Med bromsar surrande kring huvudet och myggor i anfall från alla fronter tog jag mig till mitt kantarellställe igår. Det gav utdelning! *glad*
När jag kom hem gjorde jag i ordning en kålgryta med köttfärs och bulgur i. Jonatan hade beställt kålsoppa egentligen men det blev gryta i stället och den blev bara godare med en toppning av smörstekta kantareller! 🙂 Det fanns jättemycket väldigt goda skogshallon på ett hygge som jag passerade över. Det är förresten en alldeles utmärkt motionsform, att ta sig över kalhyggen där gräset börjat växa och det finns en del sly. Man får klättra och man får akta sig för var man sätter fötterna. Jag vart helt svett! 🙂
På väg hem därifrån vevade jag ner bilfönstret helt och hållet, tog ur hårsnodden och körde hemåt med håret flygande runt huvudet. Till detta hade jag naturligtvis favvo-musik i stereon på jättehög volym. Gissa om jag njöööööt?
Tommy och jag vid Fontana di Trevi, Rom 26 juli 2008.
….sedan tog vi tåget genom alperna till Milano. Därifrån åkte vi nattåg till Rom. Ett nattåg då ett par italienska kvinnor kacklade sig ut på varje perrong och tillbaka när tåget gick hela vägen till Rom. Vi sov inte mycket den natten kan man säga…
Väl i Rom tog vi in på hotell. Tommy gjorde upp ett dags-schema åt oss och sedan gick vi nog flera mil i ett hett och turist-tätt Rom. Det var i synnerhet en alldeles speciell plats vi skulle besöka; Fontana di Trevi. Det bestämde vi redan 2002 att vi skulle dit och göra vad vi gjorde denna varma julidag 2008 🙂
Å i morgon har vi varit förlovade i två år! 🙂
Redan 2002 bestämde vi att vi skulle förlova oss där om vi skulle göra det över huvud taget. Folk har frågat oss genom åren om vi inte ska förlova oss. Vi har bara svarat att vi vet var och hur men inte när… 2008 fick vi chansen, när vi var ute och tågluffade i Europa. Nio länder och åtta huvudstäder på 14 dagar hann vi med.
Det var en härlig resa även om den var jobbig också. För det första vägde jag 20 kilo mer den sommaren än jag gör nu. Jag åt fel och mådde inte bra. Det var 40 grader varmt och i Milano och i Bratislava höll vi på att storkna av värmen.Vi sov på nattåg och det för med sig att folk håller en vaken eller väcker en hela tiden om man inte bokar liggvagn. Något som vi inte gjorde mer än en gång tror jag…
VILKEN HELG!!! Tack goa ni och tack alla artisterna och alla andra och alla som kom till parken!!!
Jag har varit med nästan hela vägen från start till mål med Forshagafestivalen. Eller i alla fall en bit på väg. När jag fick höra talas om planerna blev jag jätteglad! Precis vad Forshaga behöver tänkte jag.
Gänget som håller till i Festivalkontoret har kämpat väl! Många bollar, många uppgifter att lösa, mycket att tänka på och massor av planering och förberedelse. När man inte gjort något sådant förut och sedan får i uppdrag att utföra ett sådant jättekalas så krävs det skarpa hjärnor och det måste jag säga att gänget haft.
Ibland har jag hört dem sucka och se halvt uppgivna ut för att i nästa stund ta nya tag och komma igen. Idéer och energi och engagemang har de inte saknat, absolut inte!
Guld till er alla från mig och alla glada Forshagbor som fått avnjuta denna helg i festivalens tecken!
Nu orkar jag inte skriva mer för jag är rätt trött efter allt jag upplevt… Ska krypa i säng och sova prinsess-sömn till i morgon då jag ska fortsätta bildbehandla och skapa filmer till Youtube. Jag ska även bränna en skiva bilder som kanske kan bli användbara när nästa års upplaga av denna fantastiska festival ska marknadsföras…
…har jag tagit i Göteborg från onsdag till lördag och i lördags kväll blev det lite till på kalaset i Parken. Nu har jag skapat webbalbum för alla bilderna från konferensen. De finns HÄR om du vill se. Jag har också lagt ut bilderna från tjej-sing-along-kvällen som jag, Eva, Tina W, Tina R, Maja, Marie, Lotta och hon som jag glömt namnet på avnjöt på fredagkvällen den 18 juni. De bilderna finns HÄR.
Tjej-sing-along i Botaniska
Eva och jag tog vägen om Avenyn på vägen hem till henne från Botaniska och sedan blev det balkongsittning till tidig morgon med wiskey och diskussioner. Jo, det är inte allt som är roligt att diskutera… men nyttigt är det att göra det ibland. En del saker är som de är och har blivit som de blivit och allt kan man inte ändra på hur gärna man vill…
Vi pratade om att söka jobb bland annat. Jag vet att det är bäst för en om man kan ha vassa armbågar och tuffa till sig och hålla huvudet kallt. Men vad hjälper det när jag inte ens har fått chansen att göra det…? För det är ju inget man gör i en ansökan, i en CV? Eller…? Hur som helst så är jag den jag är och det är inget jag kan ändra på. Jag är ingen superdupermänniska med enbart goda egenskaper och totalt felfri. Jag är jag och duger inte det så kvittar det tycker jag.
Jag skulle aldrig kunna ställa om mig och glassa på a-la-Stureplan och bli en marknadsanpassad kvinna med karriären framför ögonen på bekostnad av allt annat i livet. Det ÄR inte jag helt enkelt. I mitt liv är det så mycket annat som OCKSÅ spelar roll…
Mitt liv styrs INTE av min karriär, det styrs av hur mina barn har det och vad som är viktigt för dem. När de flyttar hemifrån kan jag fokusera mer på mig kanske, men än så länge försöker jag kombinera jobb och deras behov. Jag kan ju inte säga att mitt liv inte hade styrts av en karriär om jag hade haft chansen att få en förståss… men som det är nu så har jag aldrig fått den chansen så jag vet inte.
Idag har jag varit i Forshaga kyrka och sjungit ”Den blomstertid nu kommer” tillsammans med årets nior och en hel hög med föräldrar, syskon och andra. Mötte en klasskamrat nere vid Lärcenter idag. Han sa att det slagit honom att det nu är snart 30 år sedan vi gick ut nian… ja jösses! Om jag minns rätt så sjöng skolkören på våra avslutningar men i kyrkan i Forshaga var jag bara en gång på avslutning och det var i sjuan. I åttan var jag ju i Karl-Johan kyrka i Majorna i Göteborg…
Jag tycker det är rätt så orättvist att de har så många olika linjer att välja på nu för tiden. Om det hade funnits när jag skulle välja gymnasiet hade jag säkert haft en helt annan karriär idag. Men jag var vilsen när jag var 16 och visste inte vad jag ville. Det jag ville och tyckte var roligt var det ingen som uppmuntrade mig till att satsa på. Vad jag minns blev jag inte uppmuntrad alls, jag blev lämnad åt mitt öde och fick välja själv utan hjälp… Jag minns att min moster en gång föreslog att jag skulle arbeta på Naturvårdsverket och frågan är om inte det hade passat mig…
Men så här 30 år senare inser jag att jag skulle ha satsat på en yrkesbana där text, språk, och bild ingår. Kanske även service i någon form…
Skulle jag börja nu skulle jag välja medieinriktning och sedan journalisthögskolan direkt. Mitt andrahandsval hade nog blivit fastighetsmäklare tror jag. Det har jag varit inne på men då fick man betala sin utbildning själv och om jag minns rätt kostade kursen 30 000 per termin… hm…
Nu har i alla fall Erica gått ut grundskolan och nästa steg blir sporthandelsgymnasiet här i Forshaga och det tror jag blir jättebra. 🙂 Heja Erica!
…i morgon går Ruben ut åttan och nästa år blir han den sista av ”våra” barn att gå ut grundskolan. Tänka sig, det var ju inte länge sedan de var små och gick på dagis!!! Kan inte tiden bromsa lite så man hinner med?
Ja jag vet, jag ska vara miljövän och då ska jag inte ta bilen till skogen. Men det tar en stund att gå till Norra Hyn från Grossbol och den doft som möter en där finns inte på Lingonstigen. Att dra ett djupt andetag där och känna skogens dofter, höra fåglarna och njuta av syret i luften är Guds gåva till mig! Jag har ett naturligt behov av detta på samma sätt som jag behöver äta sova och ja ni vet…
…var jag verkligen ute och åkte båt med prins Carl Philip igår? Jo men det var jag ju… när jag stod vid en bankomat i Karlstad idag kom Åke Pettersson Frykberg som arbetar på Karlstad Energi förbi och han hejade igenkännande. Så nog har det hänt. Men overkligt känns det idag ändå.
Jag vaknade före larmet i morse, kände mig klarvaken fast klockan inte var mer än halv sju. Efter att jag gått upp och väckt dem som skulle iväg gick jag och lade mig en stund till. Jag lyckades somna också faktiskt. Men vaknade av ett sms och då gick jag upp. Tommy skulle till tandläkaren så han gick oxå upp tidigt. Jag tog bilen till Knappen och där fick jag en trevlig pratstund med Sussie. 🙂
Söndag morgon, blötsnö och bilkö. Jo, så började det hela. På parkeringen vid Tingvalla Isstadion i Karlstad samlades allt fler bilar. Folk klev ur och började släpa sina hjulförsedda weekendväskor mot bussarna. Där stod bussar i långa rader, alla i olika färger och med olika loggor, gula, vita och blå. Snöflingorna som sakta dalade ner mot den blöta slaskiga marken var stora som dasslock och människorna skyddade sig mot dem med luvorna uppdragna över huvudena.