Ullared, när man hör det ser man folk i kö med kundvagnar. Man tänker, billigt och mycket. Marcus Birro lär ha kommenterat folket som regelbundet handlar där på ett inte alltför smickrande sätt. Rätt nyligen.
Jag har haft lust att åka dit länge. Men antingen har jag inte haft tillräckligt med tid eller så har det varit skralt i kassan. Nu kände jag att jag hade behov av att bara vara jag, som Tommy brukar kalla det. Alltså göra något med endast mig själv i sällskap. 🙂
Ja, jag har ju varit och besökt minneslunden på Fässbergs kyrkogård också. Det känns när jag kommer dit, varje gång. Saknad men ändå en ro. Det är en vacker plats och jag tror nog att mamma hade tyckt om den. Felet är väl att det är för långt från havet egentligen. Idealet hade varit en kyrkogård med havsutsikt. Men trots att Göteborg borde haft en sådan kyrkogård så finns det ingen sådan. Vi valde mellan tre utan havsutsikt och då fick det bli denna.
Efter besöket i Mölndal bar det av söderut. Mot Varberg utmed motorvägen. Det är ganska kul att köra på motorväg, första biten. Sedan blir det enformigare och enformigare så det var väl tur att de tre milen från Varberg och till Ullared var utmed vanlig landsväg. Slingrande och alltmer kuperad.
Väl framme kommer man in i en liten by och så ser man skyltarna där det står Gekås på. Inget underligt i det. Tills man kommer upp på ett litet back-krön och följer skylten mot höger. Plötsligt kommer man in på en enorm parkering och en samling byggnader reser sig på andra sidan. På husen tävlar skyltar med pizza, skor och blommor om uppmärksamheten. Själva Gekås ser man inte först.