…så måste det ju vara? Eller är det meningen att den som inget har får skylla sig själv eller lära sig ta för sig?
Baksidan av alla världens religioner är enligt min sida att MÄNniskor använder den som ett verktyg i maktutövning, mot kvinnor och mot MÄNniskor med annan tro än deras egen. Fanatikerna är värst. Men det finns en annan sida som jag tycker saknas hos många här hemma i vårt land.
När jag var liten fick jag följa med mormor på möten och jag fick åka på läger och gå på vinter-, påsk- och sommaraktiviteter som kyrkan ordnade. Då lärde vi oss att alla människor är lika oavsett hudfärg och ursprung. Att ”Gud” älskade oss allihop ändå. Vi fick lära oss att den som är i nöd av olika anledningar behöver hjälp av oss andra som har det bra. Så enkelt och så självklart egentligen. Men så långt borta hos många av oss idag.
Jag blir riktigt ledsen när ordet religion blivit som ett rött skynke för vissa. Så fort de hör ordet börjar de se ut som ilskna tjurar och spottar och fräser sådant som att det är religionens fel att det är krig på jorden. Men i så fall missar de målet när de skjuter anser jag. Det är inte religionen i sig som är källan till detta, det är MÄNniskorna!
Utan religion tror jag att det blir svårt för människor ta hand om varandra. Jag tror det är svårt att motivera detta utan tankar och motiv hämtade ur religion helt enkelt. Jag tror att vi för att förstå detta först behöver få känna oss som en syskonskara och att vi behöver ha ”någon” eller ”något” som är större än oss själva för att vi ska bry oss om varandra.
Min morfar som var pingstpastor lär ha sagt vid något tillfälle att hans tro och den socialdemokratiska ideologin inte skiljer sig åt så värst mycket. Jag minns ett samtal som jag och mamma hade för länge sedan när hon nämnde detta. Det handlade om synen på människorna i samhället, om hur vi ser på ”den tärande sektorn”, det vill säga den offentliga sektorn. Jag som har femton år bakom mig som anställd inom denna sektor vet ju vad besparingar innebär. Numera har jag förstått att det tänket har överförts till ”den närande sektorn” också. Även personalen inom industrin får veta vad besparingar är…
Morfars ord handlade om hur vi värderar saker i samhället, vad som är viktigt och vad som inte är lika viktigt helt enkelt. Det blev extra tydligt för mig hur MÄNniskor med gott om pengar tänker när jag var tjänstledig för att arbeta på ett IT-företag i Göteborg en kort period. En säljare, uppvuxen med silversked i munnen och med gedigen utbildning från Handelshögskolan och från någon annan skola i samma gebit i Schweiz, sa till mig att det gäller att hålla ”den tärande sektorn” med så liten budget som möjligt för att i stället lägga satsningarna i ”den närande sektorn”. Det är ju, som han sa, ändå DÄR pengarna kommer in.
Med en sådan övergripande syn på vad som är viktigt och vad som är mindre viktigt så ser jag ett samband. Ett samband mellan egoism och hatet mot de mindre bemedlade i Sverige, i världen. De är ju tärande, de där som inte drar in stålarna själva, sjuka, arbetslösa, flyktingar, tiggare, missbrukare och kriminella. Eller…? Varför ska vi lägga pengar på dem när de inte bidrar själva…? DEN inställningen hör INTE hemma i den kristna tro som jag har erfarenhet av. Den hör heller inte hemma i den socialdemokratiska ideologin! Det var detta mamma sa att min morfar hade påpekat.
Nu dog min morfar 1969 och jag har inga särskilda minnen av honom egentligen. Bara att jag tyckte om honom.
Mamma är också borta. Hon var egen företagare de sista åren i sitt liv men sina anställningar hade hon i den offentliga sektorn. Hon var anställd som skolpsykolog, behandlingshemspsykolog och psykolog och terapeut i öppenvården. Hon fick under sitt yrkesliv se hur barn- och ungdomspsykiatrin först fick ett uppsving bara för att sedan monteras ner. När vi flyttade till Göteborg 1980 fick hon jobb på ett behandlingshem för unga. Där bodde fem sex ungdomar med olika psykiatriska diagnoser. Anorexia var nog den vanligaste. Men trots att de gjorde ett superbra jobb med ungdomarna där så avvecklades sammanlagt nio behandlingshem i Göteborg och hon tvingades börja arbeta på en öppenmottagning i stället. Där tyckte hon inte att hon kunde utföra sitt arbete på rätt sätt. Hon fick så många fler patienter/klienter och hade ingen möjlighet att engagera sig tillräckligt i någon av dem. Det hann hon inte…
Vi diskuterade ofta hur samhället fjärmade sig mer och mer från de som behövde dess omsorg. Hur psykiatriska patienter skulle bo själva och ha egen lägenhet. Hur detta inte fungerade, de hamnade ofta som hemlösa i stället och psykiatrin hade inga möjligheter att ta hand om dem på rätt sätt längre när den hade omvandlats till öppenvård.
De gamla där jag jobbade fick aldrig komma ut och de fick billigast möjliga mat. Personalen fick alltfler administrativa uppgifter utöver att sköta omsorgen.
Dagis fick allt större barngrupper och skolklasserna blev också större och skolpsykologerna blev allt färre.
För min del är det inte så konstigt om folk i allmänhet blir trötta på politikerna. Vad jag inte förstår är hur hur så många kan tro att det blir bättre om de röstar på ett parti som förstärker skillnaderna mellan folk och folk…???? Det är ju bara de starka som vinner på det, de med vassast armbågar och rätt förutsättningar (och hudfärg).
Under den tidsrymd som nedmonteringen av ”den tärande sektorn” pågick växlade det mellan höger och vänsterblocken vid rodret. På samma gång kom EU till och fick mer och mer makt och så kom även Internet till. I ”den globala byn” vet vi alla vilka som ser sig själva som världsherrar, eller hur…? Jo det stora landet ”over there”. De styr och ställer i världen som om hela klotet tillhör dem och är deras ansvar. Jag tror inte det finns någon som kan säga emot mig där. På samma gäng är det ju alltid så att en organisation präglas av sin ledning. Det gäller i familjer, i företag och så även på vår planet. Inklusive länderna i EU.
”Den närande sektorn” är livsnerven för US och ”den tärande sektorn” ska hållas kort, helst inte finnas alls. Världsbanken och IMF har styrt och ställt med hjälp av lån och finansiering i US anda i många år nu. Nära nog alla länder på jorden har fått veta att de inte kan låta ”den tärande sektorn” bli alltför kostsam, på ”den närande sektorns” bekostnad… Då hindrar de handeln över gränserna och då får de inte ”låna” av Världsbanken.
I den amerikanska drömmen är det helt rätt och riktigt att bli svinaktigt rik som enskild individ. Den som lyckas med det blir nästan helgonförklarad. Att bli eller vara fattig däremot är ett misslyckande, något som den misslyckade själv får ansvara för. Det krävs en hel del tur, stor skicklighet och massor av egoism för att du ska kunna göra den resan, från fattig till svinaktigt rik, eller hur…?
Nä nu har jag skrivit en roman igen…. måste ju arbeta lite också.
Summan av kardemumman är i alla fall att jag tror att egoismens triumf beror på att religion blivit ett skällsord. Något vi ska akta oss för. Den synen har sin rot i att vi präglas av ”den globala byns” ledning, US-styrd ideologi. Världsbanken och IMFs ledning vinner på att vi som är samhället enbart tänker på oss själva och lär oss hata de som är svaga. I den ledningen sitter givetvis också flera som är svinaktigt rika också…. (Eller så har lobbyisterna för företagen som vinner på att ta bort hinder för handel, och hålla ”den tärande sektorn” tuktad fått gehör.)
Det är inte fel att bli rik om man kan bli det på ett just (”schyst”) sätt och med gott samvete tycker jag. Samhället ska inte ta från de rika och ge till de fattiga. De rika ska själva inse att de kan ge till dem som behöver, varför ska det va så svårt att förstå att alla vinner på det?
I en seriestrip hämtad från en Bamsetidning som jag delade på Facebook idag står:
”…den som har ska dela med sig till den som inte har – men som behöver…”
Faktiskt, Bamse har rätt, så enkelt är det egentligen! Frågor på det…?
PS. Det finns inget i hela världen som kan ge så mycket som den känsla som infinner sig efter en hjälpinsats! Att agera osjälviskt och för någon annans bästa är nog bland det finaste som finns och det ger en go känsla! Vilket INTE egoismen gör! Prova så förstår du vad jag menar!
