Kategori: Hänt i verkligheten

Något jag gjort…

  • Trevlig helg landade med magplask på måndagen…

    …när jag besökte Forshaga kommuns Facebooksida. Nu har vi haft en fantastisk festivalhelg i Forshaga den här helgen. Det hade vi aldrig haft om det inte fanns en bred uppslutning och många engagerade människor här som ser till att den blir av.

    Då menar jag att det handlar om föreningsaktiva med stort engagemang, företagare som hjälper till så gott de kan och en hel massa andra som också tycker att det är jätteroligt att det blir festival.

    Men alla har en sak gemensamt. De kliver ut ur sitt vanliga liv, ut ur sin kammare och de GÖR något!

    Sedan ska vi inte glömma alla som besöker festivalen. Många många har vandrat genom marknadsstånden på Storgatan. Många åskådare kantade kortége-vägen när Epatraktorerna paraderade förbi i onsdags.

    Många kom till Lärcenter under Möjligheternas dag och fick uppleva allt möjligt roligt.

    En trogen skara trotsade regnet under Festivalloppet och hejade på löparna som kom från Deje till Forshaga utmed Klarälvsbanan.

    Glada och festsugna kom till parken både fredagkvällen och lördagkvällen och innan dess till Ängevi för att se fotboll!

    För mig som invånare, företagare, mamma och festival- deltagare och arbetare har det varit ytterligare en JÄTTEROLIG tillställning och jag är mycket tacksam för att ha fått ta del av detta!

    …MEN, så sätter jag mig vid min dator och kikar runt på Facebook. Forshaga kommun skulle ”låna” bilder av Festivalen så jag besöker naturligtvis kommunens facebooksida och vad möter mig där?

    Jo, klagomål i långa banor. Forshaga kommun gör tydligen bara fel, ingen har skrivit ett enda positivt ord så långt jag kunde se i alla fall. Trist! Mycket trist!

    Varför är det så lätt att klaga på allt och så svårt att berömma och säga när något är bra?

    Känslomässigt kände jag mig sååå nöjd med festivalhelgen och så möttes jag av detta. Pang sa det och så slog jag huvudet i backen och tappade luften när jag buklandade i eländet!

    Jag blir så ledsen. Jag är aktiv både som entreprenör men även ideellt i företagarföreningar och i Naturskyddsföreningen.

    I den senare har vi fått kämpa hela det här sista året med att försöka hitta medlemmar som vill vara aktiva och vara med och göra något för föreningen i Forshaga. Men det går trögt…

    Som frilansjournalist har jag intervjuat idellt arbetande människor i byalag, i hembygdsföreningar, i idrottsföreningar, i motorklubbar och i ryttarföreningar bland annat.

    Överallt är det samma problem, ”det är svårt att få folk att hjälpa till”, precis så säger alla!

    Men klaga det kan människor göra!! Jag blir arg och ledsen!

    För ett tag sedan var jag på konferens och lyssnade på en statsvetare. Han sa många bra saker men framför allt så handlade hans föreläsning om att myndigheter, offentlig verksamhet, är ”demokratins väktare”.

    Med det menas att de som arbetar där verkställer vad våra folkvalda stiftat lagar om. Det vill säga, vi går till valurnorna varje gång det är val (om vi inte är soffliggare). Där väljer vi vilka som ska sitta i regering, landsting och i kommuner.

    De som styr i kommun, landsting och regering är alltså de som stiftar lagarna som i sin tur styr hur de här tre instanserna arbetar och därmed blir de demokratins väktare. De ska vaka över att vi som gjort valet får vad vi valt alltså.

    MEN så har vi då alla dessa som inte vill vara ideellt aktiva, som hellre sitter hemma vid köksbordet eller vid fikabordet på jobbet och klagar.

    Har ni som känner igen er i det tackat nej till att bli aktiva i en förening? Har ni knackat på hos era politiska partier och frågat om ni får vara med och arbeta för dem?

    Eller är det så att ni tror att de som sitter i toppen och styr har halkat in på varsin räkmacka på sina stolar? Tror ni att de som arbetar i partierna får stora bonuslöner, fantastiska pensionsavtal och får åka på lyxiga konferenser? Tror ni att de aldrig gör skäl för allt detta och att det bara är VISSA som får vara med?

    FEL!

    Vi lever i en demokrati och alla har rätt att vara politiskt aktiva, alla har vi rätt att arbeta för vad vi tror på!

    Själv tycker jag att naturen och miljön är bland det viktigaste som finns och jag är mycket glad och tacksam för att ha fått möjlighet att arbeta aktivt i Naturskyddsföreningen under de år jag varit med där.

    Politiskt har jag haft svårt att välja ett enda parti helhjärtat så därför har jag aldrig blivit politiskt aktiv. Men Gudarna ska veta att jag tänkt på det…

    Statsvetaren jag lyssnade på sa att om vi vill ha ”kloka, lyhörda, engagerade, vackra och bra politiker så får vi ställa upp själva”.

    Det ligger massor i det!

    Att bara sitta hemma med armarna i kors över bröstet och klaga på kommunen, på landstinget, på regeringen, på att föreningarna på orten aldrig gör något tjänar ju inget till! VAD blir bättre av det?

    Nej, ska man få något gjort får man försöka göra det själv! Eller åtminstone vara med och säga vad man tycker till dem som ska besluta! De som vi har valt när vi gick till valurnorna!

    Rent konkret så har vi i det här landet valt politiker som har en stark tro på lönsamhet och tillväxt. Visst är det bra men det förutsätter kundunderlag och gynnsamma förhållanden för företagen.

    Vi bor i en liten kommun och vi har en tätort som är större än de andra, Forshaga. Var finns störst ”kundunderlag”? Jo, där människor bor.

    Alla vet att storstadsregionerna ökar sina invånarantal och att landsbygden avbefolkas. I Forshaga kommun bor flest i största tätorten, i Värmland bor flest i Karlstad, i Sverige bor flest i Stockholm, Göteborg och Malmö.

    I vår kommun är det tätorten Forshaga som har bäst utvecklingsmöjligheter för verksamheter. Därför flyttar företag från till exempel Mölnbacka till Forshaga.

    Kanske är det också en sådan tanke landstinget har med att lägga ner Deje vårdcentral? ”Kundunderlaget” är för litet norröver…

    Jag minns inte om det var statsvetaren jag lyssnade på som kom med uttrycket ”AB Sverige”. Men det handlar om ”bolagiseringen” av den offentliga sektorn.

    Vård är offentlig verksamhet och ska den bolagiseras så måste den bli lönsam och anpassas så att den passar i tillväxtens tänk. Det vill säga kostnader ska hållas nere. Men det där med att  inkomsterna helst ska maximeras blir ett problem eftersom offentlig verksamhet inte ska gå med vinst…? Eller?

    Jag skrev en gång en insändare när jag arbetade som vårdbiträde. Då skulle min arbetsplats omorganiseras och budgeten skulle halveras samtidigt som omsorgen skulle bli dubbelt så bra. Ja, det var i alla fall vad dåvarande statsdelsförvaltningen i Göteborgs stad Centrum sa…

    Min artikel kom från hjärtat och den förvandlades till en debattartikel när tidningen publicerades. Men tror ni jag fick svar…? Nä så klart inte… Vill ni läsa så finns den här >>
    (Men tänk på att jag skrev den innan jag var klar med utbildningen och innan jag arbetat som journalist i flera år… )

    En sak som kanske är ganska tänkvärd i det här sammanhanget är att utåt sett fick jag mycket beröm för min artikel. Många dunkade mig i ryggen och tyckte det var bra gjort. Men det hände också att jag klev in i ett personalrum där alla tystnade när jag kom och det fanns de som slutade heja på mig.

    Efteråt har jag fått höra ”att jag trodde jag jag var något som skrev det där”…

    Men om inte jag hade gjort det hade ju ingen skrivit något?

    Nu blev det inte ett privat företag som tog över min gamla arbetsplats. Skandalen som i sin tur ledde till att Lex Sarah kom till hände i den vevan och företaget som skulle driva Landalahus med halva budgeten och samtidigt göra vården dubbelt så bra var samma företag som gav upphov till skandalen…

    Att säga vad man tycker är väl bra. Men att alltid vara destruktivt kritisk i alla lägen skapar inga bra förutsättningar för att något ska vända och bli bättre.

    Det måste finnas lösningar också och inte bara problem!

    Äldreomsorgen och all annan offentlig verksamhet i AB Sverige skulle må bra av att få ett lyft som lägger fokus på annat än pengar. Visst är det viktigt med kostnader och att vara ekonomisk.

    Men statsvetaren pratade om ekonomism och DEN tycker inte jag hör hemma i offentlig verksamhet alls! Tillväxttänk och lönsamhetstänk är företagsekonomi och det ska det vara också.

    Offentlig verksamhet handlar om vad statsvetaren kallade ”det gemensamma bästa” och där är det INTE ekonomisk terminologi som ska styra! Där ska humanism, solidaritet och allas lika värde gälla!

    Ska vi ha en offentlig verksamhet i det här landet som det inte ska klagas på i alla lägen får vi välja politiker som inte sätter ekonomismen i centrum! Så där, nu har jag sagt mitt!

    Jag är JÄTTEGLAD åt att Forshagafestivalen har varit så bra i år också!

    Jag tycker att det är skit att alla ska fly landsbygden! Jag är före detta storstadsbo och jag kan garantera vem som helst att den livskvalitet som finns här i Forshaga, i Värmland, den finns inte i Göteborg! Så det så!

    Skogen, sjöarna, älven, historia och människorna som engagerar sig och kämpar för att få landsbygden att (över)leva är fantastiska!

  • Katastrofer musik och Norge

    Ja så kan man sammanfatta helgen kanske… Men den innehöll mer ändå egentligen.

    I torsdags, när jag äntligen fått iväg Miljö&Hälsa till tryck så var jag SÅÅÅÅÅ trött! Först konferensen, sedan skriva och redigera och som vanligt strular det lite här och där. Det var kanske inte så konstigt att jag var helt slut i rutan!

    Min kropp protesterar ibland, det gör ont lite varstans men det kommer och går så jag får vara ifred ibland också. Ofta räcker det att jag får göra något jag tycker är roligt så försvinner det. Åldern eller stressen eller kombination…? Ja ja…

    Midsommaraftonen hamnade vi först i Dömle. Så idylliskt! Synd att vi missade större delen av firandet där. Men nu vet vi att vi kan åka dit om vi inte kommer iväg till Grebbestad eller Leksand nästa år heller.

    Från Dömle bar det av mot Tjärnheden och till Milla. Vi hade sängen med oss så vi skulle sova över där. Det blev trevligt sällskap i deras paviljong som skyddade oss från regnet. Vi fick en musikupplevelse från oväntat håll också. Utan att nämna några namn så kan jag avslöja att vi har en person i den här kommunen som kan sjunga mycket bra och med mycket känsla! Tack för att du underhöll oss!

    Natten mot midsommardagen sov vi i vår uppblåsbara säng på golvet hos Annica. Jag vaknade flera gånger den natten och drömde om tsunamis, om lermassor som rasade och att hela staden där jag befann mig jämnades med marken. Jag flög, jag sprang och jag åkte båt för att undkomma… och så vaknade jag!

    Men klockan sju vände jag mig om och vaknade väl till lite bara då ena vaden gjorde ont. Jag blev klarvaken och kände att det blev en knöl på baksidan. När jag strök med handen över den så försvann den och det hela var över på mindre en tio sekunder. Men jag hann att bli rejält rädd!

    Sedan kunde jag inte sova på en timma minst, låg och funderade över allt möjligt… drömmarna vad som hände med min vad och på livet i största allmänhet!

    Igår hade mina tankar annat att ta sig an. Vi vaknade efter en sovmorgon så vi kom ju inte iväg förrän runt lunchtid. Men Jonatan, Tommy och jag tog en dagstur som gick via Årjäng, Töcksfors, Halden och vidare över gamla Svinesundsbron till Strömstad innan det bar hemöver via Bengtsfors.

    Jag älskar att vara ute och åka så där och vi hade riktigt mysigt! Trots att Jonatan nog irriterade sig på det mesta jag sa och gjorde… hm… men det är väl det mammor är till för? Att vara pinsamma, tjatiga, korkade och inte fatta bättre? Eller? 😉

  • Hemma igen

    [singlepic id=1051 w=320 h=240 float=left] Då har man varit på Miljö och Hälsdagarna i Lund. Vi som anlände onsdag kväll fick en guidad tur i ett zoologiskt museum. Där fanns massor av djur, både skellett och uppstoppade. De ska packas ner och arkiveras så detta var sista möjligheten att se dem.

    Efter besöket i museet gick vi till Kulturkrogen som visade sig vara ett mysigt ställe och där fick vi mat. Men jag har redan skrivit om den här kvällen tidigare i bloggen…

    Bilden föreställer Lars Hansson som är högskolelektor vid Internationella miljöinstitutet, IIIEE, Lunds universitet. Han visade en kvart ur en propagandafilm som ställde hela klimatfrågan på sin spets. Men han visade även på en del felaktigheter som tas upp i filmen…

    Det gnälls väldigt över SJ i tidningarna och i tv. Resan ner till Lund flöt på som den skulle utan några förseningar och allt gick lätt och smidigt. Men igår, på vägen hem började det strula. Tåget från Lund mot Katrineholm var i tid men när jag kom fram till Katrineholm så visade det sig att tåget jag skulle åka därifrån till Karlstad var en halvtimme sent från Stockholm. Det slutade med att jag var nästan en timme sen.

    Även om det är roligt, intressant och jättemysigt att vara med på Miljö och Hälsadagarna så tar det på krafterna. Idag har jag varit trött och seg. Men jag har klarat av en intervju med en man som arbetat mycket utomlands, bland annat i FN och via Sida. Det var jätteintressant att lyssna på vad han hade att säga. Men jag tänker att jag kanske hade kunnat fråga mer om jag inte varit så trött i huvudet…

    Nu har jag nästan skrivit klart intervjun och har bara alla föreläsningar och allt annat kvar innan tidningen är klar. På onsdag ska den till tryck så det gäller att jobba på…

    Jag fick en fråga om att gå ut på krogen men jag är ALLDELES för trött för det så det får vara!

    Nu ska jag se om jag kan få klart intervjutexten… Sedan får jag nog ta kvällen tror jag!

    Här finns en bildkavalkad från Miljö och Hälsadagarna i Lund >>

  • Rapport från ett hotellrum i Lund

    Klockan är 21 minuter över 22 och jag sitter här i ett hotellrum i Lund.

    Fönstret är öppet, jag hör bilar och kvällsvakna fåglar där ute.

    Tunikan är struken som jag ska ha på mig i morgon, Miljö och Hälsadagarnas första dag.

    Morden i Midsommer är på tvn och jag är trött…

    Jag somnade inte när jag borde ha gjort det igår kväll och jag var uppe tidigt.

    Först åkte jag X2000 från Karlstad till Katrineholm och sedan regionaltåg därifrån till Norrköping.

    Innan det var jag och letade upp ett dyrt kondis där jag åt en god ost och skinkpaj.

    Från Norrköping var det dags för X2000 igen till Lund. När jag kom hit fiskade jag upp ifånen och knappade in hotellet och fick färdvägen.

    Det är så käckt med den lilla blå pricken som visar var man befinner sig på kartan och strecket som visar hur man går! Nöjd!

    Efter telefonsamtal till Ingrid i styrelsen bestämde vi träff i foajén halv sex. Sedan blev det promenad till Zoologiska där vi fick en visning i ”Skellettrummet”.

    Där inne hade jag kunnat spendera timmar med min kamera… nu blev det inte mer än en. Men jag fick nog en del bra bilder!

    När vi var klara där hamnade vi på Kulturkrogen. Jättemysigt men maten var inte varm och det vågade de servera till inspektörer som arbetar med livsmedelssäkerhet.

    Ja ja, grönsakerna var mycket goda och jag fick en egen efterrätt som bestod av meloner och jordgubbar med passionsfruktsås. Smaskens!

    På väg hem fick vi sällskap av en av styrelsens kontakter på Lunds Universitet. Hon guidade oss och berättade om kyrkan och om andra hus och byggnader. Lund är verkligen urmysigt!

    Det har varit en bra dag. Det enda dumma, och kanske skumma också, var att Benny hade åkt till Värmland när jag åkte till Skåne så han var och hälsade på hos Tommy medan jag åkte till hans hemtrakter. Synd!

    Eller så var det tur för det är ju inte så väldigt gott om tid till annat än MoHdagarna ändå… Men det hade varit mysigt att träffas!! Så länge sedan nu ju!!

    Nu ska den här tanten gå och lägga sig trots att klockan bara är halv elva. I morgon bär det av från hotellet mot Ekologihuset redan halv åtta så det blir till att gå upp i ottan och dagen i morgon blir lång också…

    Nattis!

  • Rapport från köksbordet

    I söndags körde jag Jonatan, Ruben och en kompis till den senare till Kil. De tog tåget till pappa Håkan i Göteborg. Undrar om de ordnar ett foto med lillasyster? Det skulle vara kul att ha det…

    Ruben fick med sig sin ”Boken om mig” och ett foto på sig själv. Vi hjälptes åt att hitta en bra bild på honom att sätta som omslag och vi har redigerat in bilder och text ihop.

    För ett tag sedan köpte jag en apparat man kan göra böcker med. Det blir hårdplast som omslag och en plastspiral som bokrygg. Den använde vi för att göra en riktig bok av ”Boken om mig”. Vi blev riktigt nöjda faktiskt.

    Jonatans leg har gått ut men konduktören frågade inte efter det när han åkte ner. Vi får hoppas att de inte ser att den gått ut så han får åka hela vägen hem.

    Själv ska jag upp tidigt i morgon bitti och ta bussen till Karlstad och sedan tåget till Lund. Miljö och Hälsadagarna ska vara där i år och jag sitter just nu och skriver på mitt nya tangentbord som jag köpt till min bärbara mini-pc. Tänk va bra det är med tekniken! Jag gillar tekniska prylar, är nog lite nördig… 😀

    Det brukar vara både jobbigt och roligt att vara med på konferensen. Man lär sig alltid mycket nytt och samtidigt måste jag tänka på att ta bilder och anteckna och spela in rätt föreläsningar så att jag har texter till tidningen sedan.

    Tommy och jag var in till Karlstad och köpte tangentbordet och vi tog en sväng in på Gengåvan när vi ändå var där. Jag går till kläder och Tommy till böckerna. Sedan tar vi en gemensam runda och tittar på möbler och andra prylar. Så gör vi varje gång…

    Nu har jag provat det här tangentbordet och det funkar ju riktigt bra! Mini-pc ska få laddning så att jag kan använda den på tåget i morgon och så ska jag ta och packa så att jag har det gjort!

    När jag hade lämnat grabbarna i Kil i söndags åkte jag hem och så packade jag, Tommy och Matilda in oss i bilen och åkte söderut mot Tibro. Christer fyllde år och han hade ingen aning om att vi var på intågande!! 🙂

    Först pausade vi i Sjötorp och tog en hundpromenad där utmed kanalen. Båtarna var på väg in i Göta kanal och ut i Vänern. Det är rätt fantastiskt att se, hur vattnet fylls på och kommer i samma nivå som steget ovanför eller töms ur för att hamna i nivå med steget nedanför.

    När vi kom till Klarinettgatan i Tibro svängde vi in där och ringde. Det brukar vi ju göra så Christer förväntade sig att få höra födelsedagssång i telefon. Vad han inte förväntade sig var att det skulle höras en biltuta i luren också och att den närmade sig så att även andra öret, det utan telefonlur kunde höra den…

    Så kul att överraska!!! Hahahaha! 🙂 Det vill jag göra fler gånger!

    Vi fick en myskväll med familjen Wik  och såg en superbra film med Sandra Bullock i huvudrollen!

    Dagen efter vaknade vi och tog frukosten på deras fina altan, väntade tills Charlotte kom hem och sedan åkte vi i sakta mak hemöver… Handlade nyttigt och onyttigt på Jula i Skara först och hamnade i Hällekis, på en mysig camping innan vi åt middag i Mariestad…

    En liten semsterdag! Perfekt! Precis vad jag behövde! 🙂

     

  • Ös-kväll med goa gubbar från Götet

    DSC_0036Nu har jag varit på Killingen för första gången i mitt liv och det var mysigt där! Ett sånt ställe finns inte i Forshaga. Fast skillnaden mellan Kil och Forshaga är att här är folket uppdelat i flera små orter. I Kil finns det också små orter men det är många fler som bor i själva tätorten än det är som bor i Forshaga i Forshaga kommun om man säger så.

    Kundunderlaget för Killingen är större än det är för till exempel Bamboo, vår lilla Kinarestaurang.

    Kul var det i alla fall! Det är så roligt att se Snowstorm. De har så roligt när de är på scen och de bjussar verkligen på sig själva! Det var ju inte första gången jag såg dem bara för att det var första gången jag var på Killingen.

    Nej, allra första gången jag såg Snowstorm, det var nog 1981 skulle jag tro, i Göteborg, på Liseberg. När de hade spelat färdigt rände jag och syrran efter sångaren och fick varsin autograf. Men då hette han Ralph, nu är inte han kvar. Jag läste precis HÄR att han hoppade av för att han pluggade till läkare och tiden räckte inte till… där ser man!

    Hur som helst så var jag chaufför igår och helt nykter. Jag stod där i baren efter spelningen och impades av att bandets medlemmar pratade och skrattade med folket som kom fram.

    De ställde upp för att ta knasiga bilder och de kramade om den ena efter den andra. Jag har ju varit med om andra artister som undviker folket, men de här ställde sig baren och snackade och hade kul!

    Jo, även jag var fram och tog i hand. Presenterade mig som Monkans kompis och från Göteborg! I stället för att bara säga jaha så fick jag följdfrågor om hur det var att bo i Värmland som exil-göteborgare! Ja som sagt, killarna i Snowstorm är inte ett dugg märkvärdiga, de är riktigt ”goa gubbar” som gör mig stolt över att komma från Götet tycker jag!

    Här finns ett webbalbum från igår med fler bilder >>

  • Gullegris

    …idag hamnade jag och Tommy i Kil på gris och alpackasläpp! Gillar verkligen grisar! 🙂 Fyra alpackor från Wermlandsalpacka släpptes också ut på bete där. Sven, som äger dem har jag träffat förut och jag gillar honom. Det är så roligt med engagerade människor som brinner för det de tycker om och arbetar med. Precis så är Sven och det märks tydligt att han älskar sina djur! 🙂

    Jag uppdaterade temat till min blogg och fick göra om allt. Nu ser den inte riktigt ut som den gjorde innan men nästan i alla fall. Det är mycket fortfarande och jag skulle väl behöva semester… men jobb går före. Tids nog blir det lugnt, bäst att jobba på medan jobb finns!

    Igår var Tommy och jag på Jazzkväll i Ransäter och nu har jag snöat in totalt på jazz. Sitter här nu med en svängig trumpet i örat… *digg digg digg*

    I morgon är det andra Forshagadagen och det blir en tur på byn helt klart. Ska ta lite bilder tänkte jag…

    Men nu får det bli TV-kväll för min del!

     

  • Borde egentligen…

    Sommaren 2002 hyrde jag en liten lägenhet åt mig och mina söner i Smögen. Mamma kom på besök och bjöd oss på middag.
    Sommaren 2002 hyrde jag en liten lägenhet åt mig och mina söner i Smögen. Mamma kom på besök och bjöd oss på middag.

    …ta mig ledigt när Miljö&Hälsa är klar på tisdag. Har starka funderingar på att ta resten av veckan ”off”. Känner att det är och har varit alldeles för mycket sista tiden och det tär på kroppen och psyket.Glömmer saker och får ont lite här och där…

    Idag skulle mamma ha fyllt 69 år. I mitt minne minns jag kalas vi hade. När det var små kalas och det bara var närmaste familjen inklusive morbror med fru och kanske några vänner och när mamma fyllde 50 och hade en tvådagarsfest. Men det året föddes Jonatan så jag hade permis från BB i Mölndal för att gå på själva kalaset. De andra aktiviteterna, som båtutflykt i södra skärgården kunde inte jag vara med på.

    Men mamma hade hyrt lokal på Axel Dahlströms torg i Högsbo på kvällen och dit fick jag komma med mitt ID-band från sjukhuset kvar runt handleden. Jonatan fick vara kvar på småbarnsavdelningen där de hade honom i några dagar. Han var ju bara två dygn när mammas kalas var.

    I Björsared hade mamma 60-årskalas och då fick hon bland annat en flaggstång. Den gången kom det många och hon hade dukat och bullat upp både inne och ute. Solen sken och våren visade sig från sin finaste sida…

    65-årsdagen firade hon på Mölndals sjukhus och sedan blev det inga fler födelsedagskalas för mamma. Men jag har fått telefonsamtal några år i rad efter att hon gick bort just den här dagen. En av hennes väninnor har ringt för att prata minnen. Hon mindes när de var små och hon fick ha sin examensklänning just den här dagen, när hon skulle på kalas till mamma.

    Jag kan fortfarande höra mammas röst ibland och jag vet vad hon skulle ha sagt i olika situationer. Jag kan se hennes ansiktsutryck om hon hade fått höra om Jonatan och Ruben, om hur de har det just nu. Om hur Ruben med min hjälp satt ihop en bok om sig själv. Om hur Jonatan gjort och gör bra ifrån sig på gymnasiet.

    Hon hade även tyckt om att få se och höra om alla intressanta människor jag möter när jag är ute på reportage för Värmlandsbygden…

    Så, idag, mamma jag saknar dig!

  • Radioprat

    …ja nu var det inte riktigt som det låter. Vi pratade inte i radio, vi pratade radio. Jag och ett gäng andra kvinnor som träffats ett antal gånger sedan i höstas.

    Meningen var att vi som alla var äldre än 30 och yngre än 50 skulle prata om vad vi gillar och inte gillar på P4. Vi fick även chansen att berätta vad vi skulle vilja höra.

    Idag var det sista tillfället och det blev lite av en avslutning med restaurangbesök. Jag kan rekommendera Frost, mitt emot Burger King i centrala Karlstad. Chicken Parma var riktigt gott!

    Innan vi hamnade på restaurangen fick vi en rundvandring i radiohuset och vi fick vara med i studion under sändning. Hedvig tog emot besök av en psykolog som pratade om vårdepression.

    Det var rätt spännande att stå där och se hur Hedvig skötte det hela. Reglage och knappar, tre skärmar och mikrofoner. Det är inte alla radiopratarna som sköter det tekniska själva men Hedvig gör det.

    På skärmarna fanns tidsplanering, låtar, inslag, frågor hon skulle ställa till psykologen och när det var gott om tid växte tidsstapeln med grön färg. Men när tiden började närma sig för Hedvig att prata blev stapeln röd.

    Jag är glad att jag skriver och inte pratar i radio. Men lite likt mitt jobb är det ändå, att vara radiojournalist.

    Det var riktigt trevligt på restaurangen. Malin Björk som varit den sammankallande har också gått journalistiklinjen på Molkom. Hon satt i andra änden så henne fick jag inte bytt så många ord med.

    Men Ulla Walldén satt nära där jag satt. Vi fick lära oss om pistolskytte av Maria som var en i gruppen och Helena som bor här i Grossbol lärde oss om teckenspråk och de dövas kultur.

    Det är en tuff bransch att jobba med medier. På många håll sägs fast personal upp och sedan hyrs de in vid behov via bemanning.

    Men så gör de inte på SR i Värmland sa Ulla. De håller löner på en nivå över skamgränsen också vilket inte görs överallt..

    Men många har hellre ett jobb med uselt betalt än inget alls. Tur att personalen på SR får bra lön.

    Jag har sökt många jobb innan jag började journalistutbildningen och informatörer och journalister finns det hur många som helst.

    Det är vassa armbågar som gäller och kontakter. Annars får man inget jobb… Men för mig fanns det ändå inget alternativ.

    Jag gör det jag VILL göra och jag har möjlighet att göra det. Mitt företag blir väl aldrig börsnoterat men jag överlever och jag vet att det jobb jag gör uppskattas! För mig finns inget alternativ till journalistyrket! Så är det bara!

  • Blir så less…

    …under dagen idag har jag fått gruppmail som avslöjar att det finns en konflikt. En konflikt som inte bromsats i tid, som nu håller på att bli till ett vulkanutbrott. Men det är tungt. Jag har varit med förr. jag vet hur mycket energi som går åt i konflikter mellan människor, hur mycket tankeverksamhet, konstruktivt tänkande och lyhördhet och analys som behövs för att man ska kunna hitta vägar ut. Vägar där så många som möjlligt blir nöjda.

    *suckar djupt*

    När det inte fungerar i kommunikationen mellan människor är det lätt att det uppstår konflikter och kommunikation är inte lätt men det är viktigt! MYCKET VIKTIGT!

    I somras fick jag förmånen att lyssna på en kvinna som är fantastisk. Hållbar kommunikation är hennes affärsidé. Hon föreläser om detta på ett enkelt och jordnära sätt. Hela tiden sitter man som publik och tänker att det hon säger egentligen är ganska basic, varför har man inte tänkt på det förut…?

    (mer …)