Ibland vaknar engagemanget för det jag tycker är rätt och mot det jag tycker är fel. Som i mitt förra inlägg…
Men så möts jag av alla som ropar ut helvetet, som rapar upp allt som är så förfärligt, hemskt, bedrövligt och som aldrig tycks ha några egna recept för att motverka det elände de basunerar ut.
Då blir jag så trött.
Då undrar jag varför eländet ska få tynga alla och varför vänlighet, medmänsklighet, kärlek och solidaritet har blivit så fula och oönskade ord.
Mitt engagemang blir vingklippt och menlöst när de där basunerna sprider allt det där negativa. Tänk om alla ni som gör så där kunde vara kreativa, konstruktiva och inse att vi alla KAN göra något om vi verkligen vill och verkligen tror på att vi kan. För det KAN vi då!! Så det så!
Men ni verkar hellre vilja sitta på era häckar med armarna i kors och predika hur illa det är med allt och en del av er hittar även syndabockar. Syndabockar som får bära ansvaret för allt detta elände som ni stackars offer drabbas av och inte kan göra något åt. Men då ska jag tala om något för er, ni har också ansvar för eländet! Ni lever ju i det!
Dessutom är ni en samling blindbockar som tror att ”Någon Annan” ska ändra på saker å ting åt er, men har ni funderat på vem den där ”Någon Annan” är….?
Jo, det ska jag tala om för dig att ”Någon Annan” är du, jag och alla vi som bygger samhället vi bor i!
Lämna ett svar