänk vad man kan hoppa bakåt i tiden av en låt, ”One in a million” med Bosson….

  • De e mycke nu…

    Nytt uppdrag i Grums, höstens första Miljö&Hälsa, fyra styrelser och så har man ju familjen och vännerna också.  *pust*

    Men jag trivs bättre när det finns på gränsen till för mycket att göra än tvärtom. Har jag inget för händer eller att hålla reda på så blir jag nere och känner mig onyttig på alla möjliga sätt. Men så länge jag håller bollar i luften känner jag att jag lever och att jag gör något och just nu leker livet!

    Trots att det är mycke nu så hinner jag fundera lite ibland och när jag såg fotot på Jonatan, Ruben och Håkan som Jonatan lagt upp på facebook så kunde jag inte låta bli att haja till. Vardagen är ju här nu för mig, här med Tommy och i det här huset i Forshaga. När jag såg den där bilden så insåg jag vad tiden har gått. Där stod de på rad och var lika långa allihop. Jonatan ser nära på vuxen ut och Ruben är inte långt efter. Håkan ser äldre ut men är fortfarande samma Håkan som han var för åtta år sedan när jag flyttade.

    Vi har bott här i 6 år nu och Tommy och jag har varit tillsammans i sju. Trots att jag vet att de har haft det bra här så har jag samvete. För hur det nu var så finns det en massa ”om” och jag tänker ibland på att om inte ”om” varit, hur hade deras liv sett ut då? Ja, jag menar om vi hade bott kvar i Gråbacka allihop. Innerst inne vet jag ju att vi hade blivit olyckliga eftersom det var som det var när jag tog beslutet att flytta. Men om inte ”om” hade varit… om man kunde skruva tillbaka tiden till allra första tiden vi bodde i det där huset, eller kanske innan vi köpte det? Vi kanske skulle ha låtit bli att köpa det…? Hur hade allt blivit då?

    Vad tjänar det till att fundera på det här egentligen? Det var som det var och det blev som det blev. Nu är det som det är och det blir som det blir. Vad som hänt i det förflutna är historia och det är framtiden vi har att spela med. Den blir som den blir utifrån de val vi gör här och nu. Trots att det allra simplaste lilla val kan få ödesdigra följder så bör man inte förhålla sig passiv anser jag. Vi är våra egna livs byggmästare, sa en gång en vän till mig. Så sant!

    Så jag fortsätter att bygga på framtiden och försöker lära mig av det förflutna för att inte fatta beslut jag får ångra. Visst finns det val jag har gjort som jag ångrar bittert. Men gjort är gjort och jag har fått ta konsekvenserna. Det skulle aldrig falla mig in att skylla på någon annan och förresten om jag gjorde det, vem har något att vinna på det i så fall…? Ja inte jag i alla fall!

    Jag stortrivs fortfarande här i Forshaga, i det här huset och hos Tommy efter 6 år och jag är fantastiskt lyckligt lottad som får driva mitt företag och arbeta med det jag älskar att göra! Jag vill absolut inte tillbaka till mitt gamla liv i Göteborg! Så är det! Sedan blir det som det blir…

  • Tänk vad klok jag är ibland…

    *skratt*
    – Fast man får kanske inte vara så självgod att man får säga så? Eller JOHO!! Det får man! Så nu säger jag åt dig som sitter och viskar i mitt öra att man inte får ge sig själv beröm att: – Gå och lägg dig i lådan, jag vill inte lyssna på dig, din lilla lutheranska fåntratt!!

    Här är anledningen till min självgodhet, detta skrev jag just på ett annat ställe:

    ”Det finns så många människor som inte har förmåga att förstå andra. Som inte vet hur det är att ha det svårt. De tror att livet är en lätt match och att alla rejsar omkring på räkmackor bara för att de själva gör det. Men får man uppleva svårigheter så lär man sig att inte alla har det hur lätt som helst. Att det finns svårigheter är därför inte bara dåligt, det är bra oxå för det gör folk klokare!”

  • Inte van att jobba 8-17

    *gäääspar* Näe det är jag verkligen inte…. *gäääspar igen* Van att gå upp klockan 6 alltså, inte alls! Men jag jobbar ihop med två trevliga tjejer och jobbet älskar jag ju, det är såååå roligt! 🙂

    Än så länge är det roligt att köra bil dit och hem oxå. Tur att man kan välja mellan två vägar. Den ena är 39 km och den andra 41 har jag för mig. Den kortare tar längre tid men är finare att åka. En riktig MC-väg egentligen. Andra vägen går fortast men är trist eftersom den är hela den gamla vanliga vägen till Bergvik och därifrån den gamla vanliga mot Grums.

    Näe… *gäspar* Får nog ge mig. Orkar inte skriva mer, tror jag går och lägger mig i stället… fast jag måste nog fixa några bilder först.

  • Ännu en kul helg

    Tack så jättemycket goa Camilla och Patrik för att ni ännu en gång lyckats förgylla augusti med en härlig kräftskiva! Å alla ni andra som var där, musiken, skratten, lekarna och stämningen ni hjälpte till att ordna! Tack så jättejättemycket!!!

    Å de e såååå mysigt att ha Christer och Charlotte här!! Goa ni oxå!

    http://foto.cicciwik.se/#20

  • Vilken helg!

    I fredags körde jag Ruben och hans kompisar till Skivtjärn. Då fick jag sms från Christian att han och Eva var på G! 🙂

    När de väl kom så åt vi först lite och började värma upp inför kvällen. Tommy jobbade eftermiddagsskift så han skulle ta sig till parken efter 22. När vi promenerat till parken så var det inte särskilt mycket folk där… kvällen var ju ung!

    P8070068Vi fann Tommys farbror, Bengt och några vänner som han satt och pratade med och där slog vi oss ner. Vi hade riktigt roligt med Bengt och de andra och utan att vi märkte det så blev det fullt med folk runt oss där vi satt. Tommy dök upp och han hade sin bror, Camilla, Annika, Sandra, Lotta och Peter med sig med flera.

    Vi pratade, dansade och så var kvällen slut helt plötsligt. Men vi hittade naturligtvis en ”efterfest” också. Där spelade Lasse J för oss och värden bjöd på leverpastejmackor. 🙂
    P8080074P8080076

    Jag funderar på om Eva och Christian hade väntat sig att det kunde vara så här i Forshaga? 😀

    Lördag förmiddag kom och jag fick fixa tårta. Erica fyllde år på fredagen och vi skulle ha kalas här för henne på eftermiddagen. Det var väl lite segt och dagen efter men det gick ju bra trots det att få till en tårta.

    Majken, Hasse, Morgan, Dennis, Robbin, Christian, Eva, Jonatan, Ruben, Tommy, Erica och jag. Allihop fick plats vid bordet i köket när vi stoppat i iläggsskivan. Kakor och bullar hade Majken bakat som vanligt och kalaset blev riktigt mysigt. Trots att vi inte fick sjunga för Erica… 🙂

    Efter kalaset bestämdes det att vi skulle grilla. Men först ville jag ut i skogen för att plocka kantareller. Christian och Eva hade druckit öl så jag fick köra Evas lilla bil. Å döm om vår förvåning när startnyckeln gick i bitar??? Den föll i sär när jag skulle vrida på tändningen. Antagligen var det rattlåset som var orsaken, jag fick inte till det rätt helt enkelt. Men jag hade ju aldrig kört en Citroen förut så…

    DSC_6885
    Hur som helst så lyckades vi ändå få iväg bilen och oss till skogen. Nyckeln som var i delar lade Eva i sin kameraväska och så traskade vi iväg mot svampmarkerna.

    Vi skojade och skrattade för Christian och Eva hade med sig en bag-in-box med rosévin och två plastmuggar som de delade på där ute bland träd, myggor och mossa. Skratten ekade emellanåt och vi hade jättekul.

    DSC_6889DSC_6899DSC_6909

    Så fann vi då kantarellstället och fick hela korgen full med de små gulingarna! Mmmm!!!

    MEN, då upptäcker Eva att själva nyckeldelen till den trasiga bilnyckeln var borta!!! Hon hade tappat den!! I SKOGEN!!

    Vi ringde Tommy och förvarnade honom om att han kanske fick åka och hämta oss. Sedan gick vi tillbaka till de ställen som vi kom ihåg att Eva plockat upp sin kamera på. Vi tittade på mina foton och vi tittade på Evas för att försöka hitta rätt plats i skogen. Det tog tid och vi hittade ingen nyckel. *suck*

    Så ringde vi Tommy igen och sa att han fick sätta sig i bilen och komma och hämta oss. Han hade naturligtvis tagit sig en öl så Dennis fick köra i stället.

    Väl ute ur skogen traskade vi utmed vägen med blicken i backen och utmed vägkanten. Men ingen nyckel. Eva ringde en kompis och fick klart för sig att det skulle kunna gå att lämna extranyckeln till en lokförare eller tågvärd i Göteborg och så kunde vi hämta den på stationen i Kil när Göteborgståget rullade in.

    Christian hamnade ett tiotal meter bakom mig och Eva när jag fick syn några lupiner vid vägkanten som jag visste att Eva hade fotograferat. Och DÄR LIGGER NYCKELDELEN!!!

    DSC_6914

    Vi skrek och tjoade och blev naturligtvis överlyckliga!!! Först är det näst intill osannolikt att en nyckel kan gå sönder som den gjort. Att Eva tappar den i skogen och att vi sedan hittar den är ju om möjligt ÄNNU mer osannolikt! Men det var vad som hände!

    Väl hemma rensade vi kantareller och grillade kycklingfiléer och fläskfiléer som jag marinerat. Å det blev hur gott som helst!! Mmmm!!!

  • Lite rastlös men glad

    Idag var jag på arbetsplatsbesök. Det kändes bra, jag gillade dem som jobbar där och jag hoppas de gillade mig! När jag nu kom hem så fick jag inte tag på henne jag skulle prata med om när och hur… Men jag får väl tag på henne i morgon kanske då om hon inte ringer mig först.

    Igår var Tommy och jag i skogen och plockade kantareller och blåbär. Tänk att vi hittade så mycket att jag fick säga stopp. Det blev för mycket att rensa helt enkelt. Det är inget jag är van vid direkt, tvärtom. Jag kände bara till ett säkert ställe och det är uppe i Dalarna. I övrigt har jag letat och letat utan att hitta mer än någon eller några stycken. Men nu, det bara vimlar av dem i skogen! Wow!

    Till helgen kommer Torgny Mellins till parken och Eva och Christian kommer hit! 😀 *glad*

    Livet är rätt så bra faktiskt!

  • Så skönt det ändå är att betala räkningar

    Innan det ska göras så gruvar man sig. Det är ju mycket trevligare att ha alla pengarna kvar på kontot. Det får en att känna sig nöjd. Men att se allt, eller nästan i alla fall, försvinna till räkningarna känns deprimerande… Men när man väl har betalat dem så känns det ändå bra. Man har liksom gjort rätt för sig och det är tillfredsställelse i det helt klart!

    Ganska fint faktiskt...Idag har jag fotat färdigt och lagt ut husvagnen på blocket. Jag har skapat ett webbalbum med bilderna så att den som vill titta närmare kan göra det utan att behöva åka ända hit först…

    Hela webbalbumet med alla bilderna finns här:
    HUSVAGNSBILDER >>

    Annonsen på blocket >>

  • Husvagn till salu

    Idag har jag, Jonatan och Tommy flyttat lite på husvagnen och sedan satte vi upp förtältet för första gången. Jag blev förvånad över hur fint det var. Men det var lite inte så lätt att sätta upp och det har något litet hål. Det finns en solskärm och ett sidstycke att hänga på sidan inne i förtältet där det finns fickor som man kan ha saker i. 🙂

    Husvagnen med förtältet
    Husvagnen med förtältet

    När husvagnen var uppe med förtältet uppsatt så skurade jag hela utsidan med vatten och såpa. *pust* Men fint blev det. I morgon ska jag se om jag kan snygga till det som jag rört till på insidan. Först ska jag fotografera det som behöver åtgärdas och sedan ska jag sätta dit gardiner och kuddar. När det är gjort ska jag fotografera alltihop på insidan och även fronten. Därefter blir det en webbsida som ska berätta fakta om min husvagn och bilderna ska illustrera. Till denna sida ska jag ha en länk i min blocket-annons! Hepp hepp hepp!

    Det hade varit roligt om jag haft tid och kännt entusiasm nog att göra i ordning husvagnen själv. Men men… bättre att låta någon som både har tid och är mer händig än jag göra det i stället! Så är det!